Min älskade prins. Det är inte första gången jag försöker skriva ett inlägg till dig. Jag har börjat, ändrat, kastat och sen börjat om fler gånger än jag kan komma ihåg men det är inte helt lätt att sätta ord på hur jag känner och hur den här resan påverkat mig. Eller egentligen så är det ju det, jag älskar dig och din syster mer än ord kan säga. Jag älskar er så mycket så jag nästan spricker och det finns nästan inget jag inte skulle göra för er.
Men ibland undrar jag hur jag ska kunna vara en bra pappa till dig mitt älskade mirakel. Hur ska jag kunna vara rättvis mot dig efter alla strider du utkämpat? Hur ska jag någonsin kunna säga nej till dig när du ber mig om något. Så många gånger har jag drömt mig bort till framtiden när du och jag står i en leksaksaffär framför någon hylla med världens coolaste figurer och du tittar upp på mig och frågar om du kan få en. Hur ska jag kunna säga nej? Säga nej till min krigare med ärr över hela bröstet, min krigare som gått igenom helvetet och fortfarande skrattar så du kiknar när jag busar med dig. Det kommer verkligen inte bli lätt men ibland tror jag måste tvinga mig själv till det för att inte göra dig till den mest bortskämda skrutten på jorden.
När du kom till oss vände du upp och ned på allt. Hela vår värld vändes men samtidigt som allt stod på ända fick du alla pusselbitar att falla på plats. Du har lärt oss så ofantligt mycket. Lärt oss att kämpa även när mörkret känns som mörkast. Lärt oss att hoppas, och framförallt lärt oss att uppskatta varenda liten dag. Nu är ju vi så otroligt lyckligt lottade att vi fått gå tillbaka till ett vanlig liv och en vanlig vardag och självklart blir inte allt lika svart eller vitt då. Dagarna rullar på och man gnäller över att elräkningen är hög eller att Boxer inte funkar som den ska. Men nästan varje dag kommer det en såndär stund. En stund när jag bara tittar på dig när du plockar med något eller när du somnat samtidigt som du drar mig i skägget. En stund då jag tänker: Fy fan vad tacksam jag är att du finns vid min sida min skatt! Att du överlevde trots att du hade oddsen mot dig.
Jag tror att du valde oss med omsorg, eller kanske mest att du valde din mamma med omsorg och att du fick en knasboll till far på köpet. Tänk vilken superhjälte till mamma du valde ändå. Lika mycket som jag ser upp till dig ser jag också upp till din mamma. Utan henne är jag inte mycket till pappa att ha. Det är hon som är styrkan och ljuset och hon som hållit mig över vattenytan de gånger jag allra helst bara hade velat drunka. Henne ska vi vara rädda om och hylla så ofta vi bara kan. VI ÄLSKAR DIG MAMMA!
Vi får se om jag skriver något mer här någon gång, kanske kommer det några ord till mig som jag vill dela med mig av. Jag lovar inget men jag stänger inte dörren helt.
Tack för att jag får vara din och din systers pappa. Ni är utan tvekan mina greatest hits och ditt och din systers skratt är mitt syre.
//Pappa
Men ibland undrar jag hur jag ska kunna vara en bra pappa till dig mitt älskade mirakel. Hur ska jag kunna vara rättvis mot dig efter alla strider du utkämpat? Hur ska jag någonsin kunna säga nej till dig när du ber mig om något. Så många gånger har jag drömt mig bort till framtiden när du och jag står i en leksaksaffär framför någon hylla med världens coolaste figurer och du tittar upp på mig och frågar om du kan få en. Hur ska jag kunna säga nej? Säga nej till min krigare med ärr över hela bröstet, min krigare som gått igenom helvetet och fortfarande skrattar så du kiknar när jag busar med dig. Det kommer verkligen inte bli lätt men ibland tror jag måste tvinga mig själv till det för att inte göra dig till den mest bortskämda skrutten på jorden.
När du kom till oss vände du upp och ned på allt. Hela vår värld vändes men samtidigt som allt stod på ända fick du alla pusselbitar att falla på plats. Du har lärt oss så ofantligt mycket. Lärt oss att kämpa även när mörkret känns som mörkast. Lärt oss att hoppas, och framförallt lärt oss att uppskatta varenda liten dag. Nu är ju vi så otroligt lyckligt lottade att vi fått gå tillbaka till ett vanlig liv och en vanlig vardag och självklart blir inte allt lika svart eller vitt då. Dagarna rullar på och man gnäller över att elräkningen är hög eller att Boxer inte funkar som den ska. Men nästan varje dag kommer det en såndär stund. En stund när jag bara tittar på dig när du plockar med något eller när du somnat samtidigt som du drar mig i skägget. En stund då jag tänker: Fy fan vad tacksam jag är att du finns vid min sida min skatt! Att du överlevde trots att du hade oddsen mot dig.
Jag tror att du valde oss med omsorg, eller kanske mest att du valde din mamma med omsorg och att du fick en knasboll till far på köpet. Tänk vilken superhjälte till mamma du valde ändå. Lika mycket som jag ser upp till dig ser jag också upp till din mamma. Utan henne är jag inte mycket till pappa att ha. Det är hon som är styrkan och ljuset och hon som hållit mig över vattenytan de gånger jag allra helst bara hade velat drunka. Henne ska vi vara rädda om och hylla så ofta vi bara kan. VI ÄLSKAR DIG MAMMA!
Vi får se om jag skriver något mer här någon gång, kanske kommer det några ord till mig som jag vill dela med mig av. Jag lovar inget men jag stänger inte dörren helt.
Tack för att jag får vara din och din systers pappa. Ni är utan tvekan mina greatest hits och ditt och din systers skratt är mitt syre.
//Pappa
Kommentarer
Skicka en kommentar