Denna vecka. Inte som alla andra helt enkelt. Fy fan vilken berg&dalbana jag suttit i. Febrilt försökt hålla mig kvar.
Först och främst är vi inne på ”årsdagen-veckan”. Minnen kommer tillbaka både på i Facebook-flödet och i minnet såklart. Dagen när mina prover inte såg bra ut. Dagen då jag flög till Umeå. Dagen Albin kom. Alla känslor som ligger och kliar över hela kroppen på något vis.
Albin har haft några svåra veckor, vi skulle ta bort hans movicol av olika skäl och det har varit lite av en pärs. För stora och små. Det börjar bli bättre men många tårar har fällts. En såkallad övergångsperiod.
Men så kom Albins födelsedag med paket och överraskningar. Mormor och morfar Hans överraskade med besök på morgonen. Albin blev firad av oss och på förskolan fick han vara Kung för en dag. Med kungakrona och allt. På Albins förskola får man bestämma egen aktivitet och Albin valde att läsa bok med en fröken ❤️
Hemma kom farmor på besök och det öppnades fler paket. På kvällen fick Albin feber och fick vara hemma från förskolan på fredagen.
Denna helg är en helg jag verkligen sett fram emot.
Från att livet gått i vardagens fotspår skulle detta bli en helg jag sent skulle glömma.
Egentligen var det min jobbhelg men redan i augusti ansökte jag om ledighet för just denna helg.
På fredagen skulle jag och Anders gå och se Per Gessles Roxette i Karlstad med vänner.
På lördagen hade min syster gett mig en för tidig födelsedagspresent och ordnat med en överraskning.
På söndagen vankades Albins kalas för släktingar och på kvällen skulle Mammi se Mia Skäringer.
Ni hör ju. En galen, kulturell helg!
Och fin skulle jag vara. På torsdagen fick jag mina fransar gjorda hos bästa Lollo.
På fredagen använde jag mitt Make Up Store-presentkort och blev sminkad.
På eftermiddagen drog jag snabbt förbi jobbet för att köpa tuggummi. På Albins födelsedag bestämde sig nämligen mammi för att sluta snusa.
Tänk att fem minuter efter att jag varit inne på jobbet skedde ett väpnat rån. Detta fick jag reda på när jag väl hamnat hos våra vänner i Karlstad och en kall ilning längs ryggraden kom farandes. Hjärtat gick i dubbla slag. Tänk OM.
Tänk om jag varit i affären fem minuter senare. Tänk om jag inte bytt pass. Och jag fick så otroligt dåligt samvete för min stackars arbetskamrat som fick genomlida denna händelse. När det borde varit jag. Fast egentligen ska ju INGEN behöva vara med om detta! Fy fan vad mina tankar var hos mina medarbetare. Och det var svårt att känna sig exalterad över den kommande konsert som stundade några timmar framåt. Men efter telefonsamtal med min medarbetare och skrivna sms beslutade jag mig för att lägga mobilen åt sidan och leva i nuet. Ett beslut jag blivit tvungen att ta många gånger tidigare. Och kvällen blev rolig trots allt. Bra musik, omgiven av fina vänner och min kärlek samt nåt glas vin så hade vi skapat en minnesvärd kväll tillsammans. Jag tog ”tidig kväll” jämfört med hur det brukar bli när vi hälsar på hos Anna och Mike. Huvudet dunkade och tankar kom tillbaks.
I dag var det så dags för överraskningen. Albin som sovit hos farmor i fredags ville nu följa med till Mariestad och mormor som väntade med moster. Efter att ha varit på jobbet och kramats åkte vi iväg till Mariestad. Där berättade min syster att vi skulle på Pernilla Wahlgrens Kort, glad och tacksam. Hon hade även bokat b&b i Skövde så vi åkte dit. I bilen blir det lite terapi, jag som känner så mycket nu för tiden har verkligen svårt att släppa allt det som hänt på min arbetsplats. Jag är så arg, ledsen och sorgsen. När jag kastat ur mig mina tankar känns det bättre. Vi kommer fram och hittar vårt rum. Korkar upp en flaska och gör iordning oss för att sedan gå till arenan. Showen är verkligen rolig. Vilket gäng! Så himla underbart att inte tänka på nåt annat utan bara vara i ögonblicket.
När showen är slut går vi ner på stan och äter kvällsmat. På vägen till b&b konstaterar vi att det finns många kufar här i Skövde. Som ger blickar, följer efter oss och ropar. Vi småspringer gatorna upp mot vårt boende och jag svär i tysthet att det ska behöva vara såhär. Att inte få känna sig säker som kvinna på dessa gator.
Nu ligger jag i sängen bredvid min allra käraste syster som sover. Nu ikväll har jag hört om ännu en fruktansvärd händelse som hänt en av de bästa.
I morgon ska det bli kalas för Albin och på kvällen ska jag se Mia Skäringer med min mamma, svärmor och förhoppningsvis en kompis. (Hör av er vid intresse via pm) NO MORE FUCKS TO GIVE. Och jag gissar att hon kommer röra om i mig som så många gånger förr. Och jag har en känsla av att denna föreställning kommer vara av viktigaste sort. För det får fan vara nog med elaka svin nu för ett tag. Sluta rikta vapen mot andra människor, sluta ropa och förfölja folk som inte visar intresse och sluta för fan att slå kvinnor. Nu. Är. Det. Nog.
