Fortsätt till huvudinnehåll

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Till alla våra vänner på nätet och for real, på måndag blir det Göteborg.
Vad som ska hända där är fortfarande osagt. Men nu går jag händelserna lite i förväg.

Denna vecka har vår lille prins haft det lite gungigt med att syresätta sig. Det har kvittat om vi höjt på syrgasen så har det inte funkat. Det har nästan gått bättre om vi sänkt syrgasen, att han gått upp för en stund.

Sedan har vi märkt att att han har fått mer ont av sitt ljumsk-bråck. Så fort han inte ligger på vårt bröst utan i värmebädden så börjar han gallskrika. Det ser så svullet ut! Det enda vi kan göra är att ringa på personal som kan peta in bråcket men det åker ut sekunden de tar bort sin hand. När du skriker skär det verkligen i mammas hjärta.

Så det blev sagt att teamet i Göteborg skulle prata om Albin på konferensen de skulle ha kl 14 idag. Och nu för en stund sedan ringde läkaren och sa att på mån ska han infinna sig på östra kl 11. Beroende på vilken transport det blir ( helikopter eller flygplan) får vi se om vi kanske behöver vara där redan på söndag. 

På måndag ska de undersöka dig vår älskade skatt. Kanske blir det att vi får åka hem efter undersökningen. Men bestämmer de sig för att du ska opereras kommer operationen ske på tisdag.

Nu blev allt sådär verkligt igen. Igår kollade vi på Rakt in i hjärtat. Och idag fick vi besked om att vår hjärteresa börjar nästa vecka. Antingen är vi i Värmland igen på tisdag. Eller så blir vi göteborgare på obestämd tid. Det känns bra att vi åker ner med dig när du fortfarande är stabil. Nu har vi ändå sett en försämring denna vecka och både jag och din pappa känner oss nöjda med att åka ner med dig nu och inte att vi väntar tills läget blir akut.
Samtidigt är detta såklart SKITLÄSKIGT!! 
Fan. Kom igen nu karma. Jag ser mig själv faktiskt som en god människa. Jag har alltid tackat för maten. Aldrig varit mobbare. Sätter ofta andra före mig själv. 
Betalar skatt och tv-licens. Ger leendet i kassan. Kramar folk som behöver en kram. Men framför allt gör jag vad som helst för min son. Så kom igen. Låt detta gå vägen.

Ringde till din mormor, farmor och morfar när vi fick veta. Nu ska vi bara samla massa energi och positivitet under helgen. Det negativa suddar vi bort. Du är allt vårt fokus älskade skatt. 

Snart kommer meja, då blir det fredagsmys för hela slanten. 

Nu ska mamma pussa dig på pannan.



Kommentarer

  1. Så fin han är! Jag ska tänka på er lite extra på måndag ❤

    SvaraRadera
  2. Vilken söt kämpe ni har! Önskar er all lycka i Göteborg. De har gudomligt bra personal på Östra sjukhuset så ni kommer vara i de bästa händerna! Jag har två hjärtbarn som varit inlagda på östra och sonen hade även ljumskbråck. Jag tror definitivt att er goding kommer visa alla vilken fighter han är :-). Mvh Zara

    SvaraRadera
  3. Önskar er lycka till på er resa hit till Göteborg. Säg till om ni behöver hjälp med något, tvätta kläder, handla mat, eller om du vill komma ifrån en sväng och göra nått helt annat! På östra är de så duktiga, kommer att gå bra!

    SvaraRadera
  4. Lycka till i Göteborg, hoppas ni får göra operationen inom kort, även bråck korrigeringen så ni kan påbörja resan mot målet, friska och hemma.
    Vi hejar på er från norr! Clara med mamma och pappa

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l