600 gram kärlek

Jag vet att jag är grymt dålig på att skriva här på bloggen. Om ni visste så många gånger jag varit så sugen på att skriva inlägg här. Jag har ju alltid bloggat på mobilen, har varit så himla smidigt att skriva på telefonen + att alla kort finns tillgängliga ( jag är en av dom som INTE överför bilder till datorn varannan vecka). Så är det någon därute som har nåt bra tips att komma med så är jag tacksam för svar. Så, nog om det. Dags att skriva om min lille plutt. Som inte är nån liten plutt längre. När hände detta? Min lille fågelunge är nu en vacker, speciell underbar, härlig, perfekt liten svan som vant fäller ut sina vingar och provar att flyga (och som han flyger) . Jag har ju tagit upp arbetet med min bok nu igen efter en sommar med teater och jobb och det känns nästan overkligt att läsa de där blogginläggen. Herregud, har han verkligen varit så där liten?  Men jag är otroligt glad över att jag skrivit så mycket, mina gamla ord ger tillbaka både styrkan, svagheten och tac...

Ja du Abbe. Du fortsätter imponera med din styrka.  För en vecka sedan åkte vi ner till Drottning Silvias Barnsjukhus. Tillbaka till doften, tillbaka till minnen, tillbaka till vemod. Du hade äntligen fått tid för ljumskbråcket och din hypospadi. Jag stannade hemma med dig veckan innan så du inte skulle få några nya dagis-baciller, du var redan lite snorig. Men iväg kom vi! Vi stannade till i Mariestad för att bli bjudna på lite mat och kom inte till hotellet förrän sent på kvällen. Du hade somnat i bilen och var rätt trött när vi stannade till. Och hur mycket jag än ville lägga dig i sängen så gick det inte. Nu var det dags för din första dubbeldusch innan op. Jag la in en leksaksbil i duschen så du kunde bli lite lockad och det gick fint med första skrubben. Du duschade bilen och plaskade i vattnet och jag och sin pappa gjorde så gott vi kunde. Men när tvålen skulle bort var det inte lika kul. Du grät och var både förbannad och ledsen. När väl skummet var av var det dags för r...

Inte ofta jag skriver här längre men nån gång ibland blir det en uppdatering. Försöker lägga allt fokus på min bok så den någon gång ska bli klar. Det känns viktigt. Det känns rätt.  Men nu ville "dagboksfingrarna" göra sig en anteckning och här ligger jag nu.  Vi har haft rätt jobbiga veckor fram och tillbaka. Det är mest ditt bråck som spökar och vi blir ständigt påminda om gamla känslor. Så fort vi inte får in det ska vi åka till akuten och knepet att få in det är tålamod. Det där tålamodet är inte så stresståligt tyvärr. Får vi inte in det på tio minuter börjar tankarna vandra över till vad som händer om vi inte får in det. Ambulans till Göteborg och akut operation. Vi har varit till barnakuten och din pappa fick in det just innan du skulle få lugnande.  I lördags var din mamma ute på partaj. Hade riktigt skoj med gamla arbetskamrater och lika mycket som jag uppskattar vanliga saker mer, uppskattar jag tydligen dansgolvet med samma spirit. Men strunt i samma om jag st...

Mitt älskade hjärta. Det har hänt väldans mycket sedan sist jag skrev. Jag har blivit firad av vänner och släkt på min 30-årsfest och det var sjukt roligt kan jag säga. Planen var från början att du skulle få vara med en stund men på torsdagen spydde du så vi vågade inte ta med dig. Farmor och mormor turades istället om att ta hand om dig. Det var en kväll med mat och dryck, tipspromenad om mig, underhållning av Malte Hallqvist och live-band som spelade ända in på småtimmarna. Tiden sprang verkligen iväg! Jag fick massa fina presenter och jag är så himla glad att så många kom! Kärlek till er alla- på riktigt!  Det var bara två minus denna kväll.  Ett: Det kändes som jag inte hann umgås med nån! :)  Två: Jag fick gå på toan och spy! Första gången trodde jag det bara var för att jag hade ätit dåligt. Andra gången tänkte ja "-Men så mycket har jag inte druckit". Efter femte gången insåg jag att jag nog fått magsjukan. Och så var tyvärr fallet. På söndagen fick jag gå upp och...

Min älskade skatt.  Nu har det gått ett tag sedan jag skrev och sist var det inget roligt inlägg. Du hade varit sjuk och vi hade varit till akuten. Och det känns nästan så, att när vi blir som mest oroliga och söker hjälp, det är efter det som du blir bättre. Skönt är väl det. När jag kom hem från jobbet satt din pappa och farmor på golvet och lekte med dig. Du hade inte haft feber och du orkade prata och leka. Gamle Abbe var tillbaka och mina ögon tårades. Äntligen!  Eftersom nyår var nära och vi inte visste hur du skulle må hade vi inte styrt upp många planer. Men nu när du blev bättre bestämde vi att vi kunde bjuda hem lite fler vänner. Vi samlades alla på kvällen och lagade god mat ( jag och pappa behövde inte sköta ett dugg, vilken lyx!) skålade och spelade spel. Din pappa sa när alla kom att vi skulle lägga våra mobiler i en skål och ingen använde dom på hela kvällen. En riktig succé kan jag säga, det borde göras oftare. Vi skrattade gott i varandras sällskap. Du somnade...

Älskade Albin.  På julaftonskvällen började du bli varm och var allmänt trött. Det var svårt att veta om det berodde på mkt folk och otroligt mycket julklappar eller om du började bli sjuk. Tyvärr var det sistnämnda rätt.  Vi hade ju redan vabbat en hel vecka tidigare du och jag,, men nu fick du väldigt hög feber och den glada spralliga Abbe blev som bortblåst. Ingen aptit heller. Igår hade du haft hög feber i tre dagar, du fortsatte även med din hosta och snoriga näsa. Jag kommer inte ens ihåg när den startade. Så jag kände att det var dags att ringa vc. Jag började ringa minuten innan telefontiden startade. Om och om igen för att försäkra mig att komma i kö. Men icke. Så fort telefontiden var öppen sa en röst att jag skulle försöka senare. Efter 40 min utan resultat ringde jag 1177 och förklarade läget. Hon tyckte jag skulle ringa vc och jag sa: om man inte kommer fram till vc då??  Hon gav mig då ett nummer att ringa efter telefontiden var slut och jag väntade på att k...

Sicken skitdag jag hade igår! Oj, tänker ni! Vad kan ha hänt? Låt mig börja med att säga detta: Inget allvarligt har hänt! Haha precis som förskolepersonalen säger varje gång de ringer. Såhär är det för övrigt: Jag ser att Kotten ringer på telefonen och dras tillbaka till den där kön på gekås då jag fick samtalet från Albins läkare angående resultatet från hjärtoperationen. Jag tänker FAN, tar ett djupt andetag och säger hej på det mest oroliga sättet som finns, förskolepersonalen säger då: Hej, det är X från Kotten! Albin mår bra, men blöjorna är slut. Jag pustar ut)  Så nej! Inget allvarligt. Dagen började med vab. Albin har haft mkt var i ögonen samt förkylning och hosta så han fick vara hemma. Förmiddagen går fint, vi leker med bilar och äter mellan näsdroppar och hostattacker. Det är på eftermiddagen allt börjar..  Meja har kommit hem från skolan, vi äter mat och ska sedan åka och handla. Jag har stuvat in hundra miljoner pantflaskor i bilen och vi ska bara göra ett kort ...