Kan du måla allt med färger i en vind

Nu har det gått några dagar igen.

Sist jag skrev var veckan fullbokad med saker vi skulle hitta på och människor vi skulle möta. Men så blev det ju förstås inte. Den eviga förkylningen vägrade nämligen att lämna vårt hem.

Du var fortfarande snorig och hostig, jag blev oxå riktigt förkyld och din pappa kände sig också inte riktigt kry.

Så det fick bli att avboka allt.

Men innan vi blev förkylda hann vi med ett besök till badhuset. Vi hade lånat meja ( hon hade egentligen mammavecka) och min mamma och systerson kom hit så vi åkte till badhuset. Jag tänkte ju att det skulle bli perfekt, meja älskar att bada och du var ju så förtjust i det när vi äntligen tog steget att låta dig följa med sist. Ack vad fel jag hade. Redan i omklädningsrummet började du grina och när vi äntligen fått på barna badkläderna och plaskade i poolen så gick mungiporna ner på dig. Det kvittade hur mkt jag skojade med dig. Tillslut fick du och jag gå in och klä på oss igen. Det var ingen idé.

Förra veckan fick du även eksem på händer, öron, kinder och nacken. Vet inte om det var något du ätit men jag ringde 1177 som sa att jag skulle ta kontakt med din avdelning. Väl där bokade de in ett telefonsamtal med vår hjärtläkare som skulle ringa igår men han har inte ringt. Eksemen är borta så det är inget akut men jag vill gärna veta om vi ska gå vidare med det.

I fredags skulle vi till sjukgymnasten men jag kände mig för hängig så vi fick en ny tid nästa vecka istället. Sedan har du fått tid för din hörsel oxå. Det är vad vi har inbokat för nu.

Meja har sportlov denna vecka. Igår spelade vi spel och så lekte hon med sin bästa kompis. Idag tog hon cykeln och vi barnvagnen ner till stan. Ikväll skulle egentligen hennes mamma lånat henne och åkt till Gustavsvik med meja i morgon men hon blev hängig så det blev inget. Stackars Meja som pratat om Gustavsvik säkert 100 gånger sedan hon kom hit. Men vi får försöka hitta på nåt skoj med henne i morgon. Dessa sjukdomar alltså!

Ikväll ska mamma iväg och äta med hennes gamla arbetskamrater. Har verkligen inga pengar denna månad men vännerna bjuder, hur fantastiskt fint är inte det? Får bjuda tillbaka snart.

Hastigt inlägg men nu vet ni att vi lever iaf❤️❤️ puss och kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe. Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann. Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm. Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv. Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

Läs mer

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll. Tisdagen den 4 november förändrades allt. Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september. "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Läs mer

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går. Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner. Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l

Läs mer

600 gram kärlek

Leta i den här bloggen