Fortsätt till huvudinnehåll

Dansa min docka

Japp, Göteborg ringde i fredags och sa att eventuellt kunde de höra av sig på måndag om ny operationstid men det var inte säkert. Så jag hoppas inte på för mycket. Det kommer iallafall inte bli någon operation nästa vecka. Känns så jobbigt att vi inte har någon aning om när vi ska få komma ner men eftersom denna typ av hjärtfel ska åtgärdas vid ungefär denna ålder borde vår väntan inte bli alltför lång. Det är så himla skönt att du mår så fint Albin. Att vi inte märker av dina hjärtfel. Det är väldigt skönt för oss oxå när vi går i väntans tider. Nu passar vi på att fortsätta bo in oss i huset och vara bland de som håller oss varmt om hjärtat.
Ända sedan din operation skjutits upp har jag känt mig lite deprimerad. Trött, ledsen, ful, tjock, otillräcklig, grå. Men sånna dagar måste man också få ha ibland. Det är bara att rycka upp sig. ( själv gjorde jag 100 stups efter en dag full av färdigmat och chips, har träningsvärk i magen fortfarande).
Pratade med min mamma om att jag kände mig så mycket större och trött. Hon förklarade att det är väl inte så konstigt när vi suttit i ett litet rum i 4 månader utan tillgång till något i princip. Träning har inte varit någon prioritet, det har alltid du varit❤ 

Mina arbetskamrater från jobbet hörde av sig för en tid sedan om att vi vunnit någon tävling och fått en personal-kassa att göra något kul för. De sa att vi skulle åka till relaxen och sedan äta mat. Jag blev så glad för relaxen är verkligen något som skulle varit så skönt. Ända sedan du kom ut har jag tjatat om vad otroligt skönt det vore att få ta ett bad, om så bara i ett badkar. Första veckorna får man ju inte det och det gjorde väl att min längtan blev ännu större. Sedan har vi ju bott på sjukhus så länge att det inte funnits tillgång. Även fast din farmor sagt att vi gärna fick åka till hennes lägenhet och bada fanns inte riktigt lugnet i kroppen att lämna dig. 

När jobbet sa att vi skulle iväg i slutet av april visste jag att jag inte skulle kunna följa med, vi skulle ju till Göteborg. Men när de ringde och sa att det inte blir något nästa vecka heller kände jag att nu var det dax. Trots tvekan och dåligt samvete bestämde jag mig för att unna mig detta. Och vad kul jag hade igår! 

Jag hoppade i detta bubbelbad med samma glädje som ett barn på julafton. 
Så himla skönt! Jag och min chef satt i ångbastu i typ en kvart och bara skrattade och skrattade. Vi kunde liksom inte sluta. Älskar skrattanfall. Sedan drog vi till mastmagasinet och åt grillbuffé, så himla gott. Dock var hela jobbet rätt sugna på "partymusik" och musiken som spelades igår var behagligt lugn. Vi beslutade oss för att dra till Harrys istället. Trots dålig dj med principen att han aldrig spelar samma låt 2 gånger på en kväll ( på riktigt, vad är det för princip?) så hade vi väldigt roligt. Tack mina älskade arbetskamrater för gårdagen. En kväll med många skratt, dans och alldeles lagom mycket alkohol för en "nybliven mamma". 
Vill även tacka du som kom fram och gav mig en kram och som sa att du håller alla tummar för oss. Jag älskar när folk inte håller inne saker pga rädsla. Sånna där plötsliga infall kan jag få ibland. Om jag tittat på teater till exempel. Finns det någon jag tycker har presterat bra eller är så duktig går jag gärna fram till "hen" och säger det. Jag vet själv hur bra jag mår när någon gör så mot mig. 

Jag undrar om du kommer bli en liten teaterapa när du blir stor Abbe. En sång och dans-man kanske som Monica på neo pratade om. 

Nej nu ska jag fortsätta städa din storasysters rum❤







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l