600 gram kärlek

Jag minns så väl när vi kom in på avdelningen. Albin låg där i sin sjukhus-säng, en så liten människa i en så stor säng. Omringad av slangar och apparater som pep.  Några steg närmare börjar mitt hjärta slå snabbare. Vad är det han har i sängen!!!!???? Personalen kom fram till mig och sa:  Jo Albin har fått en Hjärte-katt. Det får alla barn som opererat hjärtat.  Den var ju så vacker. En virkad grön katt med ett hjärta på. Handgjord av en okänd kvinna som gjorde dessa helt ideellt. Runt kattens hals satt en lapp där det stod: Jag heter Olle. Jag gillar kramar och varma filtar.  Jag blev alldeles varm i hjärtat av det fina gosedjuret Albin fått pga sin tapperhet MEN VAD FAN GÖR DEN I ALBINS SÄNG?? :D Albin hade varit ute ur min mage i 4 månader när han skulle göra en hjärtkateterisering  ( Hjärtkateterisering innebär att en mycket tunn slang (kateter) förs in i kärlsystemet via ljumsken eller handleden och lirkas genom kärlträdet upp till hjä...

Hej hopp i galoscherna! Här sitter jag nu med min kärlek mittemot. Han sitter med gitarren, den där vännen som för evigt är hans. Jag smuttar på lite rödvin från min kaffekopp, på nåt sätt tycker jag vinet smakar godare då.  Jag känner mig lite som farmor Gerda på nåt vis. Inte för att hon på nåt sätt var "drucken" eller alls som mig. :) Jag har inte några jättestarka minnen från min farmor. Jag minns äldreboende, bröstcancer och förvirring. Eller nja, jag har ett speciellt minne vi delade vid hennes köksbord men det tänker jag behålla för mig själv. Så egentligen är det nog mest hennes namn jag vill åt om sisodär 40 år. Jag kan väl få byta namn till Gerda på ålderns höst och få sippra på mitt rödvin, ha på mig en såndär mörkblå helly-hansen-skogströja medan jag rensar kantareller, det kan jag väl? Nej nog om mina galna framtidsplaner. Jag lovade ju att skriva lite om vår renovering. Min pappa har varit hos oss för vi behövde hjälp med en bärande vägg. Det var den egent...

Galet vad tiden kan gå fort ändå. Har inte skrivit här på länge. Haft fullt upp med det som kallas livet och det är ju såklart bra i sig. Men ändå får jag ett vemod när jag nu sitter och tar mig tiden att väcka liv i denna blogg.  Den här bloggen har betytt så mycket. Extremt mycket för mig under den svåraste perioden i mitt liv. Mycket för andra har jag hört efteråt. Den förtjänar lite mer kärlek än jag kunnat ge. Men nu börjar löven lämna sina grenar och med det kommer den bitterljuva hösten på inspräng. Mörkare dagar och oftast blir det automatiskt dunkla färgtoner i det innersta rum som jag kallar mitt hjärta för. Kanske är det jag som behöver dig nu bloggen.  Sommaren har varit fantastisk. Innan semester var det butiksjobb varierat med sommarteater och teaterledare-jobb. En tid då familjen tyvärr inte var hel så ofta. Meja fick jag med på sommarteatern även detta år vilket var härligt.  Sedan kom den, semestern. Albins förtjusning över att få kasta s...

Grattis alla barn som startar sitt sommarlov idag! Vi har varit på Mejas första skolavslutning i sin nya skola. Bastuvarmt men ändå mysigt.  Efteråt fick vi fika hemma hos Mejas mamma med marängtårta och bullar.  Nu var det längesedan jag skrev om Abbe-busen och anledningen är att jag jobbat riktigt mycket. Har börjat på en förskola här i staden jag bor och så hittar ni mig även i kassan på Ica nära + företagande.  Jag och min sambo har sjungit på dop och bröllop vilket varit jättekul. Dock blir jag såå ledsen när halsen ska krångla, alltid lika typiskt att få en förkylning eller halsont när jag ska uppträda. Några dagar innan bröllopet fick jag slemhosta och fick knappt fram en ren ton. Men på själva bröllopet gick det fram lite toner även fast jag höll på att svimma i solen för mina ansträngda andningar:) Underbart bröllop som vi var så glada över att bli bjudna till!  För några månader sedan berättade jag om en kund som jag tagit för mycket betalt av...

Jag tror att de flesta som känner mig inte beskriver mig som en negativ, bitter och sur person. Tvärtom. Jag brukar se möjligheter i det mesta och är godhjärtad i mångt och mycket. Jag är tacksam. Speciellt efter allt vi gått igenom i vår familj. Jag värnar om människor, ibland mer än vad som är bra för mig själv. Jag är tålmodig. Det är VÄLDIGT sällan jag säger ifrån. Jag vill helst att alla ska få må bra och konflikter är bland det sämsta jag vet. Jag är oftast glad. Säger till mina nära och kära att jag uppskattar dom med jämna mellanrum. Säger till okända människor att de är bra, om de gjort något som jag tycker är bra. Jag är naiv, jag vet det. Dumsnäll är ett annat ord som står i min beskrivning. Jag tycker helt enkelt att livet är för kort för att gå och sprida negativa energier. Med det sagt så kommer nu ett inlägg som säger emot allt jag skrivit här ovanför. För idag har jag inget leende på mina läppar. Idag är jag ledsen, förbannad och besviken. Jag ska berätta för er om...

Det var evighetssekunder Tre korta andetag Hela livet vände Vem valde inte jag Jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun Tankar aldrig tänkta Som nya väggar i ett rum Som om vi alltid älskat sen min dagboks första blad Men att jag får skriva ditt liv Bara tur det var inget val Av alla dessa möten och allt som borde hänt Hur sällan är jag orsak Till att livet vänt Har ingen ödestro Den tanken ger ingen ro Men vem vänder vindarna Vem får mej att gå dit jag aldrig gått Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon Vem vänder vindarna och för mej dit min tanke aldrig nått Ja ni ser ju alla att detta är en del av låttexten Vem tänder Stjärnorna med Eva Dahlgren. Jag har väl alltid tyckt att det varit en fin låt och sådär men för någon vecka sedan när jag var inne och rotade på youtube såg jag en minidokumentär som ett hjärtebarn gjort där hon intervjuade sina föräldrar om deras upplevelse. Och i detta klipp sa hennes mamma att vid tidpunkten då hennes ...