Can't stop love

I lördags var jag och din syster på barnmässan. Meja fick träffa Äntligen Hemma-Björn och hon var både nervös och väldigt glad. Det blev en pyssel-dag för hela slanten. När vi satt vid sista pyssel-stället började jag prata med en mamma som promotade hennes nyckelringar-av-pärlor- idé. Hon hade nyss startat företag och det såg så mysigt ut att hela familjen hade åkt från Uddevalla för att delta på barnmässan. Efter lite småprat kom det fram att de hade varit med om en neo-resa liknande vår. De hade fått tvillingar i v23. De hade "bara" haft ductus-hjärtfel men massa andra komplikationer som man kan förstå när de är så för tidigt födda. Jag frågade hur det hade gått och hon pekade bakom mig. 

"-De är två glada friska åtta-åringar nu". Jag vänder mig om och får se hur den ena trampar en trampcykel medan den andra springer skrattande bakom och försöker få tag i sin syster. Mitt hjärta ler. Bevis, bevis, bevis. Allt kommer ordna sig. Lyckliga slut är det bästa som fi

Mamman berättar även att hon jobbat som ekonom innan men efter neo-resan sadlade hon om och började utbilda sig till sjuksköterska och varit färdig vid årsskiftet. Så nu jobbade hon på neonatal. Hon sa att hon ALDRIG ens tänkt tanken på att bli sjuksköterska förrän detta hände henne. 

Och jag kan bara instämma. Det har aldrig funnits i mina tankar heller. 

Visst, jag har jobbat inom äldrevården och på ett hem för människor med autism och tyckt att det varit givande att hjälpa andra. Men jag har aldrig tänkt att jag skulle utbilda mig och jobba inom sjukvården. Jag har däremot tänkt att jag vill jobba med barn, inom kultur. Genom dans, teater och musik. Men kanske jag egentligen ska jobba med barn på ett sjukhus? 

Tur att jag ska vara mammaledig ett tag så jag får tid att tänka. 

I måndags hade vi heldag på sjukhuset. Du fick vaccin mot RS-viruset och Maggan på hemsjukvården sa att hon aldrig varit med om snällare bebis. Du skrek inte denna gång. Vikten blev 4000 gram, längden 53,7. Stora bebis ❤

Och hjärtläkaren såg ingen skillnad på ditt hjärta. Sedan var vi till audiologen och kollade din hörsel. Hon satte in en liten prob i örat som sänder ut ett klick-ljud till hårcellerna och deras aktivitet "studsar" tillbaka till dosan och ger svar. Helt fantastiskt! Allt såg så bra ut.

Sedan har du börjat äta lite mer, 90 ml får du i dig ibland. Nu är det nog inte långt kvar tills man kan få dig att le, på riktigt. Det är klart att du ler ibland men det där ögonblicket när man upprepar och leendet kommer igen väntar vi på.

Något vi oxå väntar på är...... (Trumvirvel)

OPERATION! Men det tjatar vi inte om. Du vet vad vi tycker om det vid det här laget.

Idag har de haft påskparaden på stan. Jag och din pappa har varit med de senaste åren och tjoat för barnen på torget. Förra året stod vi i våra kycklingdräkter och budade på det hus som nu är ditt hem. Längtar så till nästa år när du ska få vara påskgubbe. Eller kanske en kyckling. Som du såg ut när du föddes.

För några dagar sedan firade jag och din pappa 5-årsdag. Eller nja, vi glömde bort det och kom på några dagar senare. 

Tänk att det blev vi två. Vi hade en tuff start. Vi hade världen mot oss kan man säga. En del tyckte inte vi skulle vara tillsammans och jag kommer ihåg hur min mamma fick bosätta sig i min lägenhet för att jag skulle orka ta mig till jobbet, när jag bestämt att jag skulle låta honom gå. Men vår kärlek var för stark för att ignorera, vi kämpade oss igenom det och jag är så otroligt glad över att vi tillslut struntade i vad andra tyckte och tänkte. Hade vi inte gjort det hade det inte funnits någon krigare Albin. Det bästa som hänt. 

(Låten: Can't stop love- med Darin: sammanfattar mammas och pappas känslor för varann❤)