Fortsätt till huvudinnehåll

Jag ska älska sig tills hjärtat slutar slå

Dagarna går och snart är det dags.
Här hemma rullar det på. Jag försöker få ordning på huset så det ska kännas skönt när vi kommer hem på riktigt. Det är härligt att fixa och dona, stryka gardiner, göra fint i ditt rum, köpa lite nytt. Dock lyser försäkringskassans pengar med sin frånvaro. 

Din storasyster är här denna vecka också. Hennes mamma var så snäll och lät oss ha henne en vecka till nu när vi snart ska åka. En kväll var hon ledsen för att du skrek så väldigt. Hon tyckte att det var jobbigt att du är krävande. Din pappa förklarade för henne att bebisar tar mycket uppmärksamhet när de är så små och det är kan även mammor och pappor tycka är jobbigt. Sedan läste jag upp lite ur något jag börjat skriva på... Min tanke är att det ska bli en bok som är skriven till Meja från dig. I den skriver jag vad knasigt det var att du kom ut för tidigt, vad som är fel på ditt hjärta och hur man lagar det. Försöker skriva det förenklat så barn kan förstå. Direkt när jag läst klart sa hon; Jag ska nog skriva en bok till lillebror! Så tog hon fram pennor och block och började skriva. Då dansade det lycko-fjärilar i mammahjärtat. 

I fredags var vi till sjukhuset för att hälsa på hemsjukvården. 4290 gram väger du nu. Du fick vaccin i båda låren och förut har du inte brytt dig men denna gång blev inte lätt. Jag höll dig i min famn och när vaccinet sprutades in började du gallskrika. Du tittade in i mina ögon och dina tårar fyllde dina vackra blå ögon. På kvällen fick du feber och var skrikig så vi gav dig Alvedon.

Igår åkte jag till Karlstad en snabbis med min kompis Kristin. Jag älskar att åka bil med denna tjej. Vi slog på schlagerhits och sjöng under hela bilturen. Jag glömmer tid och rum och blir som en fnittrig femtonåring igen( och som tur är blir Kristin likadan) Hela jag fylldes på av energi❤

Idag hade vi våra vänner Jannis och Emma på besök. De har du inte träffat sedan i januari på sjukhuset. De har haft otur med sjukdom och har inte vågat komma hit men nu äntligen var båda friska. De tyckte att du hade växt väldigt mycket.

Det känns så skönt att få träffa lite vänner innan avfärd. Vår Therese är i Sälen just nu men som tur är hinner hon komma hem innan vi åker. På söndag fyller hon år. Vad tusan ska man köpa till en människa som ställt upp så otroligt mycket för oss? Som funnits vid din sida sedan du var tre veckor gammal? Skulle vilja vinna på lotto så jag bara kunde överösa alla nära och kära med presenter.

På lördag kommer farmor och faster. Faster ska ta kort på dig och det ska bli så kul. Känns skönt att ha lite kort på dig innan du får ditt ärr. Du kommer ju såklart vara världens finaste Albin med ditt ärr också. Men vi kan visa dig att du inte alltid haft ett ärr på ditt bröst.
Och på söndag kommer mormor och morfar Hans. De är snälla och ska turas om med Bobban att ta hand om våra katter igen när det är dax. 

Det har såklart hänt mer under dessa dagar men inlägget är långt som det är:)
Vi har varit på 60årskalas, träffat vänner och familj, varit på promenad, fler stunder att få dig till skratt, du har spytt, haft ont av ditt bråck, meja har sovit över hos sin farmor och haft shoppingdag, morfar Hans har hjälpt oss byta däck på bilen, din kusin har fyllt år. VANLIGA VARDAGAR helt enkelt. Det kan vi aldrig få nog av.

Ikväll har jag varit hos min vän Bea och hämtat en vagga. Henne ska du få träffa. Hon är glad, härlig, omtänksam och ger massa positiv energi. Sånna människor omkring oss kan vi aldrig få nog av.

Jag försöker inte tänka för mycket på Göteborg men samtidigt börjar det gnaga inuti. Folk frågar hur det är och jag svarar glatt att det är skönt att vara hemma och ska bli bra att åka nästa vecka. Som om det är enkelt. Det är dock allt annat än enkelt. Jag är så fruktansvärt rädd för den där dagen. Och den närmar sig. I förrgår när pappa var i duschen och jag sjöng kärleksvisan för dig började jag gråta. Men när snyftningarna började avta tittade jag in i dina ögon och kände mig lite dum. Varför sitter jag här och gråter när jag vet vilken styrka du bär inom dig? Förlåt för att jag tvivlar på dig ibland. Mamma vet egentligen att du är stark och kommer klara detta galant. Visa mig älskade pojke.

Jag ska följa dig genom eld och vatten, över land och hav.
Jag ska älska dig tills hjärtat slutar slå. Från de högsta berg till de djupaste av dalar ska jag gå.
Genom tid och rum ja alla mina dagar ska du få.

Ja Albin genom tid och rum, alla mina dagar ska DU få❤


Kommentarer

  1. Så fint. Kram! /mia

    SvaraRadera
  2. Det kommer att gå bra i Göteborg! Du skriver och tänker så fint. Snart är Albin lika stor som mitt senaste barnbarn. Jag önskar ert hjärtebarn LYCKA TILL! /Mamma Hagberg

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l