Det är inte regnet som faller ner

Hej mitt älskade hjärtegull.

Nu var det över en vecka sedan mamma skrev på denna bloggen. Den blogg som finns för dig min skatt.

Jag har börjat skriva men aldrig avslutat för det har alltid kommit något emellan. Men nu ligger du här och bebis-snarkar bredvid mig och jag kan ännu inte sova.

Du har så söta ljud för dig nu när du vilar i din sömn. Små lätta andetag som förvandlas till ljuv musik när de strömmar in genom mina öron. Vad jag älskar sina ljud.

Nu kommer jag knappt ihåg vad som hänt men ska försöka berätta om några saker iallafall. 

Förra lördagen skulle jag och din pappa iväg på dejt. När du låg i min mage i Uppsala frågade de om jag ville ställa upp på magnetröntgen i forskningssyfte för havandeskapsförgiftning och som tack för det fick jag två biobiljetter som nu kom till användning. Vi började kvällen med restaurangbesök. Vi hade precis satt oss ner och börjat sippra på vinet och ölen då vi fick veta att din mat-leverans hade glömts bort. Du äter inte vanlig ersättning som går att köpa i vanlig butik, den är på recept som tar några dagar att få. Vi fick börja ringa samtal men det löste sig som tur var med hjälp av vän och underbara avdelningen som varit vårt hem dina första månader i livet.

Verkligen guld värt!

Andra delen av kvällen blev desto bättre. Som de superhjälte-nördar du har till föräldrar såg vi Avengers 2. Den var väldigt bra och rolig, vi fick många skratt. När filmen var slut började folk gå. Men inte din mamma och pappa. För är man marvel-älskare vet man att det kommer ett klipp till efter att eftertexten rullat. Det visste vi och 6 andra "hjälte-nördar" som också satt kvar. När vi sedan satt utanför och väntade på taxin googlade din pappa och fick veta att vi missat ett klipp som kom ännu senare. Så vi tittade på det med:)

Det hade gått så fint att vara med farmor och faster. Du hade sovit nästan hela kvällen.

På onsdagen var vi på din sista kontroll innan operation. Du hade gått upp till 5070 gram. Nu är vi över 5 kilo älskling. Saturationen var fin också.

När jag ringde för att bekräfta kallelsen fick vi reda på att operationen skjutits fram med en dag. Så nu får inte du och din pappa samma datum, 27 maj är ditt datum för hjärtoperation.

De sa även att det var mycket folk på Ronald mcdonald. Vi hoppas när vi ringer i morgon att det finns plats för oss.

På fredagen hade din syster 2 vänner som sov över. Då var det skratt i hela huset mest hela kvällen. Uppvisningar hit och dit. De hade så roligt att två av tre kissade på sig. Bra betyg. 

På lördagen hade du mysdag med din pappa medan jag, min älskade vän Lovisa som kom på besök, meja och hennes kompis for till Karlstad för dansuppvisning. Vi träffade även mejas moster som sprungit 2 km med barnvagn för att hinna titta på meja. 

Jag blev så stolt över henne än en gång. Dels för att hon råkade ramla på scenen men hon var uppe på två sekunder och fortsatte som inget hade hänt. Sedan var tjejen som skulle lyftas upp i dansen inte där så meja hade fått tagit hennes plats. Den där glädjen i hennes ögon är verkligen lycka för mig. Det lyste stolthet över hela henne.

På eftermiddagen hade vi kalas för din faster som fyllt år. Av oss fick hon blommor och presentkort på bokhandeln.

Kvällen spenderades med vänner och Eurovision. Jag blev så genuint glad att Måns tog hem hela skiten. Bra låt, duktig artist, grymt nummer. Blir så trött på alla som dissar den där talangen. Att han inte går din egen väg. Det kan faktiskt vara så att han gillar pop-genre. Att han visst går sin egen väg. 

Din första Eurovision. Fler kommer.

Idag har vi haft morfar, mormor, morfar Hans, faster, farmor, Bobban och Thomas på besök ( samt kortvisit av Robert och Lovisa.) Alla kom för att säga hejdå till dig och önska dig lycka till.

På eftermiddagen hämtades Meja av hennes mamma och när huset blev tomt gick luften ur mig. Sista kvällen innan Göteborg är nu här. Ångest, rädsla. Tårar i soffan. Din pappa började packa lite. Jag kunde inte förmå mig att börja. Det känns mer nu än förra gången. Det känns att det är dags. Vår tur. Jag vill att operationen ska bli gjord. Men jag vill inte lämna dig. Bara tanken får mig att börja gråta. 

Nu ligger vi här. Våra älskade katter vid våra fötter. Mina älskade pojkar vid min sida i vår säng. Vill inte somna för då är det måndag. Jag vet att jag tänker så negativt nu. Jag ska fokusera på det positiva i morgon. Men just nu ska jag bara låta mina tårar rulla vidare.

I morgon ska vi packa det sista och träffa Meja en liten stund, sedan är det dags.

Resan till ett lagat hjärta är påbörjad.

Jag längtar så otroligt mycket tills detta är över. 

Vill ha den där manicken i filmen Click och bara snabbspola allt detta. Synd att det inte går. Men otroligt att det går att fixa ditt hjärta.