Min finaste skatt.
Idag är dagen då vi flyttade till familjerum. Nu ska vi ha dig på vårt rum hela tiden. Det blir en omställning för oss. I vanliga fall betyder familjerum ett steg närmare hem. Det vore skönt att känna så. Men för oss betyder det ännu en flytt innan vi ska till Göteborg med dig. Det är nu åtta dagar sedan hjärtspecialisten var här. Hon sa då att hon trodde Göteborg var nära. Innan du nått 3 kilos gränsen. Ikväll vägde du 2260 gram. Det går fort nu. Men än har vi inte hört något om flytt till götet. Så nu har vi packat allt från iva och har ett något mindre rum. Det känns dock inte negativt att det är så. Kanske jag vågar sträcka mig till att det är något mysigare med detta rum. Om det nu kan bli mysigt. Vi har ju så många fina gosedjur du fått från människor som tänker på dig. De gosarna har vi haft i vårt fönster. Men nu ska personalen in och damma en gång om dagen på rummet. Så för deras skull vore det snällt att göra det så lätt för dom som möjligt. Det är ju lite skönt att få rummet lite personligt. Men vi får försöka att inte ha så mycket grejer här. När vi ska till Göteborg blir det ju att packa igen.
Idag är dagen då din mamma har legat 80 dagar på sjukhus. Fast det är egentligen inte sant. Jag har ju sovit sammanlagt 3 nätter i huset sedan du kom. Tänk ändå att tiden gått så fort. Åttio dagar. Undra vilken siffra vi hamnar på innan vi alla får komma hem. Tänk när vi kör upp på gruset till vårt hus. Bär dig innanför tröskeln. Då kommer nog både mamma och pappa gråta glädjetårar.
Idag är dagen då mamma känner sig lite ledsen. Hon tycker att det ska bli skönt att din pappa behöver vara här mer. För hon har stundtals känt sig väldigt ensam. Men samtidigt gör det så ont att uttrycka sig så. För det menas att din storasyster inte kommer kunna ha den "vanliga pappa-veckan" som hon haft. I familjerum är det vi som ska ta hand om dig jämt. Det går inte att smita på lunch en timme längre. Vi behöver vara två för att kunna och orka ge dig all kärlek och omvårdnad. Mamma klarar inte det själv. Och din pappa är det synd om. Han som vill dela på sig. Han som gör vad som helst för sina barn. Vart han än är har han haft dåligt samvete för att han är på fel ställe. Han är en riktig kämpe din pappa. Vi får se hur vi ska få till det så det blir så bra som möjligt för alla. Vi får försöka tänka på att detta är en vardag som inte kommer vara såhär för evigt. Bara tills du är frisk nog att få komma hem. Snart börjar du suga på mammas bröst också. Då kan vi inte längre välja när pappa eller mamma ska ta upp dig. Då är det mammas puppar som gäller.
Idag är dagen då programmet Rakt in i hjärtat visas igen. Ikväll var det pappas tur att ha dig på bröstet. Mamma satt bredvid i fåtöljen. En i personalen kommer in och ska säga grattis till att du kommit ur cpapen. Hon inser ganska snart att det inte är någon idé att prata med oss nu. Vi kanske ska sätta upp en lapp varje torsdag på dörren: mellan kl 21.00 och 22.00 är föräldrarna ur funktion. Återkom gärna vid senare tillfälle.
En timme av känslor som svallar upp. Du kommer också ligga sådär. Du kommer också ha ett stort plåster över ditt lilla bröst. Vi kommer få se dig uppkopplad till alla dessa apparater. Vår lilla bebis kommer knappt synas för allt han har på kroppen. Hjälplösheten kommer vara ett faktum. Därför är det ännu viktigare att samla krafter nu. En timme av tystnad mellan mamma och pappa. Vi behöver inte prata med varann. Vi vet redan vad vi båda tänker. Ord känns överskattat. Efter programmet går din lilla rödgråtna morsa in på toaletten och gråter ännu mer. Hon vill inte att du ska se henne såhär. Som om hon inte har hopp om dig. Hon skäms över att hon tänker osunt. Men älskade skatt, du har redan visat mig hur otroligt stark du är. Tveka aldrig på din styrka. Vi är så stolta över dig.
Flera i personalen har frågat oss om det är så smart att titta på det där programmet. Men det skulle kännas jättekonstigt att inte följa det. På något sätt känns det bra att titta så vi kan få en bild av hur det kan se ut. Visst är det jobbigt. Men samtidigt känns det okej. Nu är det inte långt kvar tills det blir verkligt för oss. Vår hjärteresa ska börja.
Personalen frågade också om vi hade tittat på programmet om vi inte inte hade ett hjärtebarn. Ja hade vi det? Förmodligen inte.
Idag har pappas bäste kompis varit här. Har är väldigt snäll. Du kommer nog få många härliga minnen med Micael och hans familj. De är fina människor. Och det märks hur mycket de tycker om att hitta på saker med varann, hela familjen. En sån familj ska vi också vara. Vi fyra ska också åka till USA någon gång. Gå på konsert. Sova i trång bil. Vi längtar❤
Ikväll kom din farmor hit med pizza till dina föräldrar. Denna matfråga. Inget kök att tillaga mat i. Frysrätter är ett faktum. Det är en ynnest att båda våra mammor lagat/ köpt mat åt oss.
Idag har vi även haft ögonundersökning igen. Allt såg så bra ut och du var som vanligt väldigt duktig. Häromkvällen fick du vaccin i låret mot RS-viruset. Du gav inte ett ljud när Eva stack dig i muskeln.
Tänk att du snart är i v37. Helt obegripligt. Det är konstigt när man tänker hur länge du funnits i våra liv. Och egentligen skulle du inte vara född än. Märkligt. Det är allt himla skönt iallafall att få snosa dig i håret.
Detta kort togs dagen innan jag hamnade i Uppsala. Tänk att det knappt syns att du ligger där i min lilla mage och ändå försökte jag puta ut den så mycket det gick. Så stolt att det växte ett litet liv i mig. Och nu är jag stoltast i världen när det lilla livet var du❤
Kommentarer
Skicka en kommentar