Nu ligger jag här med dig på mitt bröst finaste Abbe. Din pappa har precis åkt till huset för att träffa din storasyster och planera ditt rum med morfar, mormor och hans. När jag skrev det senaste inlägget pratades det om permission och jag hade en liten tanke om att vi skulle kanske gjort en liten utflykt till huset som idag.
Men samma kväll blev du så himla dålig. Du hade så ont och du skrek och var alldeles otröstlig. Vi ringde på klockan och först kom sjuksköterska som tog på bråcket men fick inte in det så läkare kom fort. Vi stod vid din säng, en som gav dig socker, pappa satt bredvid på sängen, en läkare som tog på ditt bråck och så jag som höll dina händer. Du slutade syresätta dig bra så tillslut fick du hjälp.
Tårarna började rinna nerför din mammas kinder. Du skrek och grät och ingenting vi gjorde gick vägen. Du kom ner till 50% och pungen och snoppen fick en blåaktig färg. Du hade så ont. Du tittade in i mina ögon och skrek på hjälp och jag kunde inget göra för dig. Den känslan är den värsta jag upplevt. Mina tårar slutade inte rinna och jag fick panik.
När bråcket väl kom in fick vi stå en stund till tills du lugnat ner dig.
Det gick ett tag. Jag och din pappa satt som på nålar. Aldrig förut har du skrikit så mycket. Detta var annorlunda än ditt vanliga skrik du ger när du får ont.
Efter en stund var det dags igen. Samma procedur. Du fick ligga med syrgashjälp en stund. Det kändes som ett bakslag. Vi hade nästan blivit lite kaxiga, börjat prata utflykter. Och nu detta. Vi vägde dig inte den kvällen för vi ville inte störa. Självklart blir det att man tänker så. Därför fick du ligga i sängen fastän både jag och din pappa inget hellre ville än hålla om dig. Så nu är vi inte lika kaxiga längre. Det blev ingen tur idag. Men vi har det gott ändå. Ligger i sängen och kollar Simpsons.
Läkaren sa iallafall igår att vi får väl se om det fortsätter. Då får Göteborg ta ställning till detta igen för så ont du hade i förrgår kan du ju inte ha tills operationsdatum. När dina tarmar rör sig kurrar det i hela kroppen på dig.
Igår, på Alla hjärtans dag, skulle du ha kommit. Det känns jättekonstigt när jag tänker på det. Tänk vad länge vi fått lära känna dig på utsidan istället för att du legat i magen. Tänk vad mycket fler pussar vi hunnit med. Tänk att vi har fått möjlighet att se in i dina vackra ögon och börjat lärt känna den lilla krigare vi fått. Du är en sann krigare Albin. Du får vara med om resor och cpaper, sondmatningar och veckoprover, katetrar och infarter. Och det som komma skall. Din operation. Jag försöker förbereda mig på hur du kommer se ut efter operationen. Så man inte får en chock. Du kommer vara full med slangar såklart.
Men bebisar som du har så fint läkekött. Det kommer gå bra. Och sedan får vi komma hem.
Igår firade vi födelsedag med att Hans, din mormor och farmor fick hålla dig i deras famnar. Du var så lugn i deras armar. Kan tänka mig att den känslan de fick igår var underbar. De har ju oroat sig lika mycket så vi, fast de har fått gjort det på avstånd. Nu fick de äntligen hålla dig och jag slår vad om att det är bland de bästa alla hjärtans dagar de haft.
Din farmor och jag var ju iväg en sväng i fredags så nu har du fått säng och skötbord av farmor. Första möblerna köpta. Nu börjar din hemresa planeras.
Vi tittade på en vagn som jag tyckte verkade bra. En brio smile. Din pappa måste såklart testa den oxå innan vi köper.
Nu ska jag sluta skriva på min mobil för nu slog du upp dina blåa. Inte en sekund vill jag missa att titta in i dom.
Kärlek
Så himla vacker han är!!
SvaraRaderaLika svårt att hålla tillbaka tårarna varje gång jag läser dina inlägg. Du skriver så fint och känslosamt.
Hoppas det går att göra något med hans bråck snart och att ni slipper uppleva samma sak igen.
Och angående Brio Smile så har jag själv en sådan och vi har varit väldigt nöjda med den.
Ni är riktiga kämpar allihop!
Inte ett öga torrt, vilken liten krigare ni har<3
SvaraRaderaHan måste brås på sina föräldrar som verkar vara så starka, hjärtliga, öppna och med en enorm kämparglöd. Vilka hjältar ni är och tänk om alla föräldrar i hela världen skulle ta hand om sina barn så som ni gör!!! Styrkekramar, ni kommer fixa det här!
Hej Emelie. I dag 16/2 är min son beräknad att födas. Två dagar efter att du var beräknad att få Albin. Jag har följt din blogg slaviskt sen jag låg en FB-länk till den i november. Jag vill bara tacka dig för att du delar med dig på det här sättet av den resan du och din familj gör. Många gånger har jag suttit och storgrinat när jag läst dina inlägg och den har hjälpt mig att tänka positivt och ha perspektiv på tillvaron. Det känns som att jag lika gärna kunde varit i din situation och tvärt om (för dessutom heter min sambo också Anders och först tänkte jag att min bebis skulle heta Albin men jag tror det blir Fabian istället). Så tack igen för din fina blogg och lycka till med det som ligger framför. /Hanna
SvaraRaderaNu har jag följt din blogg sedan ni var med i nwt o jag googlade efter er men jag har aldrig kommenterat men nu är det dags :) Han är så vacker er son <3
SvaraRaderaJag är så imponerad av din styrka för det är en styrka att vara så stark som du verkar men att också våga vara ledsen osv hela det registret du visar i bloggen. Du verkar vara en så härlig person o din kärlek o engagemang i din bonusdotter lyser igenom dina inlägg så tydligt vilket är ett ytterligare bevis på vilken fin människa du måste vara <3
Jag har själv en liten son på tremånader men hade turen att få en fullgången frisk bebis. Jag har också en brio smile o är super nöjd med vagnen, så smidigt att brios babyskydd (den modell man kan låna på csk) går att klicka i (så smidigt när man ska handla etc) o vagnen är lätt körd både i stan, på grus o i lite snö :) kram från en annan värmlands mamma