Idag Abbe ska vi ta med dig på barnmässan i Karlstad. En rolig dag för många. Men för mig känns det såå mycket mer.
Förra året kunde jag inte ta med dig. Då åkte jag med din syster. Men du var med mig i tanken hela tiden.
Jag kommer ihåg att alla fick ta en gratis goodiebag till sitt nyfödde barn. Och det var med tårar bakom ögonlocken jag höll hårt i den där påsen. Alla gick runt med sina barn i sina vagnar och jag tänkte: om ni bara visste vad lyckligt lottade ni är.
Jag tittade på den där nappen som låg i påsen och tänkte: Herregud vad stor den är! Och det var den minsta som fanns i vanliga butiker:)
Vi gick förbi något seminarium som handlade om amning och jag önskade att jag hade haft det som mitt enda problem. Jag såg gravida kvinnor som stolt visade upp sin stora mage och jag kände en saknad att jag aldrig hann bli så stor innan du behövde komma ut. En del har försökt trösta mig med det, att det är skönt att jag missade det för det är så jobbigt. Och det förstår jag med. Men det har varit jättejobbigt rent psykiskt att inte fått vara med om det. Mitt barn hade mått som bäst därinne om det inte vore för att vi blev sjuka.
Men det var väldigt mysigt att få göra något med bara Meja. Det hade inte varit så mycket av den varan på lång tid innan. Och när Meja fick träffa Äntligen Hemma-Björn började jag nästan gråta av glädje.
Jag och meja satte oss och började pyssla då vi träffade en kvinna som berättade att hon fått tvillingar som var extremprematurer. När jag frågade hur allt gått sa hon att jag skulle vända mig om. Där stod två glada busiga flickor på 8 år och mitt hopp om att detta skulle gå bra, blev mycket större. Vi skulle klara detta och nästa år skulle vi få gå tillsammans på barnmässan.
Men åh! Jag var också på mässan i söndags, typiskt att vi inte sprang på varandra! ❤
SvaraRaderaÅh så synd Sandra! Det hade varit så roligt att få träffa er! kram
SvaraRadera