Fortsätt till huvudinnehåll

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Till alla våra vänner på nätet och for real, på måndag blir det Göteborg.
Vad som ska hända där är fortfarande osagt. Men nu går jag händelserna lite i förväg.

Denna vecka har vår lille prins haft det lite gungigt med att syresätta sig. Det har kvittat om vi höjt på syrgasen så har det inte funkat. Det har nästan gått bättre om vi sänkt syrgasen, att han gått upp för en stund.

Sedan har vi märkt att att han har fått mer ont av sitt ljumsk-bråck. Så fort han inte ligger på vårt bröst utan i värmebädden så börjar han gallskrika. Det ser så svullet ut! Det enda vi kan göra är att ringa på personal som kan peta in bråcket men det åker ut sekunden de tar bort sin hand. När du skriker skär det verkligen i mammas hjärta.

Så det blev sagt att teamet i Göteborg skulle prata om Albin på konferensen de skulle ha kl 14 idag. Och nu för en stund sedan ringde läkaren och sa att på mån ska han infinna sig på östra kl 11. Beroende på vilken transport det blir ( helikopter eller flygplan) får vi se om vi kanske behöver vara där redan på söndag. 

På måndag ska de undersöka dig vår älskade skatt. Kanske blir det att vi får åka hem efter undersökningen. Men bestämmer de sig för att du ska opereras kommer operationen ske på tisdag.

Nu blev allt sådär verkligt igen. Igår kollade vi på Rakt in i hjärtat. Och idag fick vi besked om att vår hjärteresa börjar nästa vecka. Antingen är vi i Värmland igen på tisdag. Eller så blir vi göteborgare på obestämd tid. Det känns bra att vi åker ner med dig när du fortfarande är stabil. Nu har vi ändå sett en försämring denna vecka och både jag och din pappa känner oss nöjda med att åka ner med dig nu och inte att vi väntar tills läget blir akut.
Samtidigt är detta såklart SKITLÄSKIGT!! 
Fan. Kom igen nu karma. Jag ser mig själv faktiskt som en god människa. Jag har alltid tackat för maten. Aldrig varit mobbare. Sätter ofta andra före mig själv. 
Betalar skatt och tv-licens. Ger leendet i kassan. Kramar folk som behöver en kram. Men framför allt gör jag vad som helst för min son. Så kom igen. Låt detta gå vägen.

Ringde till din mormor, farmor och morfar när vi fick veta. Nu ska vi bara samla massa energi och positivitet under helgen. Det negativa suddar vi bort. Du är allt vårt fokus älskade skatt. 

Snart kommer meja, då blir det fredagsmys för hela slanten. 

Nu ska mamma pussa dig på pannan.



Etiketter:

Kommentarer

  1. Unknown30 januari 2015 kl. 20:55

    Så fin han är! Jag ska tänka på er lite extra på måndag ❤

    SvaraRadera
  2. Zara30 januari 2015 kl. 20:56

    Vilken söt kämpe ni har! Önskar er all lycka i Göteborg. De har gudomligt bra personal på Östra sjukhuset så ni kommer vara i de bästa händerna! Jag har två hjärtbarn som varit inlagda på östra och sonen hade även ljumskbråck. Jag tror definitivt att er goding kommer visa alla vilken fighter han är :-). Mvh Zara

    SvaraRadera
  3. Kristin lans31 januari 2015 kl. 08:25

    Önskar er lycka till på er resa hit till Göteborg. Säg till om ni behöver hjälp med något, tvätta kläder, handla mat, eller om du vill komma ifrån en sväng och göra nått helt annat! På östra är de så duktiga, kommer att gå bra!

    SvaraRadera
  4. Unknown1 februari 2015 kl. 05:04

    Lycka till i Göteborg, hoppas ni får göra operationen inom kort, även bråck korrigeringen så ni kan påbörja resan mot målet, friska och hemma.
    Vi hejar på er från norr! Clara med mamma och pappa

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...
12 kommentarer
Läs mer

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...
4 kommentarer
Läs mer

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...
10 kommentarer
Läs mer