När mörkret faller

Min fina älskling.

Vilken dag vi haft. En enda stor väntan från början till slut.

Vi kom till sjukhuset runt 10 och det tog en stund innan någon hade tid att ta emot oss. Tillslut fick vi gå en vända på avdelningen, vi är ju på ännu en ny avdelning. Efter det tog vi vikt på dig, 5760 gram väger du nu. 

Blodtryck gick som vanligt inte att ta på dig, du är svår på det. 

Sedan blev det lång väntan. Vi satt med dig en lång stund i föräldraköket då läkaren kom och pratade med oss. Hon förklarade hur morgondagen skulle se ut, att det kommer ta ungefär 2 timmar med allt inräknat. Ditt bråck var inne när hon tittade på dig men jag har tagit kort på hur det brukar se ut så hon fick se. Vi har väl konstaterat att det du hade på höger sida har gått in av sig självt och behöver inte göras något åt. Sedan frågade vi om det var pung eller ljumskbråck och hon förklarade att det är samma sak och att du har besvär av både vätska och tarmar som åkt ner i pungen. 

Vi kom överens om att de skulle ringa när ultraljud skulle tas så vi fick gå och äta lunch. Det blåste ute men du sparkade av din filt hela tiden. Idag har du velat bli underhållen varje sekund för så fort vi lagt ner dig i vagnen har dina ljud blivit högre och högre.  

När vi gick ut från matstället som ligger precis mittemot stora ingången på östra var vi med om en så tokig sak. 

En man med krycka skulle gå över vägen just som en bil som stått stilla, backade på honom! Vi hörde bara mannens knuff och ett Ööhh liknande läte. ( Som faktiskt lät lite roligt såhär i efterhand) Så låg han där på backen och jämrade sig. Anders hade Albin så jag sprang över vägen och kom fram precis när killen som backat på mannen klev ur bilen och såg helt förfärad ut. Han utbrister: Hur gick det? Fan förlåt! Det var inte alls meningen! En annan kvinna som står framåtlutad frågar försiktigt om han kan röra på sig då mannen skriker förbannat: Rör mig inte! Hämta en bår eller nåt för fan!

När jag såg att en kvinna och mannen som kört på sprang in på sjukhuset och 2 andra var kvar hos mannen bestämde jag mig för att gå. Mannen var riktigt förbannad och vad jag tror, rätt försupen. 

Och jag fick en så obehaglig känsla av honom, alltså som att även fast han låg på backen kände jag mig rädd för honom. Så oförutsägbar med sitt beteende. Sjukhuspersonal kom iallafall fort och hjälpte honom. Han hade inte hamnat under bilen och när jag var framme såg jag inget blod från huvudet eller något. Han fick helt enkelt sig en knuff. Jag och Anders gick sakta mot Drottning Silvias Barnsjukhus igen. Vad var vi med om nyss egentligen? Så absurd situation. Jag hade nån sorts bild av att jag skulle hjälpa denne påkörde man som den medmänniska man är, inte vara en som går förbi. Men eftersom han var så hotfull tyckte vi nästan mer synd om bilföraren. Nåväl, han blev påkörd på bästa stället i allafall, precis vid entrén till sjukhuset.

När vi kommit tillbaka till avdelningen och väntat ännu en stund fick vi åka ner till ul. Allt såg jättebra ut. Sedan åkte vi upp för mer väntan. Vi fick åka upp till narkosen och prata där, svara på lite frågor och så. 

Sedan åkte vi ner och tog en odling på dig. Fick descutan-svampar och fick veta att du är först ut så 06.30 ska vi till sjukhuset i morgon. 

Vi har duschat dig en gång och ska göra det en gång till här strax. Fy vad otäckt du tyckte det var! Vi har dessutom bara fått 2 st svampar med oss ( ska vara 4) men finns inget vi kan göra åt det nu. De kommer tvätta dig ordentligt när du blivit sövd i morgon. 

Det som varit skönt är att denna operation är så "liten". Snabb återhämtningstid och går allt som det ska är vi hemma på ons.

Äntligen är denna dag över. 

I morgon min älskade gosse försvinner ditt bråck. DÅ ska vi bara njuta. För hur liten denna operation är i andras ögon, är den otroligt stor för oss. Att du ska få må bra, att allt är över. 

I morgon kl 8 tänker många på dig.

Denna rosa broschyr finns på rummen på vårt hotell. Även när vi var inne för ditt hjärta, så passande på något vis med alla känslor inräknade)