600 gram kärlek

.. ett magsjuke-äventyr. Jo då, hela förra veckan var vi sjuka, Abbe och jag. Hujjedamej! Inte mycket spya vilket var skönt men illamående och pajad mage på oss båda. I fredags skulle vi haft vänner här på födelsedagskalas men det fick vi såklart ställa in. Men så kände vi oss bättre och en förhoppning om att vi skulle få ha kalas med släkten på söndagen började frodas. Men icke! På natten blev Anders magsjuk och jag som inte behövt besöka toan på några dagar fick en tråkig överraskning. Likaså i abbes blöja. Så det var bara att ringa runt och ställa in kalaset. Vi ringde till min mamma och Hans och lät de bestämma om vi kunde hälsa på, barnen och jag. De sa att de tog risken och vi drog till Mariestad. (Först åkte vi till Gullspång och hälsade på gravarna samt lämnade blomma hos min pappa)  Abbe fick öppna paket och gissa om han var glad! Meja fick oxå paket, även ett från hennes farmor.  Det var skönt att äntligen få komma ut en sväng efter en vecka som isolerade. Vi fikade ...

Mitt älskade barn. Idag fyller du 2 år! Vart har tiden tagit vägen?  Jag skulle egentligen ha skrivit ett inlägg den 4 november, det var ju då vår resa startade. Men på fredagen jobbade jag sent, på lördagen jobbade jag oxå. Efter jobbet hade din pappa planerat att vi skulle gå på restaurang och bio medan du var hos farmor. Men du var lite hängig. Den här hostan och snuvan som inte vill ge sig. Tillslut kom vi på en variant att du skulle vara hos farmor och när bion var färdig skulle vi se om vi behövde hämta dig.  Vi åt först middag på restaurangen Frost i Karlstad, riktigt gott. Sedan var vi och såg filmen Inferno. Vet inte om vi hade för höga förväntningar men vi tyckte den var ok. Det saknades något.  När vi kom ut från bion hade farmor skrivit att de skulle lägga sig och sova och att vi kunde åka hem. Vi drog hem och hann se ett halvt avsnitt av Så mycket bättre innan vi somnade i sängen. Sovmorgon-Hallelujah! Men när jag hörde av mig till farmor hade du haft en jobb...

Hej och hallå!  Blir så trött på denna månad. Ja, jag skyller på månaden fast jag egentligen borde skylla på mig själv. Jag är konstant trött och känner mig allmänt grå i jämförelse med ALLA andra. Kan det vara hösten som kommer med alla känslor? Antagligen. Och inte får jag nånting gjort heller. Kan ingen bara komma och ruska bort det där gråa från mig?  Förra veckan var jag ju hemma med Abbe. Vi var till doktorn förra torsdagen och fick Molipect för hostan. Han hade även en rodnad på trumhinnan men vi skulle avvakta. I måndags tyckte vi att du kunde gå till föris igen. Du var väldigt lekfull även fast din hosta inte riktigt var över. Det kändes skönt att komma tillbaka till mitt jobb oxå, få umgås med människor och beställa mjölk,😂  Men i onsdags ringde de från förskolan runt lunch. Då var det dags igen. Denna gång hade du spytt vid matbordet.  Och just denna dag var bilen inlämnad till verkstaden! Som tur var, hade den hunnit bli färdig så det var bara att hämta....

Herregud vilken morgon alltså!  Albin har varit förkyld och hostig hela helgen vilket var väntat då det inte var många barn på Albins förskola i fredags. De flesta var hemma med förkylning och hosta.  I helgen fick vi hjälp av farmor som hade Albin hos sig från lördag till söndag så vi skulle hinna fixa i källaren tills bergvärmen ska komma. Vi fick en del gjort och på kvällen var vi bjudna på trevlig middag med film hos några vänner.  Igår när vi hämtade Albin hade han blivit lite mer hängig och hade även feber. Med tanke på att han är så täppt i näsan har han svårt att komma till ro på natten så jag kände att det fick bli att vara hemma med honom.  Och tur var väl det! För när kl var 10.00 knackade det på dörren. En kort stund trodde jag att det var Therese. Hon kom nämligen sent igår kväll och lämnade kläder till Albin. Vi satt uppe in på småtimmarna och läste din journal som nu fanns tillgänglig på nätet. Det var väldigt intressant att läsa. Herregud vilken journ...

Då har du varit på inskolning i två veckor och är nu inne på andra veckan på vanligt schema. När det var inskolning gick allt jättebra! Du märkte nästan inte ens när vi gick. Men nu när vi börjat på riktigt är det inte lika kul. Du älskar verkligen att vara på förskolan! Men när jag ska lämna dig på morgonen är du jätteledsen när jag ska gå. Och jag vet att det bara är att gå men herregud vad det svider i hjärtat! Vad tänker du om mig då min älskling?  Första dagen när jag skulle hämta dig sa de att du varit lite gnällig under dagen och det var som att trycka på en knapp! Jag började gråta därute på gården. Fick så dåligt samvete för att jag lämnat dig där när du inte mådde bra. Men personalen sa till mig att det inte alls hade varit så farligt. Då hade de ju ringt! Du hade bara en dålig dag som vi alla kan ha.  Annars går allt jättebra! Du äter bra, älskar att leka ute, vilar bra. Inget att klaga på! Det är roligt för vid hämtning är min bil alltid den som står kvar sist när ...

Hur gick då detta till? Det känns som igår, när jag låg på den där britsen i ett iskallt Umeå. Den där sköterskan som tog in katetern och jag tänkte att nu får jag urinvägsinfektion. Där jag darrade av rädsla och piller på operationsbordet och jag trodde jag skulle falla ner på golvet. När jag hörde det där ljudet. Ditt första ljud. Du gnydde. Du lät mig veta att du levde.  När jag fick hålla dina små fingrar i min, för dig, stora Hulken-hand.  När din pappa kom, med ett litet alkoholintag för att orka med flygresan och alla spänningar. När jag fick visa dig för honom. När vi fick hålla dig. All information. Alla tårar. Allt hopp. Alla sjukhus. Alla resor. När vi äntligen fick komma hem på riktigt efter operationer. Min första dag som mamma-ledig. Ta med dig till offentliga platser. Utflykter med dig. Allt det känns som igår. Tiden har gått. Du har blivit så stor.  I måndags började du på inskolning. På din förskola. WTF?? Hur gick det till?  Mamma var nervös på morg...

Då var dagen här. Kvällen innan jag ska börja jobba. Hur tusan gick detta till?? Det var ju alldeles nyss jag låg där på britsen och ringde till mina arbetskamrater att jag inte kunde komma till jobbet imorgon. Jag skulle nämligen föda barn!  Och för ett år sedan blev jag mamma-ledig med dig. Så underbart att inte ha behövt tagit några mamma-dagar innan vi kom hem på riktigt.  Så först ett år med vab och sedan ett år hemma med dig min finaste skatt.  Vad har vi egentligen gjort du och jag under detta året?  Visst har vi hälsat på öppna förskolan nån gång ibland. Varit på rytmik. Gjort lite äventyr och hälsat på vänner och familj. Men mest har vi varit hemma. Och lite dåligt samvete kan jag få när jag nu sitter och tänker tillbaka. Har jag verkligen valt alla dagar till de bästa för dig? Skulle jag kunnat gjort det roligare för dig? Men ärligt talat så är jag glad att vi inte rännt runt till alla aktiviteter. Vi har tagit hand om varandra. Du med mig och jag med dig. ...