600 gram kärlek

Min älskade skatt.  Nu har det gått ett tag sedan jag skrev och sist var det inget roligt inlägg. Du hade varit sjuk och vi hade varit till akuten. Och det känns nästan så, att när vi blir som mest oroliga och söker hjälp, det är efter det som du blir bättre. Skönt är väl det. När jag kom hem från jobbet satt din pappa och farmor på golvet och lekte med dig. Du hade inte haft feber och du orkade prata och leka. Gamle Abbe var tillbaka och mina ögon tårades. Äntligen!  Eftersom nyår var nära och vi inte visste hur du skulle må hade vi inte styrt upp många planer. Men nu när du blev bättre bestämde vi att vi kunde bjuda hem lite fler vänner. Vi samlades alla på kvällen och lagade god mat ( jag och pappa behövde inte sköta ett dugg, vilken lyx!) skålade och spelade spel. Din pappa sa när alla kom att vi skulle lägga våra mobiler i en skål och ingen använde dom på hela kvällen. En riktig succé kan jag säga, det borde göras oftare. Vi skrattade gott i varandras sällskap. Du somnade...

Älskade Albin.  På julaftonskvällen började du bli varm och var allmänt trött. Det var svårt att veta om det berodde på mkt folk och otroligt mycket julklappar eller om du började bli sjuk. Tyvärr var det sistnämnda rätt.  Vi hade ju redan vabbat en hel vecka tidigare du och jag,, men nu fick du väldigt hög feber och den glada spralliga Abbe blev som bortblåst. Ingen aptit heller. Igår hade du haft hög feber i tre dagar, du fortsatte även med din hosta och snoriga näsa. Jag kommer inte ens ihåg när den startade. Så jag kände att det var dags att ringa vc. Jag började ringa minuten innan telefontiden startade. Om och om igen för att försäkra mig att komma i kö. Men icke. Så fort telefontiden var öppen sa en röst att jag skulle försöka senare. Efter 40 min utan resultat ringde jag 1177 och förklarade läget. Hon tyckte jag skulle ringa vc och jag sa: om man inte kommer fram till vc då??  Hon gav mig då ett nummer att ringa efter telefontiden var slut och jag väntade på att k...

Sicken skitdag jag hade igår! Oj, tänker ni! Vad kan ha hänt? Låt mig börja med att säga detta: Inget allvarligt har hänt! Haha precis som förskolepersonalen säger varje gång de ringer. Såhär är det för övrigt: Jag ser att Kotten ringer på telefonen och dras tillbaka till den där kön på gekås då jag fick samtalet från Albins läkare angående resultatet från hjärtoperationen. Jag tänker FAN, tar ett djupt andetag och säger hej på det mest oroliga sättet som finns, förskolepersonalen säger då: Hej, det är X från Kotten! Albin mår bra, men blöjorna är slut. Jag pustar ut)  Så nej! Inget allvarligt. Dagen började med vab. Albin har haft mkt var i ögonen samt förkylning och hosta så han fick vara hemma. Förmiddagen går fint, vi leker med bilar och äter mellan näsdroppar och hostattacker. Det är på eftermiddagen allt börjar..  Meja har kommit hem från skolan, vi äter mat och ska sedan åka och handla. Jag har stuvat in hundra miljoner pantflaskor i bilen och vi ska bara göra ett kort ...

