Abbe. Jag sitter här i soffan bredvid dig och din far. Din pappa pussar dig på kinden och du sover så sött. Vi har haft kalas här idag för din storasyster. Du har även varit med din pappa till sjukhuset. Jag skulle oxå följt med men vi hade så mycket att göra här hemma så vi bestämde att vi skulle dela på oss.
Det blir nog dock sista gången vi gör på det viset. Din pappa kände inte alls att det var någon bra idé när han kom hem. Det kanske mest var för att de andra gångerna har allt sett bra ut. Men idag var det ett litet bakslag. Du hade gått ner fem gram. Sedan i natt har du haft svårt att få i dig maten. Du tuttar men nästan ingen mat kommer ner i magen. Nu ikväll testade vi med stort hål och då fick du i dig allt. Men ditt beteende har förändrats något tycker vi. Du är så trött. Sover hela tiden. Det gör mamma rädd. Det gör att mamma sitter med svullet ansikte nu från alla tårar hon nyss fällt och förbannar sig själv för alla nätter jag tyckt det varit så jobbigt när du skrikit för mat. Jag uppskattar tusen gånger mer när du skriker av hunger än när du är trött och bara sover. Jag ska tänka på det nästa gång du väcker mig.
Vi får se hur natten blir. Vi ska få nån extranäring att spä ut i din mat så du fortsätter växa. Och har vi besvär med att få i dig mat får vi höra av oss till sjukhuset i morgon. I värsta fall blir det att gå tillbaka till sonden. Jag försöker låta bli att tänka på det men det skulle verkligen kännas som ett riktigt bakslag.
Vi har tagit saturation på dig nu ikväll och det såg bra ut. Pulsen låg runt 92 vilket är lågt men du sover ju djupt så det är nog därför.
Så många dagar som allt känts bra, nästan då jag glömt bort ditt hjärtfel. Så många dagar utan gråt. Men nu blir jag sådär känslig igen. Minsta lilla som inte behöver betyda nånting. Men tårarna vill inte sluta falla. Så jag låter dom göra det.
Älskar dig Abbe. Du tittar upp på mig med dina stora blå ögon och undrar säkert vad din mamma gör. Jag gråter för att jag är så rädd om dig vet du. Skulle något hända dig skulle jag förvandlas till en liten lort. ❤
Jag har följt din blogg länge nu och känner igen mig i så mycket av det ni upplever och har fått gå igenom, en stor KRAM från en mamma till en annan <3 Vet så väl hur det är att sitta där med tårarna rinnandes, för allt som blev, hur det borde ha varit, vad som kan komma och att man inte vet. Jag håller mina tummar så hårt för er ska ni veta! Hoppas på att både du och jag kan sitta om några år och se tillbaka på allt som en unik erfarenhet, med pigga och glada små barn som klarat sina prövningar galant <3
SvaraRaderaHan är så otroligt fin eran pojk! Massa stryrkekramar till er!!! Från en mamma som känner igen sig i mycket av det ni är med om.
SvaraRaderaTack fina mammor för att ni skriver. Vi är inte så pjåkiga vi heller :) kämpar på i med och motvind. Kramar till er
SvaraRadera