Jag ska älska dig i alla mina dar

Gårdagen är en dag vi lägger i vår minne-bok och kan ta fram när vi har svårt att uppskatta hur bra vi har det i framtiden. 

För gårdagen var nog jobbigare än din operations-dag.

Hela dagen igår var du ledsen. Du grät, du skrek. De korta stunder du inte gav något ljud av dig syntes din bekymmer-rynka i pannan och munnen var neråt.

Första beskedet var att röntgen visat att du fortfarande hade vätska i lungan och att ditt drän skulle sitta kvar. Sedan fick vi dig inte att dricka något på flaska. Du hade gått ner i vikt och du började spy. Sedan började du skrika så mycket så vi fick ge dig morfin. Då blev du lite dåsig och det märktes att det var av såret du hade haft ont. Men morfinet gör ju samtidigt att det blir körigt i din mage. Och magen hjärtar pungbråck är lika med sant. 

Så du började gråta för det. Det kändes som personalen var inne hos oss stup i kvarten. 

Din pappa sa att han inte kommer palla detta och jag kände mig på bristningsgränsen med. Det var ingen positiv stämning över huvud taget och din pappa hade ju haft en helvetes natt först på sjukhuset och sedan vaknat med huvudvärk när han vilat upp sig på Ronald.

Jag sa till honom att jag går till Ronald och duschar så får han ta kvällen tidigt och sova ut på Ronald genom natten.

Jag ringde min kompis Kristin och grät. Och efter mycket upp-pepprande ord och när tårarna tagit slut för denna gång hoppade jag upp på hästen igen. Det är viktigt att få krympa och bli liten så man kan växa sig stark igen.

När jag kom tillbaka till sjukhuset var det igång igen. En sköterska stod vid dig och du var ledsen igen. Kommer inte riktigt ihåg vad som gjordes då men när vi gått med dig i korridoren och satt dig i babysittern blev du lite lugn. 

Jag sa godnatt till din pappa och han gick. Så började du skrika igen. Jag tog upp dig i min famn och du skrek som aldrig förr. Jag kände hur mycket saker som rörde sig i bråcket och det hördes så himla mycket.

Som jag sagt tidigare till dig så går din smärta rakt in i mig. Och att inte kunna trösta dig gjorde att det brast. Storgråtandes plingade jag på klockan och in kommer den bästa sjuksköterska jag mött här på detta sjukhus. Jag hulkar fram ett förlåt för att jag ringer hela tiden. Men hon säger att jag inte ska be om ursäkt. Men förstå frustrationen när något är fel på dig och jag inte kan göra nåt. Och jag har ringt på personal varje gång du skriker och är otröstlig. Och det blev så många gånger igår men jag kände att inget hjälpte.

Hon tar dig ifrån mig och lägger dig på sängen. Du är alldeles tomat-röd i ansiktet. har aldrig sett dig sån här. och du kallsvettas något fruktansvärt. det är svårt att titta på dig men jag försöker prata lugnt med dig medan tårarna rinner nerför mina kinder. 

Hon kommer med en pys-ventil för hon ser att din mage är strulig. Hon säger oxå att detta bråck inte alls känns okej, att du ska ha så ont. Men vad finns att göra? Ingen vill ju göra något åt det i dagsläget. Läkaren har varit och tittat på ditt bråck och sagt likadant som de andra 77 gångerna.  Jag förstår förstås problematiken. Du kan ju bli ännu sämre om du ska bli sövd en gång till så tidigt efter operation. Men det är så svårt att gå med vetskapen att du haft ont av det förbannade bråcket i 7 månader. 

Du hade så mycket bajs och gaser i din mage som kom ut och efter det blev du lugnare. Du blev lite ledsen igen men vi satte dig i babysittern och la på en värmedyna över din mage. Och efter en stund somnade du äntligen. Hela natten har du sovit när jag varit uppe och gett dig mat. Och nu på morgonen var det en glad Abbe som hälsade på mig. 

Din pappa kom här för en stund sedan, även han utvilad. Så just nu väntar vi på att röntgen ska komma. Tänk OM det visar att du inte har nån vätska kvar i lungan så tar de bort dränet och kanske pacemaker-trådarna. Det vore ju en dröm. Men vi hoppas inte på för mycket. 

Idag får vi även besök här i götet så tiden kommer nog gå lite fortare idag. 

Du kämpar på du min älskling. 

Du har gått ner lite idag igen men det är inte så konstigt med tanke på att du får mindre mat nu pga dina magproblem, samt vätskedrivande och att du spydde. 

Välkommen nya, bättre dag❤

( ett stort tack till våra familjer och vänner i Värmland som håller ställningarna under tiden vi är borta. Vi älskar er!!!

Vårt starka, modiga lilla hjärta. Du kämpar på du i motvind. Jag ska ägna mitt liv åt att få dig att förstå hur stark du är och alltid har varit, ända sedan du kom ut mitt lilla smörpaket❤