Här kommer en hälsning från soliga Teneriffa! Oj vad vi har det skönt! Detta var verkligen behövligt för både kropp och själ.  Såhär ligger det till, Albin har fått tillbaka sitt bråck i ljumsken. Anders la märke till det först när Albin blev lite seg i magen. När jag sedan var med Albin till barn och Ungdomsmedicin för att kolla upp hjärtat så var bråcket inne så jag kunde inte visa det. Läkaren sa att vi skulle avvakta tills ingreppet i Göteborg där de kan åtgärda bråcket. Han verkar inte ha ont av det. Men så i söndags kom det ut flera gånger och då börjar ju såklart tankarna vandra iväg. Vi ska på semester och om bråcket går ut och vi inte får in det måste han akut opereras. Så jag tog ledigt från jobbet så vi fick prata med vår sjuksköterska. Hon tyckte vi kunde åka men att vi skulle tänka på att ta in det så fort vi ser att det kommit ut. Puh!  Så på måndagskvällen åkte vi ner till Göteborg och bodde på B&B. På vägen dit hade vi en påverkad bilist framför oss so...

.. ett magsjuke-äventyr. Jo då, hela förra veckan var vi sjuka, Abbe och jag. Hujjedamej! Inte mycket spya vilket var skönt men illamående och pajad mage på oss båda. I fredags skulle vi haft vänner här på födelsedagskalas men det fick vi såklart ställa in. Men så kände vi oss bättre och en förhoppning om att vi skulle få ha kalas med släkten på söndagen började frodas. Men icke! På natten blev Anders magsjuk och jag som inte behövt besöka toan på några dagar fick en tråkig överraskning. Likaså i abbes blöja. Så det var bara att ringa runt och ställa in kalaset. Vi ringde till min mamma och Hans och lät de bestämma om vi kunde hälsa på, barnen och jag. De sa att de tog risken och vi drog till Mariestad. (Först åkte vi till Gullspång och hälsade på gravarna samt lämnade blomma hos min pappa)  Abbe fick öppna paket och gissa om han var glad! Meja fick oxå paket, även ett från hennes farmor.  Det var skönt att äntligen få komma ut en sväng efter en vecka som isolerade. Vi fikade ...

Mitt älskade barn. Idag fyller du 2 år! Vart har tiden tagit vägen?  Jag skulle egentligen ha skrivit ett inlägg den 4 november, det var ju då vår resa startade. Men på fredagen jobbade jag sent, på lördagen jobbade jag oxå. Efter jobbet hade din pappa planerat att vi skulle gå på restaurang och bio medan du var hos farmor. Men du var lite hängig. Den här hostan och snuvan som inte vill ge sig. Tillslut kom vi på en variant att du skulle vara hos farmor och när bion var färdig skulle vi se om vi behövde hämta dig.  Vi åt först middag på restaurangen Frost i Karlstad, riktigt gott. Sedan var vi och såg filmen Inferno. Vet inte om vi hade för höga förväntningar men vi tyckte den var ok. Det saknades något.  När vi kom ut från bion hade farmor skrivit att de skulle lägga sig och sova och att vi kunde åka hem. Vi drog hem och hann se ett halvt avsnitt av Så mycket bättre innan vi somnade i sängen. Sovmorgon-Hallelujah! Men när jag hörde av mig till farmor hade du haft en jobb...

Hej och hallå!  Blir så trött på denna månad. Ja, jag skyller på månaden fast jag egentligen borde skylla på mig själv. Jag är konstant trött och känner mig allmänt grå i jämförelse med ALLA andra. Kan det vara hösten som kommer med alla känslor? Antagligen. Och inte får jag nånting gjort heller. Kan ingen bara komma och ruska bort det där gråa från mig?  Förra veckan var jag ju hemma med Abbe. Vi var till doktorn förra torsdagen och fick Molipect för hostan. Han hade även en rodnad på trumhinnan men vi skulle avvakta. I måndags tyckte vi att du kunde gå till föris igen. Du var väldigt lekfull även fast din hosta inte riktigt var över. Det kändes skönt att komma tillbaka till mitt jobb oxå, få umgås med människor och beställa mjölk,😂  Men i onsdags ringde de från förskolan runt lunch. Då var det dags igen. Denna gång hade du spytt vid matbordet.  Och just denna dag var bilen inlämnad till verkstaden! Som tur var, hade den hunnit bli färdig så det var bara att hämta....