Fortsätt till huvudinnehåll

Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig

Min älskade son. 
Jag tycker det blivit lite lugnare de senaste nätterna. Det känns väldigt bra. Igår skrek du bara en gång på hela natten. 

I lördags åkte pappa med dig till din gammelmormor som kommit hem från sjukhuset. Då trallade jag runt härhemma och städade lite i huset. (Natten för två dagar sedan städade jag köket under natten. Föregående natt städade jag toalett och matsalsrum. Det är ju bra att jag gör nånting av tiden då du finner ro. Den nya dygnsrytmen har gjort att jag ändå inte kan sova)
I alla fall, hemma ensam var det längesen jag var. Och när jag håller på och pysslar och städar går jag automatiskt in med jämna mellanrum till vardagsrummet för att titta till dig. Just det, du har ju åkt:)

Vår vän Bobban ringer och frågar om han får komma och laga lunch. Vår andra vän Therese, som vi ska ha lördagsmys med, ringer också och vi bestämmer att hon ska komma och få mat.
Knack knack! Utanför står din morfar som kommit på oväntat besök. Plötsligt är huset fullt med människor vi tycker så mycket om. Lyckan blir dock inte långvarig för Therese som hittat gammalt godis från vardagsrummet och plötsligt håller en bit av sin tand i handen. Jäkla kola! Så hon förflyttar sig till vardagsrummet där hon somnar. 

Du och pappa kommer hem och medan vi äter får du vara i morfars knä. Det är nåt speciellt som händer i mitt hjärta när du blir ledsen och din morfar går upp med dig. Att höra honom prata med dig och försöka göra dig glad får mitt hjärta lyckligt. Tack morfar för att du finns❤ 

På kvällen tittar vi på nya Beck-filmen. De sista filmerna är inte så spännande tyvärr. Men Beck är ju Beck. Det är trevligt ändå.

Idag har min gamla barndomsvän med familj varit på besök. De kom med så fina presenter till oss( och julklappar). Min tanke var att jag skulle hinna duscha innan de kom men alla vi tre lyckades somna, även fast ni varit uppe till mig vid 11 och väckte mig. Vaknade kl 12 men vad gör det att jag ser sliten ut, jag har ju blivit mamma. De vet hur det är.

Sedan kom storasyster Meja❤ Huset förvandlas när det är Meja-vecka! Det är inte bara mat-tider och blöjbyten varvat med tv. Det blir liv och rörelse här hemma! Hur mysigt som helst.
På eftermiddagen spydde du upp all din mat så medan pappa och storasyster lagade Flygande Jacob passade jag på att bada dig. Du älskar verkligen att bada! Från skrik till lugn. 

Och nu under natten har du äntligen bajsat. Den har lyst med sin frånvaro här i ett dygn så vi har trott du varit förstoppad. Sedan du började med ersättning har dina fisar luktat pyton och bajset blivit grön/svart. Du har fått det lite jobbigare med din mage märks det. Senaste dygnet har det känts som du har mer besvär med magen än bråcket. Hoppas den lugnar sig. 

I morgon får det bli en riktig tvätt-dag! För från att ha klarat oss undan det mesta har du senaste dygnet spytt och kissat ner både skötbädd och babynest. 
Så inatt har jag bäddat in dig i din åkpåse med massa filtar och gosar där du nu ligger och sover.

Inatt väljer jag att inte starta nåt städprojekt. Jag sitter här och tittar på dig istället. Du har din snutte över halva ditt ansikte men jag kan se dina ögonfransar ändå. Här ligger du, alldeles oskuldsfull och skör. Får sån lust att lyfta upp dig i mina armar. Hålla om dig och känna ditt hjärta slå. Men jag får lugna mig tills du vaknar. Du ligger så skönt. Jag drömmer om vår framtid. Undra vad du drömmer om min skatt?

Äntligen har katterna kommit in. Det blåser verkligen storm därute inatt!





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...