Fortsätt till huvudinnehåll

Here comes the sun

Vilken underbar vårdag! 
Fortfarande kyligt i skuggan men när solen ligger på är det riktigt skönt!

I måndags blev vi utskrivna från sjukhuset.
Läkaren tryckte in ditt bråck och sa att vi skulle ha koll på det. Det är så svårt. Svullnaden är så stor nu att det kommit över på din högra sida. Inte mycket som känns mjukt därnere. Och går ditt högra bråck ut är det viktigt att kolla så det går in igen.

Så var vi då hemma. Hem till vår "vardag". Det är allt himla skönt att få strosa runt i huset. Försöka hitta saker. Igår var vi till sjukhuset igen. Då var det dags för ögonundersökning. Vår kontakt-sköterska Eva jobbade. Hon höll dig och sa att hon kommer sakna dig. Vi kommer sakna henne också. Undersökningen gick så bra. Allt såg fint ut så nu ska vi inte ses och kolla ögonen förrän du blivit 2 år. (!) Vi som är så vana vid att du ska undersökas var 14 dag. Men jag antar att vi ska ha koll på BVC. Prematurer har ökad risk för att bli skelögda eller få glasögon. Jag tror att du kommer få glasögon som din mamma.

Vår vän Bobban hämtade meja från skolan igår när vi var till sjukhuset. När vi kom hem hade de lagat mat och spelat tv-spel. Vi är så himla glada för att ha en vän som han. Meja tycker om honom så det hade inte varit några problem. Tack Bobban för att du finns!

På kvällen kom min pappa förbi med lister till ditt rum. Då la jag dig i hans knä när det var dax för kvällsfika och FBK. ❤

Idag ringde de från sjukhuset, i Gbg hade  de haft konferens igen och nu är det sagt att din operation kommer ske i slutet av mars-början av april. Det är konstigt vad man vänjer sig vid saker. Vi har bara varit hemma med dig i en vecka och redan börjat vant oss. Telefonsamtalet var skönt på det sätt att du inte är "bortglömd", förstå mig rätt men med alla dessa turer har vi inte vetat om din operation skulle ske efter sommaren. På ett sätt var telefonsamtalet jobbigt. Att vi kommer slitas från det här "normala liv" vi har just nu. Snart är det dags för sjukhusmiljö igen. Men vi får tänka att ju förr desto bättre. När vi kommer hem nästa gång är förhoppningsvis både hjärta och bråck fixat. Då börjar livet på riktigt!!! 

I morgon ska din mamma bli bortskämd. Jag har kommit fram till att mitt långa hår jag alltid haft, är i vägen nu när jag fått dig. Jag fäller överallt, jag är värre än katterna här hemma. Så i morgon tänker jag inte ta bara topparna utan lite mer. Den nya Emelie kommer imorgon, starkare än någonsin :)

Just nu tänker vi mycket på din gammelmormor. Hon fick åka till sjukhuset och vi håller alla tummar och tår för att hon ska bli bättre igen. 

Svea-vår minsta katt, är för söt ändå. Båda katterna har förändrats ganska mycket sedan du kom. De fick vara mycket mer ensamma i huset än förut och det har såklart satt sina spår. Lasse-den största-har blivit mycket mer kelsjuk. Svea var lite smått galen, då min mamma, hans eller Bobban var här för att mata dom, hoppade hon på dörrhandtaget hela tiden. Ville in och ut, kunde inte bestämma sig. Hon rotade även fram mina strumpor och gick ner till bottenvåningen med dom. Nu när vi är hemma kommer hon ner med alla gosedjur jag ställt upp i ditt rum som du fått av alla nära och kära. En i taget. Det är för sött alltså. Undra hur de kommer må när vi åker bort från dom igen. Stackars finingar.

Idag var det fantastiskt väder! Familjen tog en promenad till affären. Vi tog med dig in för första gången. Det är en liten butik och på förmiddagen är det så lite folk att vi vågade. Jag, du och meja tog en längre promenad medan din pappa gick hem och stekte pannkakor. När vi kom hem satte vi oss i trädgården och åt. Hur ljuvligt som helst.

I morgon får vi vårt första besök i hemsjukvården. Vet inte riktigt vad som ska göras men vi lär bli varse. Skönt att inte behöva åka till sjukhuset, att det finns möjlighet att de kan komma till oss. 

Ikväll nu har jag haft dig i bärsjal. Du har verkligen sovit hela kvällen. Så vi får se vad natten har att erbjuda.

Vi är i alla fall väldigt tacksamma för att du har kommit hem❤



Kommentarer

  1. Åh så härligt att ni har fått komma hem 💕

    SvaraRadera
  2. Kram till er! :) skönt för er med vardag hemma. Njut av solen o våren o varandra. Jag kommer sakna er också såklart :) / Mia

    SvaraRadera
  3. Men vad härligt att ni har fått komma hem! ❤ kram!

    SvaraRadera
  4. Så ljuvligt att få komma hem efter alla dessa dagar i sjukhusmiljö och till på köpet i så härligt vårväder! Skönt att ni äntligen hört från Gbg och att detta snart ska bli gjort. "Vår" pojke hade det också så där jobbigt med bråcket och humöret blev ett helt annat efter op även om han var mycket glad innan också. Ha det nu så skönt i vårvädret, och hoppas du fortsätter skriva, det är så intressant att läsa det du skriver./kram till er från mormor Eva i Arvika.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l