Fortsätt till huvudinnehåll

Sköna Maj

Min älskade skatt. Igår skulle vi egentligen firat in Valborg med majbrasa i goda vänners lag. Men ett av barnen i familjen blev krasslig i halsen och det började regna så inget blev som vi tänkt. Men vi hade trevligt ändå. Meja lekte med kompis och jag och din farmor åkte en sväng till Karlskoga. 

På kvällen blev det pizza och se en film meja hade fått. I går natt sov du verkligen HELA natten. Så i natt blev det inte lika lätt. Vi hade kommit överens om att jag skulle ta första matningen och din pappa den andra. Vid 02.30 var det dax för din mamma att stiga upp. Du åt så fint men det blev lite jobbigt i din mage efteråt så det tog lång stund innan du bestämde dig för att somna. När kl var 05.30 var det dax igen. Då skulle ju din mamma få sova medan din pappa gav dig mat. 
Hmm, blev det så? Nej. För din pappa gick ner och insåg att vi inte hade något kokt vatten kvar. Därför tog det tid. Och du min skatt låg bredvid mig och underhöll med ljuv musik. Du gallskrek. Jag var så trött! Och ingenting jag gjorde blev bra. TILLSLUT fick jag dig att lugna dig, nåt som känts som en timme ( så var det nog inte) och precis när dina ögonlock började bli tunga, då kom din käre far upp och maten var klar:) haha, du kan allt du.

Det känts som du börjar få lite problem med ditt bråck igen. På eftermiddagen/ kvällen blir det lite kinkigt för dig och det mullrar som tusan. Men det är ingen idé att prata om ditt bråck, de bryr sig inte om det innan hjärt-operationen är gjord ändå. Tänk vad mycket smärta du kunnat sluppit, nu har du fått kämpa med ditt bråck i snart 6 månader. Du är så duktig min pojk. 

Igår åkte vi även till mejas skola och lyssnade på när de sjöng in våren. Det var så mysigt för eftersom de var utomhus kunde vi ta med dig i vagnen! Du sussade så gott till sista låten, då fick jag gå en sväng med dig. Meja sa en så fin sak som din pappa snappade upp, när en pojke fick veta att din lillebror skulle komma till skolan sa han:
-men han är väl inte din riktiga bror? Bara låtsas-bror?
Då svarar Meja: Nej, han är min riktiga bror!
 Så självklart att du inte är någon låtsas-lillebror. Du är ju på riktigt du Albin.
❤❤❤

Nu börjar du gilla baby-gymet mer och mer. Du kan ligga och göra ljud till figurerna och ibland somnar du där. Du är så söt så att klockorna stannar. Jag kan sitta och titta på dig hur länge som helst. Och alla pussar du får på dina mjuka kinder. Jag är pussgalen! Kan inte sluta. Jag är så tacksam för att hela ditt ansikte är "bart" nu och tänker på hur lång tid det tog innan jag kunde pussa dig. 

Idag skulle min kompis Therese komma och vi skulle köpa, laga och äta mat tillsammans. Hade sett fram emot det så mycket! Men hon ringde för en stund sedan och behövde åka och jobba. Hoppas hon inte behöver jobba hela kvällen. Det är så svårt att träffa henne för hon har så många järn i elden. Vi hoppas hon kan komma förbi lite senare.

I helgen har meja dansuppvisning och det är ta mig tusan ett heltidsjobb. Meja är med i två danser och det får nog bli sista gången. I morgon är det genrep och på söndag har hon uppvisning 3 gånger!!
Även nästa helg. Och sedan ska de åka till Karlstad. Det blir liksom för mycket. 

Men det är mysigt att vi får se henne. Hon blev så ledsen när vi först trodde att vi skulle vara i Göteborg på hennes dansuppvisning och födelsedag. Nu ser det ut som vi kommer vara hemma på båda.

Annars händer det inte så mycket. Jag läste lite gamla blogginlägg igår och började gråta. Dels att jag drogs tillbaka till den tiden och dels för att jag läste lite kommentarer från folk. Det känns som jag läser det för första gången. Antar att det var för mycket när jag väl fick dom att de inte satte sig i minnet. 
Det är omvälvande. 
Tack så mycket allihop som tagit in mina ord i er vardag. Just nu när vi lever i "vardagen" händer det inte så mycket. Och det i sig är ju alldeles underbart. 


Kommentarer

  1. Läser och han bara säga till er allihihopa ,vilka kämpar ni är💚 men vad gör man inte för den man älskar💓 lilla starka riddaren Albin 💞 Ingela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket Ingela💗💗 kram

      Radera
  2. Hoppas ni snart hör från Göteborg så Albin blir opererad och sen får bråcket fixat. Stackars liten som har så ont och jobbigt för er att behöva vänta och undra när det ska bli av.Ta hand om varandra så mycket ni kan! kram från" en mormor i Arvika"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Ha det vore väldigt skrämmande men så otroligt skönt att få datum, vi väntar för fullt 💗 tack för att du fortfarande finns med oss "mormor i Arvika" stor kram!

      Radera
  3. Jag har läst nästan från start. Ramlade in av en slump. Du skriver på ett sätt som gör det omöjligt att sluta följa. Det är många tårar jag fällt när jag läst. Har hållt tummarna hårt för er. Är så glad för er skull, att ni fått en vardag, även om resan har blivit en annan.
    Jag har ett barn som är snart 1 år, så det är väl därför det känns extra starkt att läsa. Ens barn betyder mer än allt. Ni är riktiga kämpar hela familjen.
    Tack för att du delar med dig så fint av allt. Man blir verkligen berörd!
    Kram på er och lycka till med allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så hemskt mycket för de fina orden 💗
      Den här bloggen är så skön att ventilera alla tankar på och jag är så tacksam för att det finns folk därute som hejjar

      Radera
    2. ...på oss och lille Albin! Tack för att du är med oss💗 kramar

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l