600 gram kärlek

Började skriva ett inlägg i morse men så fanns tillfälle för hud mot hud så när jag startade mobilen igen var inlägget borta. Igår skulle vi åka hem för att titta på Mejas dansuppvisning. Kl 15 skulle Anders mamma komma och hämta oss utanför sjukhuset.  Jag får låna en portabel bröstpump och det är dags att säga hejdå till Albin för en stund. Anders står i dörren och väntar. Jag frågar personalen om de har vårt nummer och de svarar att det är klart att de har. Anders säger att vi ska gå. Jag står kvar vid kuvösen och ber om ursäkt i tankarna. Usch vilken jobbig känsla. Jag känner mig skamsen. När jag tar några steg mot Anders börjar jag gråta. Han tröstar mig och säger att Albin är i tryggt förvar. Så var vi påväg.  Jag somnar på vägen till Kristinehamn och när jag slår upp ögonen är vi i strand-rondellen. Anders mamma ska hjälpa oss köpa blommor till meja eftersom det tagit lite längre tid än väntat då hon skulle in på rusta. Hon skjutsar hem oss så jag hinner säga hej till k...

Fredag. Om en dag är du tre veckor gammal. Det känns som vi har varit ifrån omvärlden i minst ett halvår. Men det har vi ju inte. På söndag går du in i v 29. Lille plutt. När jag skulle pumpa vid 7.30 bestämde vi oss för att vi kunde ta 8-målet på mitt bröst. Sagt och gjort, mys på bröstet på morgonkvisten. Och jag älskar att se när syster kommer och drar ner syrgasen varje gång du kommer till mig eller din pappa. Du mår bra av oss. Och vi mår bra av dig.  Idag ska vi åka till Kristinehamn en sväng nu på eftermiddagen. Albins storasyster ska ha dansuppvisning. Anders har ju redan varit ifrån lillgrabben eftersom han varit hemma med Meja men för mig känns det så svårt. Har dåligt samvete redan nu över att lämna honom. Samtidigt känns det lugnt att göra det eftersom personalen är änglar här.  Har aldrig känt mig så trygg som jag gör nu. Har aldrig vågat hoppats så mkt heller för den delen. På de andra sjukhusen har vi bara hört: en timme i taget. En dag i taget. Det är klart att...

Oj, bortsett från en tur med bröstpumpning vid 03.30 har jag sovit riktigt skönt och länge. Vaknar kl 09 och får lite ångest att jag vaknat så sent. Men nu kommer det bästa: jag har min älskade skatt alldeles bredvid mig! Ingen stress med att jag först ska pumpa och måste få i mig något innan jag ska till dig, jag har dig ju så nära man kan va! Du har haft en lugn natt. Igår kväll när vi vägde dig låg du fortfarande stilla på 796 gram men de olika vågarna kan ju skiljas åt lite så det ska bli spännande ikväll när du ska vägas igen, kanske vi äntligen får fira 800strecket❤ Inatt kommer även pappa Larsson sova här. Och i eftermiddag kommer din farmor och faster och får se dig för första gången. Som de har längtat!  Det är så många jag skulle vilja visa dig för. Du är och kommer alltid vara det bästa vi nånsin gjort och självklart är jag så stolt över dig. Jag skulle vilja göra som Rafiki i Lejonkungen och visa dig för hela världen, de skulle buga för dig för du är så stark.  Nu ...

