Min älskade son.
Idag har vi varit till sjukhuset.
Åh vad glada vi blev när vi såg att vågen stod på 4965 gram. Duktiga pojke. Även fast maten inte ätits lika regelbundet och lika mycket har du gått upp nästan 200 gram. Stolta föräldrar- det är vi det.
Kolla saturation gjorde vi också. Det tar lite tid. Dålig kontakt en lång stund men sedan såg det bra ut, du låg runt 80.
Förra onsdagen blev vi tydligen utskrivna från hemsjukvården och jag läste att vi då skulle ta kontakt med BVC så jag tänkte ringa i morgon.
Du pratade så fint under undersökningen, jag fullkomligt älskar ditt leende!
Även när du låg på vågen, som annars brukar göra dig ledsen, gav du leende till din pappa. Vi ska ändå börja lite med extra-näringen så du fortsätter gå upp i vikt. Vi får väl se om din mage och ditt bråck tycker det är en bra idé, annars slutar vi.
Sköterskan frågar om vi har hört något om Göteborg men det har varken vi eller dom gjort. När vi är klara med allt frågar jag om de tror att Göteborg kommer ske snart, om det finns någon slags tidsram att förhålla sig till. Sköterskan säger då att hon kan ringa Göteborg och höra om de vet något mer. Under tiden hon ringer pratar vi med hjärtläkaren. Förklarar att vi just nu känner oss lite som i ett vakuum. Vi vet inte vad försäkringskassan tycker om att Anders är hemma nu när det inte blivit operation. Vi vet heller inte om vi får några pengar då man ansöker efter att dagarna varit, säger fk då att Anders inte blivit beviljad är läget ganska surt. Men det finns inte så mycket att göra åt det.
Det är ju inte vårt fel att operationen skjutits fram och det skulle kännas allt annat än okej att Anders behövde börja jobba innan operation.
När syster kommer tillbaka har de pratat om dig i Göteborg under förmiddagen. Vi får nu en ny operationstid. Den 26 maj ska du nu opereras. Precis på dagen ett år efter din pappa. 26 maj 2014 opererades Anders hjärta. 26 maj 2015 opereras ditt hjärta. Mina ögon börjar tåras och sköterskan säger positiva saker som att det måste göras och att vi ska vara glada för att vi bor i Sverige. Jag håller med henne till fullo. Jag vet allt det där. Det gör det inte lättare. Anders kommer till mig och lägger armen om mig. Så börjar vår resa igen. Så kommer alla känslorna igen. Alla småsaker försvinner och kvar blir oron för dig. Men största känslan som övervinner allt, det är ändå kärleken.
Härligt att höra att ni äntligen fått tid för operation men förstår er oro. Mina tankar kommer att finnas hor er och Albin denna dag! Hoppas nu att det blir av denna gången. Styrkekramar från mormor i Arvika.
SvaraRadera