Fortsätt till huvudinnehåll

Happy New Year

Gott nytt år till er alla!
Albin kom in på rummet redan kl 9 på morgonen och vi började mysa❤
Pappan hade anlänt kvällen innan efter att mamman gråtit floder i telefon om ensamhet. Nu vaknade pappan av att han blev undanskuffad av mamman till att lägga sig i skåpsängen istället. Sedan skjutsades Albin in. Vi slog på Xmen som mamma somnat till kvällen innan. kl 11 kom dina ansvariga sköterskor och hade ett litet samtal med oss. 
Efter att jag myst färdigt med dig bestämmer vi att pappa ska få mysa. 
Det är nyårsafton och Meja är hos sin farmor så jag åker för att hämta din syster och handla lite nyårsmat. Det är ju lite svårt när vi inte har tillgång till spis och ugn. Jag undrar vilken min första maträtt blir som jag kommer laga när vi väl är hemma. 

Hos farmor är det mysigt. Meja står i morgonrock med världens största leende. Hon har tänt massa ljus ( vilket är väldigt roligt just nu när hon kan tända själv)
Farmor undrar om jag vill ta en kopp kaffe. Egentligen skulle jag bara hämta meja men när jag nu sitter i den vita soffan med värsta mys-stämningen omkring mig känner jag att jag gärna stannar en stund nu när jag är utanför sjukhusets väggar och Albin inte är ensam. 
Din farmor har förberett mat och jag frågar vad hon ska göra ikväll. Hon har tänkt att fira hemma men jag frågar om hon inte ska med till sjukhuset. Hon är lite rädd för hon har varit förkyld, denna evighets förkylning som drabbat hela Sverige känns det som. Men hon låter inte alls snuvig och vi konstaterar att vi har munskydd på rummet så efter att jag och Meja stannat på Ica en snabbis för att köpa skumpa ( med andra ord cider) så sitter vi tillslut på rummet och äter nyårsmat och har det trevligt. 

Tänk att det är nyår redan. Jag och din pappa brukar inte ha några nyårstraditioner. Vi brukar stå på scenen på nyår, köra premiär av nyårsrevyn. Efteråt äter vi med revy-gänget och festar in det nya året ända till morgonen. 
Därför har de senaste åren känts himla konstigt när det inte blivit någon revy ( på grund av ombyggnation som inte blivit av än samt dåligt med pengar i kassan).
Jag hoppas att du snart ska få träffa alla revy-vänner. De hejar så mycket på dig!

Jag ringer till min mamma och önskar gott nytt år. Hon tycker det är så jobbigt att läsa att jag är ledsen och inte kunna vara här. Eller få prata med mig. Men hon förstår också att jag inte orkar prata ibland. Det är bra att sms finns❤ Jag kan själv förstå hur det måste kännas att inte få prata med sitt barn när det mår dåligt.
Men hon säger åt mig att jag är stark och kämpar på bra. Min mamma är stolt över mig. 

Meja börjar bli lite trött så vi skålar redan 23.20 ifall hon somnar. Men vi håller henne vakna genom bokläsning och äntligen kommer Loa Falkman upp i rutan och vi säger gott nytt år till varann. 

Igår fick du bada för andra gången i ditt liv. Denna gång gick det bättre för mig och Mia när din pappa och storasyster var med:) Första gången stod vi ju med dig och cpapen när Mia utbrister: Hur tänkte vi nu? Det brukar vara två föräldrar här:) men denna gång får pappa hålla dig. Vi tror att du gillar att bada. Meja hjälper till att hålla sonden. 
Farmor och Faster kom förbi en sväng igår och hälsade på. Vi tog en fika på det lilla rummet och faster hade med sig kameran så hon tog lite kort på dig när du låg hos pappa. 

På kvällen åker storasyster och pappa hem. Idag ska de komma och pappa ska vara hos dig medan jag och Meja gör staden. Det ska bli så mysigt med Meja-tid. Du ska få hjärtat kollat idag samt ögonundersökning. Sedan tror jag också det var dags för läkarsamtal.
Igår vägde du 1685 gram. 
Det var svårt att gå ifrån dig i natt. Saturationen växlade så mycket. Men tillslut låg den stabil.

Min älskade son. 2015 är här.
Året som blir ditt. Det kommer ske så mycket detta år. Du kommer få ditt hjärta fixat. Du kommer få komma hem. Vad vi längtar. Igår träffade jag en annan mamma som bor här. Hon har läst om vår resa och kände igen sig väldigt mycket. Hon och hennes dotter hade också varit i Uppsala, precis som du och jag har varit. Nu låg hennes lilla hjärta i en barnvagn och de skulle ut och gå. Och snart skulle de få komma hem på permission. ❤Det är lite synd att vi inte kan träffa andra föräldrar någonstans. Jag förstår varför vi inte gör det och självklart är det viktigaste att våra bebisars hälsa går före allt annat. Men för mammas hjärta var det en riktig energiboost att få prata med denna mamman igår. Hon förstår mig bättre än mina bästa vänner gör för tillfället. Jag skulle kunnat prata med henne i flera timmar. Men som sagt, det viktigaste är att du växer och mår bra älskade kämpe. Du som valde att komma 2014. Får skriva en liten årskrönika senare ikväll tror jag, om det år som varit. Men nu blir det att gå ut till dig❤


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l