Fortsätt till huvudinnehåll

And I thought I loved you then

Min älskade pojk.
Igår vägde du 3052 gram. Herregud vad stor du har blivit. Det märks på dig också. Nu är du vaken lite längre stunder utan att skrika och ha ont. Det ser ut som om du spanar in omgivningen och det är för sött!

Igår hade vi besök av din pappas moster och mormor. De fick hålla i dig för första gången, som de hade längtat. När din pappa sedan åkte till din morfar var det dags för din och min egentid. Du är så ledsen när du ligger i "din säng" så där är du inte längre, mer än när undersökningar , prover och ett eller annat blöjbyte ska göras. Så när jag bytt blöja på dig skrek du som tusan. Då la jag dig i min säng på ditt babynest. Du fortsatte skrika. Och då tog jag fram mitt ess i rockärmen: Disneymusik! Oj vad du undrade vad det var som lät. En spegelbild från mulan och Hakuna matata från lejonkungeb gick hem men när spotify sedan slog på Magnus uggla, då fick det vara nog.
När din pappa kom hit på kvällen berättade jag för honom att du gillar Disney. Han trodde inte på mig. Men då slog jag på igen och vips så slutade du knorra så förfärligt. :) men då kom Magnus uggla på IGEN! Och denna gång var det inte "jag och min far" utan "Kung i baren". Då tyckte mamma det fick räcka med musik för denna dag.

Ja så har något fantastiskt hänt. Vi. Har. Köpt. Barnvagn. Det är på riktigt. Nån gång om inte alltför lång tid ska vi få ta hem vår lille son och dra honom i barnvagn. Jag glömmer aldrig känslan jag gick med dag ut och dag in när vi låg på Iva innan vi kom till familjerum.
Korridoren man får gå i när man ska till pentryt. Barnvagnarna som stod radade framför varann. Dessa jävla barnvagnar. Jag var så ledsen att vi inte "var där" än. Jag visste inte om vi ens skulle få vara med om det. Det kändes så långt bort. Men nu är vi där. Nu får vi gå kortare promenader med dig. Och igår hämtade din pappa din barnvagn så nu står den ensam härute i korridoren. Den känslan är otrolig! Får se när vi tar premiäråket!

Igår vägde du 3052 gram. Nu är Göteborg nära. De ska påminna Gbg om oss så de har oss i tankarna. Så vi inte kommer upp i 3500 gram och ringer då för det tar ju lite tid för planering såklart. 

Nu ska mamma åka till Kristinehamn och hämta din mormor som kommit dit. Färdtjänsten gick till Kristinehamn men inte längre:) 

Du kämpar på med ditt bråck. I morse när vi vaknade låg du längst upp i sängen. Då hade du hasat dig upp dit under natten. Starka lilla människa. Du är verkligen vår lilla mirakelbebis. Vår superhjälte. 

Nu blev det ett sånt där stress-inlägg igen. Kramar till er därute! Kanske vi ses på stan kristinehamnare :)


Kommentarer

  1. Å vad roligt att läsa att ni får positiva upplevelser nu Emelie! 3052g är ju jättemycket, tänk vart han började, stora lilla killen! Njut av er premiärtur med vagnen, stor kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l