On the road again

Älskade livet.

Så var det dags för dig att bli värmlänning igen. Planen är nu att vi åker hem så du får växa på dig lite. När du är uppe i 3.5 kilo har läkarna sagt att det är dags för dig att göra THE BIG OPERATION. De ska korrigera dina tre fel. Det känns ju såklart jättenervöst i hela kroppen bara av att skriva det. Och tro mig, jag har ifrågasatt läkaren eftersom jag -som mamma, tycker det är helt knasigt att de ska kunna korrigera tre fel i ditt lilla hjärta när du är så liten. När vi kom hit och satt ner med kardiologerna lät det som att man inte ville det för att resultatet inte brukade bli vad man hoppats på. Men läkaren har sagt att det inte är ovanligt att göra det. De andra två på rummet är ju nyfödda och de ska opereras denna vecka. 

Jag får då hålla mig till min mamma-oro och lita på de som faktiskt vet vad de gör. Det är så himla lätt att tycka att man tänker "logiskt". Att det borde ju vara på det här sättet. Men så är det ju såklart inte. De vet bäst. Jag finner mig i det. Blir inte arg på något vis. Jag blir tacksam. Om ni förstår hur tacksam jag är. Att få bo i Sverige. Att vi betalar skatt här så vi har råd att rädda livet på dig. 

I söndags blev du tre månader. Herregud vad tiden går fort. Det firade vi med att ta bort grimman. Nu får du bara syrgas ibland via en tratt. När jag kom på morgonen började jag gråta. Hela ditt ansikte syntes så väl. För tre månader sedan såg man bara en liten bit av din kind. Sedan har saker plockats bort pö om pö och nu är bara sonden kvar i ditt ljuvliga ansikte. Helt otrolig känsla. 

Vår son tittade fram. Vi testade oxå att ge dig mer mat på färre tider oxå. Vi tycker väl att det gick sådär. Du har kräkts. Men personalen har inte tyckt det varit konstigt. Så igår påpekade Anders det men vi fick inte mkt till svar. Får se vad de bestämmer i Karlstad. 60 ml var tredje timme har varit svårt men vi tog ner till 55 ml och det har gått bättre. 

Igår frågade en sköterska om vi ville gå med dig på avdelningen i vagn! Såklart vi ville. Känslan var absurd och helt otrolig. Vi gick där i en cirkel. Kändes samtidigt lite fånigt. Som om vi kände på hur det skulle vara sedan när du blev frisk. Fast vi gick i en korridor på sjukhuset liksom. Jag kan nog inte förklara. Men jag kände mig glad och samtidigt ledsen på samma gång. Men känslan att vi går mot rätt håll känns ju såklart skön.

Älskade säng. 

Nu är det slut på vår kärleksaffär för denna gång. Jag har uppskattat din värme och din mjukhet mer än du kan förstå. Men jag har skrivit upp vad du heter så jag kan få sova såhär skönt igen. Tack för att du tog hand om mig och min man när vi verkligen behövde få ta igen oss. Att du lät oss sova så skönt. Vi kommer ses igen om några veckor. Jag längtar efter dig redan. 

Albins bråck har börjat stöka igen. I början av Göteborgs trippen var han så lugn men de senaste dagarna har han varit så ledsen. Kirurgerna har tittat på det men säger att vi ska vänta tills hjärtat är fixat. Jag förstår såklart det. Det känns bara jobbigt att han ska gråta och ha ont i närmare en månads tid. 

Nu har vi börjat tänka lite på framtiden också. Inte jättelångt kvar tills vi är hemma förhoppningsvis. Familj därhemma har sagt att de ska hjälpa till med väggar och golv i det lilla rum som ska bli ditt. Helt otroligt vad snälla de är. 

Så får vi se hur vi tänkt med allt. Vi hade liksom tänkt planera inför din ankomst. Huset är liksom lite litet. Vi får se hur allt blir. Jag har fastnat för färgerna i detta rum: 

Nu ska vi börja tvätta och städa! Snart kommer Eva från Karlstad och hämtar dig. Hon har nog saknat sin smulgubbe. Det är det många som har. Kära återseenden igen när vi kommer närmre.