Klockan 03.30 bestämde sig mamma Gustafsson för att ta kvällen. Då hade jag försökt packa ihop så mkt det bara gick och fått ihop 3 st väskor.  Klockan 06.00 var det dax att stiga upp igen. Kändes som någon kört över mig när jag hörde väckarklockan. Men så kom jag på: idag ska vi till Karlstad! Då skuttade jag upp ur sängen! Åt en macka och slängde sopor. Drog ner till Hemköp och gav mina pantflaskor till en man som skulle panta. Kollade min post men inget hade kommit idag. Sedan ringa taxi. Nu ska jag ge er en syn:  Emelie 27 år. På vänstra axeln: en rosa väska. På högra axeln: en bröstpumpsväska. I ena handen: en rusta-kasse ( tung som tusan). I högra handen: en till väska samt 2 kassar innehållande bröstmjölk och massa godis. Plus en stor kudde. Jag har även dragit på mig 2 par byxor och 4(!) överdelar för att få med mig all packning. På det en vinterjacka med fickor proppade med saker jag inte fått plats med i väskorna. Ni kan förstå att taxichauffören höjde ögonbrynen när...

Jag har inte riktigt förstått detta än.  I morgon min älskade lille Albin ska vi ut och flyga än en gång. Men denna gång ska vi "hem". Vi ska tillbaka till dit allt började för 3 veckor sedan. Då var du fortfarande i mammas mage. Nu är du ute och sprätter med dina ben. Alltså dina ben har blivit en liten snackis på de sjukhusen vi vistats på min älskling. Alla säger att de är så långa. Och alla som inte hunnit träffa din pappa har nog förstått att han är en lång man, för inte är det mig du fått dem från. Nej jag gav dig mina stortår.  Det är egentligen 4 saker personalen har sagt om dig: att du är unik, du har långa ben, du är väldigt liten och du har ett temperament som heter duga! Så fort någon är på dig, ska byta blöja eller mäta koldioxiden så säger du ifrån. Här ska man inte komma och störa dig på bästa mys-tid inte! Då börjar du jämra dig, fötter och händer ska så långt ut som möjligt och det roligaste är att du är så stark! Vilka nypor! Ligger du på mage kan du nästan ...

Ni anar inte hur gott det var att vakna i en sked i morse!! Och sovmorgon tog vi oxå. Det är lite blandade känslor när man tar sovmorgon. Skönt att få vakna i egen takt samtidigt som man får panik att man inte är på sjukhuset. För såhär är det mina vänner att eftersom läkaren sagt att vi får ta var dag som den kommer, så hoppar min hjärna alltid in på det värsta. Och det värsta som skulle kunna hända, alltså värsta, är att vår son dör och jag finns inte där hos honom.  Jag försöker vara stark men på riktigt ska jag erkänna att jag tänker de tankarna säkert 50 gånger på en dag. Och nej, jag har inte gett upp. Och nej, jag tror inte att det ska hända. Jag säger bara att jag inte kan hjälpa att min hjärna tänker så. Väldigt ofta.  Vi bestämde oss iallafall för både vår och mejas skull att vi alla tre skulle vara med varann idag och att inte vara alltför mkt på sjukhuset. Eftersom Anders tänkt komma upp mer i veckan så får han tid att sitta med Albin ändå. Vi bestämmer oss för att...

Mamma och syster åkte igår runt tolv-tiden. De fick sträcka in handen till Albin och båda började gråta. Det var jobbigt att se dom gå samtidigt visste jag ju att jag inte skulle vara ensam. Först skulle jag ju ner till dig och sedan skulle ju din pappa och storasyster komma.  Vi lägger oss hud mot hud.. I sisådär 6 h;) även om du sover emellanåt rör du dig väldigt mkt och saturationsmätaren som brukar gå upp när du kommer till mig, gör inte det idag. Här i Uppsala har de ingen signalknapp man kan trycka på, man får liksom hojta till. Jag gör det några gånger och säger att du inte verkar riktigt nöjd. De testar att vända på huvudet men jag känner ändå att nånting är fel. Ibland låter det väldigt mkt om cpapen. Jag hojtar igen och berättar om det höga ljud som kommer ibland men det är helt normalt. Nu ser jag att Anders och Meja är på ingång. Meja är reserverad när hon kommer fram till oss. Det är klart att lillebror inte ser ut som en vanlig bebis, han har ju sladdar och allt, vem ...