600 gram kärlek

I tisdags var vi tillbaka på Drottning Silvias sjukhus. Nästan ett år sedan sist. Och känslorna som ploppade upp är svåra att greppa och förklara om jag ska vara ärlig.  Ena känslan är nämligen tacksamheten för att allt gått så bra. Att det gått lång tid sedan vi var där och du kämpade. Vi har ju ändå varit där 4 gånger (?) innan och varje gång har verkligen varit skitjobbig. Den andra känslan är att man dras in i stormen igen. Det är som att vi aldrigåkt  hem. Den där speciella lukten som kastar sig på en så fort man kommit innanför dörrarna. Tiden har stått still. Det sitter fortfarande sjuka barn vid skeppet i entrén, det serveras fortfarande halvfabrikat i kiosken, det går fortfarande oroliga föräldrar med tårade ögon.  Visst är livet svårt att förstå sig på ibland.  Vi hittade till ännu en ny avdelning. Albin lekte i väntrummet, meja hjälpte till. Men när vi kom in till rummet och fick träffa läkaren kändes allt bra. Hon var väldigt trevlig och förklarade allt p...

Nu är vi här i Göteborg igen.  Det var ett helt år sedan vi var här sist med dig men nu var det dags.  Den här gången är det specialistmottagningen vi ska till och det har inget med ditt hjärta att göra utan nu ska de kolla det där sista problemet de rabblade upp när vi var i Umeå. Det där problemet som läkarna sa att vi inte skulle tänka på för det var det minsta besväret hos dig. Hypospadi.  Men nu i juli 2016 är det just det som står på schemat. Dina andra problem är avklarade och nu återstår detta.  Vi beslutade redan när kallelsen kom att vi skulle göra denna tripp till något mer än bara ett sjukhusbesök.  Så igår när vi installerat oss gick vi ut och åt för att sedan gå till Liseberg och kolla på Lotta. Meja och Anders åkte Kållerado och du och jag tittade på. Sedan tog vi taxi till hotellet och du tyckte det var bra konstigt att sitta i en annan barnstol än din egen. Men unga sura miner. Radion kom på och bon jovi sjöng ut för fullt. Och du diggade som tu...

Denna dag får gå till historien som den mest onda för mamma - 2016 dagen. Jag som hade tänkt att nu ska vi vara i trädgården och få saker gjorda.  Min älskade sambo har äntligen semester och det känns som väldigt längesen vi kunde njuta av hela vardagen tillsammans. Men icke.  Det började med att jag inte kunde somna förrän kl var runt 04. Kl 08 ville Albin upp så jag gick ner och gjorde välling för att sedan hämta honom. Där nånstans börjar en känning av urinvägsinfektion ta sin start och jag tänker: okej, nu blir det dricka tranbärsjuice till förbannelse så försvinner det snabbt. Sagt och gjort drog jag till affären när Anders kommit upp (eller ner, beror på hur man ser det). Började pimpla i mig denna tranbärsjuice blandat med vatten. Väntade. Ingenting. Gjorde bara ännu mer ont! Albin la sig för att sova middag och jag försökte likaså men efter 5 min var jag tvungen att springa till toan. Lite kiss, MYCKET svidande.  Ni som känner mig vet att jag haft åtkommande probl...

Hujedamej vad längesen det var jag skrev här. Det har varit mycket med livet men också motivationsfattigt. Vet inte riktigt vad det beror på.. Men nu var det så dags! Vi har varit på Astrid Lindgrens Värld ännu en gång. Det var trevligt men helgen gick på tok för fort. Svårt att hinna med allt och svårt att få tid till att bara njuta av sällskapet. Än en gång får jag känslan av att jag skulle älska att ha det som jobb. Spela barnteater skriven av den bästa av de bästa- hur fantastiskt vore inte det?  Abbe har fått förskole-plats på den förskola vi hade som första val. Det kändes otroligt bra! Samtidigt är det SKITLÄSKIGT. Tänk att jag varit vid din sida sedan du kom. Efter all vab har jag varit mammaledig i över ett år och nu snart är det dags att lämna över dig. Det kommer bli jättebra för dig. Du kommer få kompisar och utvecklas enormt. Det får jag fokusera på, det som är bäst för dig. Men oj vad det kommer kännas konstigt.  Det är även dags för mig att jobba mina sista måna...

Ja du min krigare. Hur ska jag kunna skriva i ord hur denna helg varit?  Det är svårt för känslorna känns så större än ord kan beskriva.  I lördags var det så dags för vårt Hjärtebarnslopp. Jag var uppe natten innan och förberedde lappar med information, stansade hjärtlappar, gjorde tavla. Jag skulle egentligen gjort detta under kvällen men du tog tid på dig att somna och efter kvällsmaten behövde en vän hjälp med rim inför ett bröllop så jag tänkte när jag la huvudet mot kudden att det skulle bli svårt att gå upp. Men så blev inte fallet. Jag vaknade med fjärilar i magen och smög ner för att förbereda dagen. In med allt i bilen och upp till Björkvallen där Therese stod.  Vi förberedde ,med hjälp av Thereses föräldrar, bord och ballonger, vimplar till starten, rosa hundbajspåsar runt spåret och kl 9.15 kom första personerna på plats. Therese var något orolig att det inte skulle komma så många men jag kände mig lugn. Det var ändå ca 120st som hade tackat ja och ca 140 som ...

Tänk att det idag är två år sedan jag fick hämta hem din pappa från sjukhuset.  Som du redan sett Albin så har din pappa också ett ärr på sitt bröst. Han har också opererat sitt hjärta. En vanlig rutinkontroll för magen som visade blåsljud på din pappa. Inget medfött utan antagligen bara väldigt mycket otur. Det kan räcka med att träna när man är förkyld och att bakterien sätter sig på ett så viktigt ställe som hjärtat.  Och när vi flera år senare fick veta att hjärtat förstorats och operationen var ett faktum, blev vi väldigt tagna på sängen. Plötsligt blev allt så verkligt och viktigt.  Och den där kvällen då jag lämnat pappa på sjukhuset i Örebro tog det tid att köra hem. Tårarna sprutade ut ur ögonen på mig. På natten låg jag vaken och ville bara att tiden skulle gå, så jag kunde få det där samtalet om att allt gått bra.  Självklart hade sjukhuset skrivit mitt nummer fel på en siffra så när jag väntat en timme längre än väntat ringde jag till dom. Jag trodde att ...

Sitter här i soffan och iakttar min son.  Han som sitter vid tvn och trycker på knappar som gör att ljudet inte hörs från barnprogrammet. Det är då programmet blir intressant.  Han som tar vilken leksak som helst och börjar köra med den på golvet som en bil, samtidigt som det kommer brrrrmmmm-liknande ljud från hans plutmun.  Han som kryper till köket för att lägga den hårda kattmaten i katternas vatten.  Han som har kommit på det där med att öppna toalocket och lägga i godisar.  Han som älskar att göra bus med saker han inte får röra. Som diskmaskinen. Han som älskar musik. Som diggar genom att ta händerna upp och ner så fort det går.  Han som blivit en person. En riktig människa. Med en egen vilja. En individ. Han som börjar förstå vad som är roligt, tryggt, ledsamt och tråkigt.  Han som vågar testa saker gång på gång  och inte har en aning om vilka faror som finns i denna värld.  Tänk att när han kom hade jag inte en tanke på vad den där l...