Så var dagen snart till ända. Sista natten vi ska sova i vår säng med dig här hemma innan vi reser. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte fattat det ännu. Att vi ska iväg på din hjärteresa.
Vi har haft Meja hos oss denna vecka oxå vilket har nog gjort att tiden gått fortare.
Hon har haft huvudvärk i omgångar några dagar men det mesta har nog varit att hon tänker så mycket. På dig. På henne. På oss. Förra gången vi åkte kom vi inte hem på 4 månader. Vi har såklart sagt väldigt många gånger att så kommer det inte bli denna gång. Men hon vet att hon kan ringa när som helst och även till Anders familj. Sedan har hon en mamma som kommer ta väl hand om henne. Det är så skönt, när vi berättade att det var dax för Göteborg igen behövde vi inte ens fråga hennes mamma ( som jag vet har det lite tufft just nu), inga tvivel, hon ställer upp. Inga problem.
Tack Sarah för att du stöttar.
I lördags var din farmor och faster på besök. Farmor tog hand om din syster medan faster tog kort på dig. Det var så mysigt, vi la dig på mage på fårskinn och där somnade du så gott medan faster tog kort. När vi sedan skulle vända på dig gjorde det nästan lite ont, du hade ju somnat och när jag vände på dig visade du ditt missnöje med att pinka.
Jag är helt övertygad om att korten har blivit helt fantastiska, din faster har verkligen öga för fotografi, hela dagen gick så fort. Tack Anna för att du ställde upp och ägnade hela lördagen åt att fota. Jag ser fram emot våra nya idéer.
Och tack till din farmor som tog väl hand om storasyster. Så fick du även en ljusslinga till ditt rum och superhjälte-bodys som passade perfekt. Batman-mössan har du att växa i.
I söndags kom din mormor och morfar Hans på besök för att säga hejdå. De har köpt en gräsklippare åt oss vilket är så himla snällt! Mormor satt med dig i famnen och ögonen fylldes med tårar när hon höll dig.
Tänk vad många det är som oroar sig och stöttar. Jag är så tacksam för alla våra nära och kära.
På eftermiddagen kom mina vänner och arbetskamrater Elin, Emelie och Jossan på besök ( med Elins dotter). De hade med sig en blöjtårta! Det tog ungefär 2 sekunder så började jag gråta. Älskade vänner! Jag har ju varit lite ledsen för det där att allt gick så fort och att inte fått "fira" min graviditet med andra. Ni vet sånna där "fåniga" saker som att ha kort på stora magen tillsammans med vänner, ha babyshower osv. Men i söndags fick jag en blöjtårta så nu är jag nöjd :) bättre att ta kort med mina vänner och dig, nu när du är på utsidan så man kan se dig, eller hur?
I samma veva kom Therese förbi. Hon fyllde ju år och den där presenten som vi inte vet vad den ska vara, är inte inköpt än så hon fick nöja sig med kram, bulle och is-te. Det var väl en fattig tröst. Men vi får försöka hitta nåt bra till henne, kanske finns i Göteborg?
På kvällen kom våra vänner Bobban, Kristin och Daniel. Jag och Bobban lagade dillkött för första gången och det blev klart godkänt, även om det inte smakade som mammas goda. Men det är väldigt svårt att laga lika god mat som ens mor. Förhoppningsvis kommer du också tycka så, Abbe.
Kristin hade dig i knäet hela kvällen, hon tycker om dig väldigt mycket ska du veta.
När vi skulle byta till pyjamas hittade vi min gamla 80-talsdräkt med Disney Baby på, när Anders sedan tittar ner på sin son i vaggan utbrister han: Men vad har du dragit på honom??!! Alla tyckte du såg för rolig ut. Med ena bröstvårtan ute och allt.
Idag har vi varit ute i fina vädret alla 4 en sväng. Sedan hjälpte jag Meja att baka muffins som vi sedan bjöd Anders mormor, morfar och moster på. De ville också komma hit för att säga hejdå.
Sedan kom Mejas mamma och lillasyster på fika. Det var jobbigt att säga hejdå till Meja men vi ses snart igen. Vi tröstar oss med det.
Det finns så mycket mer som går att skriva men nu börjar jag bli trött så jag tänkte ägna sista vaken-tiden med att titta på dig. Du har fått mat och din pappa spelar nu lite tv-spel så nu har du lite mamma-tid. Har inte packat något än heller. När jag börjar med det kommer jag nog förstå att vi ska åka. Innan dess ska jag låtsas som allt är som vanligt. För snart vet jag att jag kommer falla. Och det kommer göra ont.
Hej - jag är en av alla följare till denna fina blogg och vill bara säga att jag håller tummarna för er alla nu!
