Fortsätt till huvudinnehåll

Det är inte regnet som faller ner

Hej mitt älskade hjärtegull.
Nu var det över en vecka sedan mamma skrev på denna bloggen. Den blogg som finns för dig min skatt.
Jag har börjat skriva men aldrig avslutat för det har alltid kommit något emellan. Men nu ligger du här och bebis-snarkar bredvid mig och jag kan ännu inte sova.
Du har så söta ljud för dig nu när du vilar i din sömn. Små lätta andetag som förvandlas till ljuv musik när de strömmar in genom mina öron. Vad jag älskar sina ljud.

Nu kommer jag knappt ihåg vad som hänt men ska försöka berätta om några saker iallafall. 
Förra lördagen skulle jag och din pappa iväg på dejt. När du låg i min mage i Uppsala frågade de om jag ville ställa upp på magnetröntgen i forskningssyfte för havandeskapsförgiftning och som tack för det fick jag två biobiljetter som nu kom till användning. Vi började kvällen med restaurangbesök. Vi hade precis satt oss ner och börjat sippra på vinet och ölen då vi fick veta att din mat-leverans hade glömts bort. Du äter inte vanlig ersättning som går att köpa i vanlig butik, den är på recept som tar några dagar att få. Vi fick börja ringa samtal men det löste sig som tur var med hjälp av vän och underbara avdelningen som varit vårt hem dina första månader i livet.
Verkligen guld värt!

Andra delen av kvällen blev desto bättre. Som de superhjälte-nördar du har till föräldrar såg vi Avengers 2. Den var väldigt bra och rolig, vi fick många skratt. När filmen var slut började folk gå. Men inte din mamma och pappa. För är man marvel-älskare vet man att det kommer ett klipp till efter att eftertexten rullat. Det visste vi och 6 andra "hjälte-nördar" som också satt kvar. När vi sedan satt utanför och väntade på taxin googlade din pappa och fick veta att vi missat ett klipp som kom ännu senare. Så vi tittade på det med:)

Det hade gått så fint att vara med farmor och faster. Du hade sovit nästan hela kvällen.

På onsdagen var vi på din sista kontroll innan operation. Du hade gått upp till 5070 gram. Nu är vi över 5 kilo älskling. Saturationen var fin också.

När jag ringde för att bekräfta kallelsen fick vi reda på att operationen skjutits fram med en dag. Så nu får inte du och din pappa samma datum, 27 maj är ditt datum för hjärtoperation.
De sa även att det var mycket folk på Ronald mcdonald. Vi hoppas när vi ringer i morgon att det finns plats för oss.

På fredagen hade din syster 2 vänner som sov över. Då var det skratt i hela huset mest hela kvällen. Uppvisningar hit och dit. De hade så roligt att två av tre kissade på sig. Bra betyg. 

På lördagen hade du mysdag med din pappa medan jag, min älskade vän Lovisa som kom på besök, meja och hennes kompis for till Karlstad för dansuppvisning. Vi träffade även mejas moster som sprungit 2 km med barnvagn för att hinna titta på meja. 
Jag blev så stolt över henne än en gång. Dels för att hon råkade ramla på scenen men hon var uppe på två sekunder och fortsatte som inget hade hänt. Sedan var tjejen som skulle lyftas upp i dansen inte där så meja hade fått tagit hennes plats. Den där glädjen i hennes ögon är verkligen lycka för mig. Det lyste stolthet över hela henne.

På eftermiddagen hade vi kalas för din faster som fyllt år. Av oss fick hon blommor och presentkort på bokhandeln.

Kvällen spenderades med vänner och Eurovision. Jag blev så genuint glad att Måns tog hem hela skiten. Bra låt, duktig artist, grymt nummer. Blir så trött på alla som dissar den där talangen. Att han inte går din egen väg. Det kan faktiskt vara så att han gillar pop-genre. Att han visst går sin egen väg. 
Din första Eurovision. Fler kommer.

Idag har vi haft morfar, mormor, morfar Hans, faster, farmor, Bobban och Thomas på besök ( samt kortvisit av Robert och Lovisa.) Alla kom för att säga hejdå till dig och önska dig lycka till.
På eftermiddagen hämtades Meja av hennes mamma och när huset blev tomt gick luften ur mig. Sista kvällen innan Göteborg är nu här. Ångest, rädsla. Tårar i soffan. Din pappa började packa lite. Jag kunde inte förmå mig att börja. Det känns mer nu än förra gången. Det känns att det är dags. Vår tur. Jag vill att operationen ska bli gjord. Men jag vill inte lämna dig. Bara tanken får mig att börja gråta. 
Nu ligger vi här. Våra älskade katter vid våra fötter. Mina älskade pojkar vid min sida i vår säng. Vill inte somna för då är det måndag. Jag vet att jag tänker så negativt nu. Jag ska fokusera på det positiva i morgon. Men just nu ska jag bara låta mina tårar rulla vidare.

I morgon ska vi packa det sista och träffa Meja en liten stund, sedan är det dags.
Resan till ett lagat hjärta är påbörjad.
Jag längtar så otroligt mycket tills detta är över. 
Vill ha den där manicken i filmen Click och bara snabbspola allt detta. Synd att det inte går. Men otroligt att det går att fixa ditt hjärta. 







Kommentarer

  1. Stort lycka till och massor av styrkekramar till er!/ "mormor i Arvika"

    SvaraRadera
  2. Åh han ser ut som en liten farbror, såå söt! :)

    SvaraRadera
  3. Skickar massa styrkekramar och tänker på er hela tiden ❤❤❤

    SvaraRadera
  4. Jättelycka till nere i Gbg!!!!!

    SvaraRadera
  5. Lycka till från Gunilla J.


    SvaraRadera
  6. Tack för peppring! verkligen guld värt ska ni veta!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...