Grattis alla barn som startar sitt sommarlov idag!
Men jag kan inte låta bli. För tre år sedan låg vår son som en livlös pojke på ett operationsbord och nu spelar han teater och leker att han är trollet Ludenben på förskolan.
Vi har varit på Mejas första skolavslutning i sin nya skola. Bastuvarmt men ändå mysigt.
Efteråt fick vi fika hemma hos Mejas mamma med marängtårta och bullar.
Nu var det längesedan jag skrev om Abbe-busen och anledningen är att jag jobbat riktigt mycket. Har börjat på en förskola här i staden jag bor och så hittar ni mig även i kassan på Ica nära + företagande.
Jag och min sambo har sjungit på dop och bröllop vilket varit jättekul. Dock blir jag såå ledsen när halsen ska krångla, alltid lika typiskt att få en förkylning eller halsont när jag ska uppträda. Några dagar innan bröllopet fick jag slemhosta och fick knappt fram en ren ton. Men på själva bröllopet gick det fram lite toner även fast jag höll på att svimma i solen för mina ansträngda andningar:) Underbart bröllop som vi var så glada över att bli bjudna till!
För några månader sedan berättade jag om en kund som jag tagit för mycket betalt av när han skulle skicka brev (tittade i fel tabell) så det slutade med att jag rände runt på hans gata i ett tappert försök att hitta rätt postlåda vilket inte var lätt utan nummer. Nu kan jag äntligen knyta ihop påsen då han kom in förra veckan och tackade mig så hjärtligt för att jag gjort mig mödan att ge tillbaka pengarna:)
Abbe har haft utvecklingssamtal som gick jättefint. Han börjar ta mer initiativ och leker mycket med vänner nu för tiden. Innan har han mest velat leka själv. Och han har upptäckt dockvagnen! Alltså mitt hjärta smälter när han säger att vi ska gå till affären med hans vagn. Nu är jag inne i en period igen där jag ständigt känner tacksamhet för att Albin fick stanna kvar hos oss. Den där lille fågelungen utan vingar som tillslut började flyga.
Idag är det på dagen 3 år sedan Albin fick sitt hjärta lagat. Och jag blir så fånig. Under skolavslutningen sjöng eleverna ”jag trodde änglarna fanns” i den (för mig) förstörda popvarianten. Tror ni inte ändå att en liten tår sipprar ur min ögonvrå där jag står med min son i famnen? Medan han skrattar åt sin rosa ödla han tagit med kramar jag honom extra hårt och sjunger viskande i hans öra: Jag trodde änglarna fanns bara, bara i himlen. Men det var innan jag mötte dig, nu har jag en ängel här hos mig. Alltså, hur sentimental får man bli? :)
Magiskt!
Ta hand om varandra<3
Tappra underbara Emelie! Det har all anlddning att känna tacksamhet, bli sentimental och fälla glädjetårar. Vi som följt er kamp blir ochså våt i ögonen när du skriver och visar oss bilder på den lille hjälten, vi glöds med er!
SvaraRaderaHåller med dig om att, Jag trodde änglarna fanns skall följa originalet inte poppas upp 💕🤗