Tack finaste syster för en fantastiskt härlig kväll som jag kommer leva på länge <3
Först och främst är vi inne på ”årsdagen-veckan”. Minnen kommer tillbaka både på i Facebook-flödet och i minnet såklart. Dagen när mina prover inte såg bra ut. Dagen då jag flög till Umeå. Dagen Albin kom. Alla känslor som ligger och kliar över hela kroppen på något vis.
Albin har haft några svåra veckor, vi skulle ta bort hans movicol av olika skäl och det har varit lite av en pärs. För stora och små. Det börjar bli bättre men många tårar har fällts. En såkallad övergångsperiod.
Men så kom Albins födelsedag med paket och överraskningar. Mormor och morfar Hans överraskade med besök på morgonen. Albin blev firad av oss och på förskolan fick han vara Kung för en dag. Med kungakrona och allt. På Albins förskola får man bestämma egen aktivitet och Albin valde att läsa bok med en fröken ❤️
Hemma kom farmor på besök och det öppnades fler paket. På kvällen fick Albin feber och fick vara hemma från förskolan på fredagen.
Denna helg är en helg jag verkligen sett fram emot.
Från att livet gått i vardagens fotspår skulle detta bli en helg jag sent skulle glömma.
Egentligen var det min jobbhelg men redan i augusti ansökte jag om ledighet för just denna helg.
På fredagen skulle jag och Anders gå och se Per Gessles Roxette i Karlstad med vänner.
På lördagen hade min syster gett mig en för tidig födelsedagspresent och ordnat med en överraskning.
På söndagen vankades Albins kalas för släktingar och på kvällen skulle Mammi se Mia Skäringer.
Ni hör ju. En galen, kulturell helg!
Och fin skulle jag vara. På torsdagen fick jag mina fransar gjorda hos bästa Lollo.
På fredagen använde jag mitt Make Up Store-presentkort och blev sminkad.
På eftermiddagen drog jag snabbt förbi jobbet för att köpa tuggummi. På Albins födelsedag bestämde sig nämligen mammi för att sluta snusa.
Tänk att fem minuter efter att jag varit inne på jobbet skedde ett väpnat rån. Detta fick jag reda på när jag väl hamnat hos våra vänner i Karlstad och en kall ilning längs ryggraden kom farandes. Hjärtat gick i dubbla slag. Tänk OM.
Tänk om jag varit i affären fem minuter senare. Tänk om jag inte bytt pass. Och jag fick så otroligt dåligt samvete för min stackars arbetskamrat som fick genomlida denna händelse. När det borde varit jag. Fast egentligen ska ju INGEN behöva vara med om detta! Fy fan vad mina tankar var hos mina medarbetare. Och det var svårt att känna sig exalterad över den kommande konsert som stundade några timmar framåt. Men efter telefonsamtal med min medarbetare och skrivna sms beslutade jag mig för att lägga mobilen åt sidan och leva i nuet. Ett beslut jag blivit tvungen att ta många gånger tidigare. Och kvällen blev rolig trots allt. Bra musik, omgiven av fina vänner och min kärlek samt nåt glas vin så hade vi skapat en minnesvärd kväll tillsammans. Jag tog ”tidig kväll” jämfört med hur det brukar bli när vi hälsar på hos Anna och Mike. Huvudet dunkade och tankar kom tillbaks.
I dag var det så dags för överraskningen. Albin som sovit hos farmor i fredags ville nu följa med till Mariestad och mormor som väntade med moster. Efter att ha varit på jobbet och kramats åkte vi iväg till Mariestad. Där berättade min syster att vi skulle på Pernilla Wahlgrens Kort, glad och tacksam. Hon hade även bokat b&b i Skövde så vi åkte dit. I bilen blir det lite terapi, jag som känner så mycket nu för tiden har verkligen svårt att släppa allt det som hänt på min arbetsplats. Jag är så arg, ledsen och sorgsen. När jag kastat ur mig mina tankar känns det bättre. Vi kommer fram och hittar vårt rum. Korkar upp en flaska och gör iordning oss för att sedan gå till arenan. Showen är verkligen rolig. Vilket gäng! Så himla underbart att inte tänka på nåt annat utan bara vara i ögonblicket.
När showen är slut går vi ner på stan och äter kvällsmat. På vägen till b&b konstaterar vi att det finns många kufar här i Skövde. Som ger blickar, följer efter oss och ropar. Vi småspringer gatorna upp mot vårt boende och jag svär i tysthet att det ska behöva vara såhär. Att inte få känna sig säker som kvinna på dessa gator.
Nu ligger jag i sängen bredvid min allra käraste syster som sover. Nu ikväll har jag hört om ännu en fruktansvärd händelse som hänt en av de bästa.
I morgon ska det bli kalas för Albin och på kvällen ska jag se Mia Skäringer med min mamma, svärmor och förhoppningsvis en kompis. (Hör av er vid intresse via pm) NO MORE FUCKS TO GIVE. Och jag gissar att hon kommer röra om i mig som så många gånger förr. Och jag har en känsla av att denna föreställning kommer vara av viktigaste sort. För det får fan vara nog med elaka svin nu för ett tag. Sluta rikta vapen mot andra människor, sluta ropa och förfölja folk som inte visar intresse och sluta för fan att slå kvinnor. Nu. Är. Det. Nog.
Tack finaste syster för en fantastiskt härlig kväll som jag kommer leva på länge <3
Kommentarer
Skicka en kommentar