Fortsätt till huvudinnehåll

Du är allt jag nånsin önskat

Min finaste pojke!
Din mamma har börjat tänka mer och mer på vår framtid. Det känns skönt att göra det. Jag vet att det är många turer kvar. Men du kämpar så hårt och varje dag som går blir du större. 2080 gram vägde du igår. Vi har kunnat gått ner till cpap tryck 2 och nyss berättade de att du kanske hamnar i optiflow redan i morgon! Du är så trött på den här cpapen nu och med grimma kommer du lättare in till bröstet och så låter det inte lika mycket vad jag förstått.

Detta är stort!! Mycket bra saker som händer med några dagars mellanrum.
Tänker att du sjunger björnbröders: Säg det till alla, jag är påväg!
Det enda är väl att du har fått mer ont av ditt bråck tycker ja. Periodvis gråter du panikartat när jag håller dig. Aj aj för både dig och mig min skatt. För dig i din pung och för mig i mitt hjärta. Du har ju haft lite ont när du bajsat oxå. Tänk när jag såg hur hård du var i magen, då kom Umeå-resan tillbaka till mig. Att du har samma känslor som jag hade på den där toaletten. Att du också känner att detta inte kommer gå att få ut. Stackars dig. Jag vet hur det känns. Men nu ger vi dig rapsolja 2 ggr om dagen så det ska gå lättare för dig. Och det tycker jag nog att det har gjort. Du får även d-vitamin och järn på morgonen. Det kan tydligen också få magen att krångla.

Så om några veckor blir det Göteborg. 
Det känns läskigt att vi snart ska fara. 
Det kommer kännas väldigt tråkigt att inte dina trygga sköterskor här i Karlstad kan följa med. Tänk om de hade kunnat det, det hade varit balsam för själen för både dig och dina föräldrar. Och Therese. Fina, starka, underbara Therese som är en riktig klippa för oss. Vi skämtar om att hon får ta ledigt och följa med. 
Vår sköterska Mia ska vara borta på praktik nu i 5 veckor. När mamma hörde det började ögonen tåras. En del människor på det här stället har verkligen blivit riktiga stöttepelare för oss.

Det känns ändå gott att få komma till Göteborg. Det finns lite vackra människor där som din mamma känner. En av din mammas bästisar Lovisa bor där. Sedan har din finaste moster sagt att hon gärna kommer dit nu när det inte blir så långt från henne.Din mamma har en vän som heter Embla som hört av sig. Vore väldigt skönt att få en kram av henne. För nån dag sedan fick jag även ett meddelande från en kompis från gymnasiet. Vi har knappt träffats något sedan skoltiden men hon har aldrig fallit i glömska för mig. Hon skrev iallafall att hon har en systerdotter som är ett hjärtebarn och hon har också varit med på resan vi ska börja. 
Hon skrev så mycket fina saker. Och satte orden mitt i prick.
Sånt man trodde var viktigt visade sig vara utan betydelse och känslan av maktlöshet tog över kropp och själ.
Jag har inte svarat på ditt meddelande Josefine men den där maten du erbjöd ser jag lite framför mig att vi tackar ja till. För den bilden jag har i huvudet är väldigt fin fastän oro och tårar präglar den med. Ska försöka svara på lite meddelanden här under kvällen hade jag tänkt. När jag får långa meddelanden syns inte hela. men om jag köper wifi och kollar på paddan borde det gå. Anders och Meja kommer hit idag så då blir det lite avlastning. Får se om jag kanske tar med meja till affären när Anders har Albin. 

Nu ska du äta igen min lille skrutt. Mamma har uppräckt dina fina ögonfransar❤ de kan hon stirra på i timmar. Snart är cpapen ett minne blott. Som vi längtar min skatt

Kommentarer

  1. Så fantastiskt stark du verkar vara! Tyckte att vår resa var jobbig som vi fick genomgå med första sonen, men det är ju inget gämfört med det ni får gå igenom! Och så stark er lilla kille är, helt otroligt. Läser ofta din blogg och håller alla tummar för er. Du är en sån stark och fin mamma mitt upp i allt!

    SvaraRadera
  2. Jag har läst din blogg ett tag, hamnade här för att jag för att vi har en del gemensam vänner då jag är från Kristinehamn men bor nu mera i Göteborg. När jag började läsa din blogg så hade vi precis fått reda på våran lilla kille som vi väntade var tillväxt hämmad med 35% innan han föddes hann jag även utvecklade havandeskaps förgiftning. Han föddes sedan i 36+3 1960 g och var fullt frisk, det fanns dock inga garantier för det med allt tester och ultraljud de gjort tyde på det. Vi fick dock ligga 10 dagar på neonatal. Min resa kan inte på nåt jämföras med eran resa men det jag tänkte få sagt med detta inlägg är den personal som träffat under mina veckor på sjukhusen här i Göteborg är helt underbara. Jag hoppas fortsättning på eran resa kommer gå bra, ni är så starka.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...