Igår hade jag en gammal vän på besök. Vi har stått varann väldigt nära en gång i tiden men våra liv gick åt olika håll och jag tror att vi inte umgåtts på 4 år. Men äntligen tog vi tag i saken och det var så otroligt mysigt. Det kändes som tiden stått stilla. Hon fick hålla dig och trots att du stundom hade ont så hade du det mysigt hos henne. Jag visade hur liten din första blöja var och inte ens jag förstår att du varit så liten.
Jag bjöd din storasyster och pappa på badhusbesök i Karlstad när Meja kom från skolan. Tyckte att de skulle få ha en pappa-dotter-dag och det uppskattades. Under natten vaknade du av ditt bråck som vanligt men jag tyckte du sov lite mer inatt än natten innan. Det läskigaste är när du skriker så du inte får luft. Du får kippa efter andan. Och när jag kände på bråcket tyckte jag att det var svullet på båda sidor.
Vi somnade en stund efter 06-målet och när vi vaknade till 9-målet hade du dragit ur sonden från näsan. Jag funderade på om jag skulle ringa Therese men kom på att vi kunde testa med flaska. Vad du åt! 45 ml fick du i dig innan du blev mätt. Duktiga killen!
Kl 11 gick jag upp för att sova och under tiden jag sov kom Theresr och tejpade din sond. Efter två timmars sömn väcks jag av att hemsjukvården ringer och frågar hur vi mår. Jag berättar att du fått det jobbigare så vi bestämmer oss för att åka in.
En läkare tittar och känner på dig och konstaterar att det högra bråcket blivit större. Hon ringer överläkaren som kommer och tittar på dig. Det är så roligt för under hela besöket är du alldeles lugn. Du har ögonkontakt hela tiden och småflinar till och med ibland. Du vet allt hur du ska charma du Albin. Det låter som jag ljuger när jag förklarar hur ont du har hela tiden.
Läkaren ska skriva upp dina problem och skicka informationen till både kardiologerna och barnläkarna i Gbg och hoppas de kan ge oss tid så snart som möjligt. Sedan säger hon:
"-ja så får vi hoppas att bråck-ingreppet hjälper"
Jag tittar oförstående på henne.
"-vad menar du nu?"
"-jo det kan ju vara så att han har kolik så det är därför han skriker så mycket."
Det är ju väldigt svårt att veta om du bara skriker för bråcket eller om du har kolik. Det går ju hand i hand. Jag hoppas till gudarna att det kan nöjas med bråck.
Under den här kvällen och natten har du varit lugn! Du har sovit så mamma har passat på att städa köket. Inatt gör vi så att mamma bara ska vara uppe till 05, då kommer pappa ner till dig istället. Så ska jag sova till 11 så har vi fått sova 6 timmar var. I morgon ska vi nämligen försöka städa huset så mycket vi kan.
En kvinna som driver bloggen "Från hjärta till hjärta" hörde av sig till mig och frågade om jag ville skriva om dig på bloggen så idag publiceras mitt inlägg där. En fin blogg där man får läsa om barn från norr till söder, och deras hjärteresa. Det var svårt att skriva ner vår historia på bara ett A-4 men jag tror det blev bra ( skrev igår natt så jag kommer knappt ihåg mina ord).
Vi har det ju lite annorlunda för den svåraste tiden har vi inte upplevt än. När vi ska säga hejdå till dig och lägga ditt liv i någon annans händer. Men den krigare du är Albin och allt du klarat av hittills får mammahjärtat att lugna sig lite. Vi får ju inte glömma att du är smulgubben, Abbe, superhjälten Albin Lejonhjärta❤
Den starkaste kämpen vi vet.
Denna blöja var dessutom för stor, nästan upp till armhålorna
Stackars liten som har så ont och stackars er föräldrar som måste se honom ha sådan smärta. Vet hur det känns. Vad roligt att er berättelse kommer på hjärta till hjärta bloggen :-). Mina barns berättelse finns också med där, Adrian och Bianca från Sunne. Jag vill bara säga att du är fantastisk bra på att skriva målande och jag blir tagen av varje inlägg. All lycka och styrka till er!
SvaraRaderaTack Zara❤ trevligt med en annan hjärtebarnsmamma från Värmland! Läste om dina barn direkt när du kommenterat, vilka godingar. Och hjältar❤ hur kommer det se ut för dom i framtiden? Är det något beräknat för dom eller avvaktar man när de mår så bra som de gör nu? Vilka kämpar ni är, två barn med hjärtfel måste vara väldigt jobbigt. Men det är som talesättet att man inte inser hur stark man är förrän det är ens enda alternativ. All lycka till er! Albin hälsar här från soffan:)
RaderaTack :-)! Ja så är det verkligen, man är alltid starkare än vad man tror när det gäller ens barn! Det är inget inplanerat för dem så länge deras hjärtan håller sig i det skick de är nu. Blir de sämre blir det transplantation. Vi tar en dag i taget. Det som är jobbigt nu är att Bianca inte äter nog utan vi har fått order om att ge henne mer knappmat. Hon hade sin nässond lite för länge och vägen till att börja äta själv är väldigt lång. Adrian hade också ljumskbråck så jag vet vad helvetiskt ont det gör på dem! Han blev opad i uppsala för detta, då visste vi inte om hans hjärtfel. Hoppas verkligen din lilleman snart får det och hjärtfelet åtgärdat. Tänker på er och håller tummarna att ni snart får komma till Göteborg. Ha en bra dag :-)!/ Zara
Radera