Fortsätt till huvudinnehåll

Försent för Edelweiss

Nu ligger du och vilar på min arm.
Igår var vi ute på långpromenad med dig. Det var så fint väder så vi bestämde oss för att gå en tur. Från början gick vi bara runt kvarteret men sedan kom vi på att vi skulle försöka ta skogsvägen tillbaka för att försöka komma ut vid björkvallen. Vilken terräng! Stundom guppade det riktigt mycket så vi fick gå så försiktigt som möjligt. Visst är det något speciellt med skogsluft? Frisk och härlig! Nu när våren börjar komma är det otroligt skönt att få vara ute i solen.

Idag har vi varit till sjukhuset igen och träffat läkare Hugo. Det blev som vanligt ont om tid, kvittar hur vi planerar. Precis när vi skulle åka bytte din pappa blöja på dig och då passade du på att bajsa en riktig sprätt-bajs! Hamnade på fotpall och portfölj som stod en bit bort. Då kommer jag att tänka på den gången på sjukhuset då du bajsade ner stol och garderoben som stod på andra sidan rummet. Du kan allt du Albin.
Nåväl, inlägget kanske inte bara ska handla om ditt bajsande.
Hugo tyckte ditt hjärta såg oförändrat ut. 
Sedan vägde vi dig: 3730 gram vägde du idag. Stora killen! Vi har idag börjat ge dig ersättning. Mjölken från frysen har tagit slut och pumpning ger inte många droppar. Däremot när du ammar sväljer du så då får du i dig min mjölk. Vi ska även ge dig mer mat var tredje timme istället för varannan. Än så länge har det gått fint.


Sedan du kom har jag sjungit för dig. Varje dag. När vi sedan kom till Karlstad och jag hörde din pappa sjunga för dig, sjöng han barnsånger. Då gick det upp för mig att jag inte sjungit en enda barnsång för dig. Jag sjöng låtar som jag tyckte om, låtar som beskrev hur jag kände för dig. Kärleksvisan. När man är liten och trött. Håkan Hellström. Så nu sista tiden har det blivit tvärtom-bara barnsånger.
Igår när du låg och kämpade med ditt bråck sjöng jag Försent för Eselweiss
I slutet av denna inspelning hör man hur ditt bråck mullrar. Ni kan tänka er hur det är för denna lille kämpe.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l