Nu är det vilostund för vårt lilla hjärta.
Igår kom läkaren in och sa det vi redan misstänkt, att Albins ingrepp inte gett den effekt de hoppats på. Så nu får vi vänta. Denna väntan. I eftermiddag ska de ha möte igen för att diskutera hur de ska gå tillväga. Det bästa är som sagt att han får växa till sig. Samtidigt är syrgasbehovet för högt. Vågar de flytta honom till Karlstad i väntan på operation? Måste de sätta in en shunt innan? Kommer det bli en operation under denna vårdperiod i Gbg? Vi tycker ändå att det ser väldigt bra ut. Idag har han legat på 28%. I Karlstad låg han mycket högre. Men vi jämför ju med det. Kardiologerna kanske jämför med hur han borde må efter detta ingrepp och det vet ju inte vi hur det ska vara.
Kirurgen har varit och tittat på bråcken och snoppen. Navelbråcket gör de inget åt. Det kommer förhoppningsvis bli helt återställt med tiden av sig självt. Ljumskbråcket måste åtgärdas men självklart går hjärtat först. Din lilla snopp behöver också åtgärdas. Men det blir även det vid senare tillfälle.
Igår fick vi även reda på att det är mycket troligt att de kommer behöva göra ännu en operation när du blir större. Mamma och pappa tycker det känns jävligt jobbigt. Vi försöker såklart vara i nuet. Vi vet att det kommer bli för jobbigt för psyket annars. Men ibland måste även vi få känna oss maktlösa och få spy ut vår frustration. Det är inte för att vi är svaga. Det är för att ventilera så vi kan fortsätta vara starka. Vi tycker ju så grymt synd om dig pojk. Kunde det inte räckt med att du behövde komma ut så tidigt? Men du sover i godan ro. När kirurgen stoppade in ett litet rör i ditt urinrör sa du inte ett knyst. Du är så duktig.
Och du har inga problem med kisseriet. Och inga infektioner. Inga blödningar. Du mår ju fint. Idag fick jag ha dig hud mot hud för första gången på fem dar, innan har vi haft dig uppe i famnen men inte känt dig med huden bar. När du kom upp till mig gick du upp till94% i saturation. Mammahjärtat mådde fint då.
En sjukgymnast kom in till oss på förmiddagen och började prata lite lätt om eftervård. Det lät på henne som att en operation var nära. Vi frågade då om hon visste något vi inte fått veta än och då blev hon lite förtegen. Sjuksköterskan har inte heller fått veta något nytt så vi bestämde oss för att avvakta med samtalet tills läkarna pratat med oss.
Igår fick vi oss ett gott skratt! Det märks att man är i sjukhusmiljö kan jag säga! På anslagstavlan på hotellet hade en flicka ritat en teckning som jag och Anders stod och tittade på. Anders säger att flickan behöver varan( medicin). Jag tittar på bilden och svarar ja. Det går en stund. Jag tittar på Anders som skrattar åt mig, förstår inte vad som är så lustigt.
"-eller så behöver man VARANN!!"
Då trillar polletten ner. Jag har läst: Malin behöver varan. Fast egentligen står det: Man behöver varann! Så mycket har jag inte skrattat på evigheter känns det som!
Goddag yxskaft!
Igår var vi och köpte en Elsa-docka och samlarbilder från frost till flickan jag skrev om i förra inlägget. Hon hade fått flytta till eget rum så vi gick in och förklarade för henne att vi tycker hon är så modig. Anders visar sitt ärr på bröstet och säger att han också varit med om samma sak. Och att det kommer bli bra. När han säger att han också tyckte de var tjatiga på sjukhuset när de pratade om att det var så viktigt att blåsa pga lungorna, då ler hon. Det var det enda vi ville se. Vi hoppas presenterna gjorde henne glad.
Nu ska vi upp till dig igen. Du har fått en ny granne som heter Charlie. Han ser ut att vara lika gammal som du men jag gissar att du är några månader äldre. Ikväll är det dags för Rakt in i hjärtat igen. Vi har nog aldrig känt igen oss mer än vi kommer göra ikväll.
Vi lagade mat för första gången igår. Vet inte hur längesen sist men det smakade supergott!
Jag följer er resa med er fantastiska krigare. Jag gråter och jag ler! Du skriver så fint och va fantastiskt för både er och prinsen att få läsa när han är stor! Ni är i mina tankar dagligen!! All styrka till er! Kram Malou
SvaraRadera