Fortsätt till huvudinnehåll

Kan du måla allt med färger i en vind

Nu har det gått några dagar igen.
Sist jag skrev var veckan fullbokad med saker vi skulle hitta på och människor vi skulle möta. Men så blev det ju förstås inte. Den eviga förkylningen vägrade nämligen att lämna vårt hem. 
Du var fortfarande snorig och hostig, jag blev oxå riktigt förkyld och din pappa kände sig också inte riktigt kry. 
Så det fick bli att avboka allt. 

Men innan vi blev förkylda hann vi med ett besök till badhuset. Vi hade lånat meja ( hon hade egentligen mammavecka) och min mamma och systerson kom hit så vi åkte till badhuset. Jag tänkte ju att det skulle bli perfekt, meja älskar att bada och du var ju så förtjust i det när vi äntligen tog steget att låta dig följa med sist. Ack vad fel jag hade. Redan i omklädningsrummet började du grina och när vi äntligen fått på barna badkläderna och plaskade i poolen så gick mungiporna ner på dig. Det kvittade hur mkt jag skojade med dig. Tillslut fick du och jag gå in och klä på oss igen. Det var ingen idé. 

Förra veckan fick du även eksem på händer, öron, kinder och nacken. Vet inte om det var något du ätit men jag ringde 1177 som sa att jag skulle ta kontakt med din avdelning. Väl där bokade de in ett telefonsamtal med vår hjärtläkare som skulle ringa igår men han har inte ringt. Eksemen är borta så det är inget akut men jag vill gärna veta om vi ska gå vidare med det. 

I fredags skulle vi till sjukgymnasten men jag kände mig för hängig så vi fick en ny tid nästa vecka istället. Sedan har du fått tid för din hörsel oxå. Det är vad vi har inbokat för nu. 

Meja har sportlov denna vecka. Igår spelade vi spel och så lekte hon med sin bästa kompis. Idag tog hon cykeln och vi barnvagnen ner till stan. Ikväll skulle egentligen hennes mamma lånat henne och åkt till Gustavsvik med meja i morgon men hon blev hängig så det blev inget. Stackars Meja som pratat om Gustavsvik säkert 100 gånger sedan hon kom hit. Men vi får försöka hitta på nåt skoj med henne i morgon. Dessa sjukdomar alltså! 

Ikväll ska mamma iväg och äta med hennes gamla arbetskamrater. Har verkligen inga pengar denna månad men vännerna bjuder, hur fantastiskt fint är inte det? Får bjuda tillbaka snart. 

Hastigt inlägg men nu vet ni att vi lever iaf❤️❤️ puss och kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...