Mitt hjärta.
Du ligger i din säng här bredvid mig och rör på dina små ben.
Igår var första dagen som du Abbe kom fram. Inte den sovande bebisen som är proppad med morfin och lugnande.
Utan du, min leende bebis.
Det har varit omtumlande dagar sedan din operation så jag har inte orkat skrivit nåt. Men så vet jag ju att det är så många som undrar hur du mår så nu fick det vara dags.
I torsdags bestämde de att de skulle flytta ner dig till 323an.
Samma dag tog de bort ett av dränen och ditt syrgasbehov.
Igår hamnade vi först i en sal med bara en bebis till i rummet, på kvällen hamnade vi i enskilt rum.
Din pappa åkte hem en sväng igår och var med på din systers skolavslutning. Vi fick kort på mobilen och hon var vacker som en sommardag. Vad gärna vi hade velat vara med. Men vi fick besök av mammas gymnasieskompis Josefine på förmiddagen. Precis innan jag skulle gå ner och möta upp henne började du skrika så. Du var helt otröstlig och mammas famn hjälpte inte. Då kände sig mamma lite värdelös. Eller rätt mycket om jag ska vara ärlig. Du fick lite lugnande.
När jag såg Josefine vid ingången började ögonen tåras. Den där kramen var så välbehövlig. Vi stod där och kramades och jag blev tvungen att gråta en skvätt. Vi har knappt pratats vid på 10 år ( bortsett från ett bröllop vi sågs på) men med henne är allt så naturligt. Hon har verkligen varit med sedan du kom till världen och stöttat oss. Hon vet vad vi går igenom då hennes systerdotter oxå är ett hjärtebarn. Lilla Elsa: jag tänker på dig och önskar dig ALL LYCKA TILL❤
Josefine hade med sig en påse med massa gott, en gosis till dig, skor till mamma och bubbel för att fira en lyckad operation. "-Man ska alltid fira en lyckad operation" en jättefin flaska med ett hjärta på. Den längtar jag tills vi ska öppna. Kanske hemma i trädgården när vi kommit hem med lite nära och kära?
Hon hjälpte mig med mat innan hon åkte och jag tyckte tiden hade gått alldeles för fort. Tack fina människa för att du kom❤
Katetern drog de igår morse men du kissade inget så den fick komma tillbaka. Nu är den dock borta. Likaså cvk-n du hade i halsen. Det tyckte du var himla obehagligt. Du fick socker men du skrek så mycket och tårarna sprutade. Du är allt bra modig du.
På kvällen kom pappa tillbaka, det var väldigt skönt. Väl inne på rummet blev du sådär ledsen igen och jag satt med dig i famnen. Du grät. Jag grät. Jag var så trött och hungrig och kände att min styrka försvunnit. Anders kom med papper att torka tårarna med. Det var som att när du såg mina ögon rinna slutade du gråta. Du tittade bara in i mina ögon med bekymrad blick. Sedan somnade du. Anders sa åt mig att gå till Ronald och äta. På vägen tillbaka såg jag flera polisbilar och ungdomar som kom med blå landstinget-filtar om sig. Öden. Jag undrar mycket när jag möter personer, ser människor i matsalen, säger hej till en mamma på Ronald, hur deras historia är.
När jag ätit och gjort macka till Anders smsar han att jag kan få lägga mig ner och vila. Han är verkligen helt underbar.
Tack älskling för att du är den bästa pappa "våra" barn kan ha. Och att du kan se på mig när jag faller och hjälpa mig upp.
Nu har röntgen varit här och mamma väntar så tills de ska dra bort dränet från lungan. Plåstret har åkt bort och jag vill verkligen inte behöva agera om nåt trillar bort. Vi har fått "utbildning" i det och tanken av att nåt ska hända gör mig lite smått galen.
När dränet försvunnit har du bara sond och pacemaker-trådarna kvar ( samt lite infarter). Men stegen är stora. Leendet är det bästa. Då förlåter jag dig för att vi starta dagen med att du bajsade i min hand.
Älskar dig Abbe❤
( kan inte sluta tänka på detta fruktansvärda mord från mina "hemtrakter". Många tankar går till Lisa Holms föräldrar. Att mista sitt barn är det värsta en förälder kan vara med om. Med hela livet framför sig bestämde någon/ några att ta det ifrån henne. Vad världen är orättvis ❤)
I flera timmar igår låg du och skrattade med mig. Tack för att du är så stark.
Kommentarer
Skicka en kommentar