Av längtan till dig

Hej fina Abbe! 

Igår kom vi äntligen hem från Göteborg. 

Men jag ska börja skriva om tisdagen.

06.45 kom vi in till sjukhuset. När vi gick på stigen till sjukhuset var de två rådjuren där, precis som en annan gång. Det bådade gott. På sjukhuset fick vi ta på dig landstinget bodyn och en tröja. De emlade dig på dina händer och dina fötter. Sedan fick vi gå upp med dig till operation. Där tog två narkosläkare emot oss och vi fick säga hejdå till dig. 

Det var inte alls lika spänt när vi gick ifrån dig. Vi sa att vi älskade dig men du var mer intresserad av att äta på din kudde. 

Vi åkte tillbaka till hotellet och åt frukost. Sedan la vi oss i sängen och slog på tvn. Vi hann nog somna till i 30 minuter innan telefonen ringde. 

Du låg redan på uppvak! 2 timmar från det att vi sa hejdå var det klart.

När vi kom till uppvaket låg du och tittade. Du var väldigt dåsig fortfarande men ändå vaken. Jag fick hålla dig i min famn. Du hade bara EKG sladdar, en infart och saturationsmätare. Det syntes att de försökt ha infarten i armvecken för de hade stuckit dig fyra gånger. Men den satt i foten. Efter en liten stund fick vi gå ner till avdelningen där du sov under hela eftermiddagen. Du hade 38,1 i feber så du fick Alvedon, du var heller inte speciellt sugen på mat och kissade dåligt så du hade dropp tills kl 03 på natten. 

Pappa var verkligen inte sugen på att sova på sjukhuset så det var jag som sov med dig.  Varje timme skulle du kontrolleras och på natten kunde jag få i dig lite mat. Men det blev dåligt med sömn för mamma. När kontrollen kl 06 var gjord sa sköterskan att vi kunde ta bort din saturation ett tag. Då fick jag lägga dig i min säng. Du låg där, tätt intill mig, och hade lagt dina händer på mina kinder. Det var så mysigt.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg men tyvärr hade min mobil dött och jag hade ingen laddare med mig, eftersom jag inte hunnit packat nåt innan ja kom till sjukhuset. 

Läkaren kom in på morgonen och sa att vi kunde åka hem 24 h efter op. Klockan 10 kom pappa som gav dig mat. Sedan tog de bort din infart och vi fick äntligen åka hem. Både du och jag sov i baksätet. 

I Mariestad åkte vi in till mormor som lagat älgstek, det var så himla gott. Vi fick även med kläder som hon tvättat. 

När vi hade kommit hem kom din farmor, faster, meja, hennes kompis. Meja hade gjort ett så fint paket till dig som innehöll hund-tofflor. 

Farmor hade även hon tvättat kläder som hon hade med sig. Och i kylen stod mat från Yvonne.

När alla skulle åka kom våra vänner Bobban, Jannis och Emma på besök. De är så söta för de går verkligen och spritar händerna så fort de ser dig. Så skönt att inte behöva tjata. Bobban ställde sig och lagade mat som vi sedan åt. I dag åker Jannis och Emma till Grekland så det var riktigt mysigt att hinna träffa dom innan. 

I morse kom din storasyster hit igen. Efter frukost skjutsade jag Meja och din pappa till Lek och Luft och medan de var där bakade jag lite äppel-ros-knyten.

När vi skulle hämta dem var du väldigt grinig och skrek som tusan. Du har nog fortfarande lite ont i ditt sår. Tur att det finns supp.

Jag och Meja har sedan bakat i köket och efter massa kladd och ett ägg på mattan blev resultatet chokladbollar och två olika sorters muffins. 

Första dagen hemma med familjen. Vi har inte riktigt förstått att denna resa är över. Pratade med några bekanta på affären idag, hon började gråta när hon fick se dig och sa: vilken resa!

Men det känns inte som att det är vår resa. Nästan som att jag pratar om någon annan liksom. Svårt det där. 

Nu är det nio dagar kvar tills ditt förband ska bort. Efter det ska strip-plåstren sitta tills de blir dåliga, då ska vi tejpa dig som vi gör på ditt bröst. Inget bad än och väldigt noga med infektions-risk. Men nu är vi verkligen snart i mål för ett vanligt liv. 

Min starka gosse! Mamma och pappa är så stolta över dig.

Tänk vad mycket du och din kropp fått utstå. Respirator, de olika cpapen som skavde i din näsa, alla blodprov som tagits nästan överallt på din kropp, katetrar, transcutankoppar 3 ggr på dygnet 

som blev så varma och lämnade rodnad på din lilla hud, röntgen och ultraljud. Drän, pacemaker-trådar. De har skurit i ditt bröst och lagat ditt hjärta. De har skurit i din ljumske och fått bort ditt bråck. Saturationsmätare som suttit på dina händer och fötter dygnet runt i månader. Sond i mun. Sond i näsa. Infarter på olika delar på din lilla kropp. Och nu, nu är det enda som är kvar ett plåster på ditt bröst och ett förband vid din ljumske. 

Glöm aldrig hur stark du är och alltid har varit, från första stund du kom till jorden!