Min fina gosse.
Dagarna går på härhemma. Du lever, busar och skrattar som aldrig förr. Ibland gråter du. Men på ett sätt är det fantastiskt. För nu kan man förstå varför du gråter. Antingen är det blöjan, maten eller så är du trött.
Det enda som du inte tycker är så kul, som din mamma verkligen hoppas ändrar sig, är att du inte gillar promenader i vagnen. Det går an när vi kört bil och kopplar på stolen på vagnen, då sover du så gott. Men när jag lägger dig i liggdelen vill du bara skrika.
I morgon ska vi ut och gå med en kompis, jag hoppas att du kommer tycka det är ok. Idag tog vi dock en skogspromenad och mestadels gick den färden bra iallafall.
Jag väntar på att höra från sjukhuset. Har talat in på svararen men ingen har ringt upp än. Vore så skoj att få veta vad du väger nu. Det känns när vi bär dig att du blir tyngre för var dag.
Häromdagen tog vi bort ditt bråckplåster och passade även på att byta plåstret på ditt bröst. Vi tittade på dig och en sorg inföll sig. Inte ens ett år men två ärr finns på din kropp. Du är allt bra stark du Abbe. Men båda ärren ser verkligen jättefina ut. Snart får vi även börja bära dig under armarna. Gud så skönt det ska bli!
Vi har även börjat planera lite inför ditt dop. Ska bli kul att äntligen få döpa dig. Vi tänker ha dopfika för de närmaste men vill att alla som vill komma ska få möjligheten att vara med i kyrkan. Det är så många som haft dig med i deras tankar. Och det vore så gott för mamma och pappa att få krama om dom. Alla som vill dig väl är alla välkomna.
Jag tänker ganska ofta på en person som är nästintill helt okänd för mig. Jag vet inte hennes namn, inte hennes yrkesroll. Har knappt någon aning om hur hon ser ut. Ändå har jag henne att tacka för så mycket.
Jag låg där med dig i min mage. Du skulle precis plockas ut när hon kom in i rummet och presenterade sig. Hon stod sedan vid min högra sida under hela kejsarsnittet. Hon höll min hand och pratade lugnt med mig. Hennes närvaro kändes som min mammas hand, som tröstade sitt barn under den svåraste tid hennes dotter varit med om. Hennes närvaro kändes som min älskades hand, så trygg, kärleksfull och varm.
När allt var över såg jag henne inte mer. Och för henne var jag bara en patient. Men jag tänker ändå skriva ett brev till avdelningen i Umeå, och hoppas att hon får läsa det. För jag vill så gärna bara få säga tack.
Fina Abbe! Vi fick ett litet hjärtebarn i familjen förrförra veckan, han opererades förra veckan och nu väntar de på att få komma hem från RMH men vi vet inte hur länge de blir där. Att tänka på er och Albin hjälper till för att lugna hjärta och själ...Albin är en superhjälte som bevisar att inget är omöjligt. Tack Emelie för att du delar med dig av er resa!
SvaraRaderaVet inte om du fick mitt svar jag skrev igår Joy men vi håller tummarna för er familjemedlem. Dessa småttingar är starka kämpar! Tack för dina fina ord. Kramar
RaderaHan kanske bara tycker det är tråkigt att inte se nåt när han ligger ner i vagnen? :) Han kanske tycker han vill ha sittdelen till vagnen på?
SvaraRaderaHärligt att höra att han slipper ont-skriket!
Kram till er
Hej Emelie!
SvaraRaderaJag har följt er resa på din blogg. Du skriver så målande. Trots att vi inte känner varandra så känner jag med er, gråtit & glädjst åt era motgångar & framgångar.
Blev så glad idag när jag läser att ni har "vanliga" problem nu istället för hjärtskärande motgångar.
Tänkte bara dela med mig av ett litet tips.
En av mina små har också ratat ryggläge i liggvagnen. Vi löste det med en tjock, mjuk kudde bakom rygg & huvud & en rullad babyfilt under knäna. Det blir samma ställning som i bilstolen fast mycket mjukare :)
Mvh Lina (Emelie Larssons svägerska)
Får ni ha honom i bärsele eller sjal? Min första dotter ville inte gärna åka vagn. Jag kånkade runt på henne i mina armar och försökte manövrera vagnen med andra kroppsdelar. Onda armar och rygg. Besvärligt. Provade en gammal Babybjörnsele, men den var bedrövlig (jag tror de nyare är extremt mycket bättre). Sjal ville hon inte vara i. Min andra dotter som nu är sex månader är inte heller så sugen på det där med att ligga i en vagn längre, men är lite för ostadig för sittdelen. Men jag säger bara Ergobaby-bärsele! Hon väger sju kilo nu och det märks fasiken knappt att jag bär henne. Varför hade vi inte en sån med vår första unge?
SvaraRaderaLång utläggning blev det. Har följt er sedan en kompis tipsade om din blogg efter att min bror och hans fru fått ett barn i vecka 25 ungefär samtidigt som Albin kom. Allt har gått bra där också. Så skönt att det äntligen är över med Albins operationer etc och att det gått så himla bra! Hoppas du fortsätter skriva framöver.
Många hälsningar,
Emma
Blir så glad att höra att Albin mår så bra nu, vilken kämpe han är, och ni också, vilken resa ni gjort. Dessa små är nåt att verkligen vara stolt över, de har nån sorts onaturlig styrka. Syns på Albin att han nu mår bra,en helt annan blick och glans i ögonen, så härligt att se! Kommer att fortsätta läsa din blogg, du skriver helt fantastiskt. Kram från "mormor i Arvika"
SvaraRadera