SvaraRaderaSen MÅSTE jag få förklarat det där med "grannens gris" som du skrev om tidigare för jag fattar inte och kan inte släppa det! :)
Kram! /A
Tack så hemskt mycket A❤
RaderaHaha ja det där pappa-skämtet:) man kan inte mata en gris med ett tack. Förstår du?:) riktig bonde-humor. Kram
Aha! :)
RaderaNär jag läste detta inlägg kände jag att jag bara var tvungen att kommentera. Egentligen mest för att jag känner igen mig så väl. Mitt barn opererade hjärtat i somras och det var det absolut svåraste jag varit med om. Tänkte mycket "det här kan vara sista gången vi gör detta" innan operationen. Grät floder dagarna före. Man vet ju att operationen är nödvändig för att barnet ska överleva, men man vill ändå inte lämna ifrån sig honom. Allt gick bra för oss till slut, efter en del hinder på vägen. Jag hoppas att allt kommer att gå bra och kommer att följa er resa på bloggen!
SvaraRaderaHej.
RaderaJa det är ju det som är det läskigaste, att behöva lämna sitt barn i någon annans öde på nåt vis. Tankarna man hinner tänka under de där timmarna.. Vi har ju gått igenom det en gång tidigare när han gjorde en hjärtkateterisering men detta är ju såklart mer omfattande och kommer vara svårare. Hur sysselsatte ni er under väntetimmarna? Hoppas allt har gått fint med er och tack för att du följer oss! Kram
Vi gick på stan i stort sett hela tiden. Kunde inte tänka oss att bara sitta och vänta. Vi åt lunch och gick i affärer. Inte för att vi shoppade något särskilt eller njöt av någon mat, men det höll oss sysselsatta. Vi köpte en solhatt till sonen, för den skulle han ju behöva när han blev frisk. Det funkade för oss.
RaderaAllt har gått bra nu och han springer runt här som vilken ettåring som helst. Hoppas att operationen blir av snart. Läste dagens inlägg och känner igen det. Min son blev tröttare på slutet innan operationen, var svårväckt och åt mindre.
Sitter på tåget från Göteborg, jag ska hem för andra gången på tre månader - och jag sitter hör o läser dina inlägg, och tårarna rinner. Folk tittar men för en gångs skull bryr jag mej inte. Inte det minsta. För de vet inte hur det är, hur det är att sitta här på tåget o känna igen sej så jäkligt i dina ord.
SvaraRaderaMen nu babblar jag på, du vet ju inte vem jag är och att jag just nu åker åt andra hållet - hem till Kristinehamn, och du vet nog inte heller att jag o min man gått igenom, inte samma, men liknande det ni nu går igenom.
Kvar i Göteborg, på östra sjukhuset för att vara exakt ligger mitt fjärde barn, tre månader gammal och opererad flera gånger.
När hon föddes fick vi ligga på neo i Karlstad där hon mådde väldigt bra för att vara såpass tidigt född (v32).
Men så bra var det inte.
Hon var fyra dagar när läkaren lyssnade på hennes hjärta o sa "ni vet att hon har ett blåsljud på hjärtat va?", nej det visste vi inte. Det växer bort var vad hon sa.
På hennes femte levnads dag (kväll) kom en annan läkare som vanligt in till oss på familjerummet. Lyssnade på hjärtat o sa att det fanns ett blåsljud som kommer växa bort.
Men för att ha det dokumenterat att det var gjort så bestämde han att göra ett enligt honom "totalt onödigt ul".. Jag var inte orolig, min andra son föddes oxå med blåsljud, det växte bort.
Ul gjordes, över en timme höll han på.
Sen kom de, de ord jag aldrig trott jag skulle höra om mitt barn " Emily har fel på sitt hjärta o kommer behöva åka ner till Göteborg för att opereras".
Ssk som var med lugnade mej när läkaren gick för att skicka bilderna till Göteborg "det är ingen fara, det är inte ett allvarligt hjärtfel, det går att operera"..
Hon hade fel..
Det var allvarligare än jag trodde.
DORV, VSD och hypoplastisk aortabåge är de fel på hennes lilla hjärta som finns.
Redan nästa dag flögs hon till Göteborg och på sin 8e dag i livet opererades hon för första gången.
Fyra dagar på biva skulle vi räkna med - det blev 2.5månader, sedan fick hon komma till vårdavdelningen. Där är vi kvar.
Men nu kommer jag från ämnet, ledsen för den långa läsningen, vill bara säga med den att jag vet lite vad ni går igenom även om det inte är precis samma.
Det var inte meningen att skriva en hel novell, jag ville egentligen bara säga att de är fantastiska - läkarna o kirurgerna på östra sjukhuset, de har haft vår dotters liv i sina händer många gånger, hon är en kämpe precis som er lille krigare! Lycka till ❤️
Tack så hemskt mycket för att du delar med dig❤ det finns så många frågor jag skulle vilja ställa till dig men jag hoppas innerligt att allt går bra för lilla Emily! Du får hemskt gärna bli kompis med mig på Facebook om du har lust, Emelie Gustafsson heter jag. Massa kramar till dig å din familj!
RaderaFråga vad du vill, här eller på fb (lägger till dej som vän).
Radera