600 gram kärlek

Hej Abbe bus!  Tänkte börja med att berätta hur det gick på  habiliteringen i fredags.  Vi fick träffa två st sjukgymnaster denna gång eftersom den vi gått hos ska snart bli mamma. Vi har ju annars haft lite kinkigt på besöken. Du har inte velat visa hur duktig och lekfull du är hemma och jag har nästan känt mig som en mytoman när jag påpekat gång på gång att du faktiskt GÖR saker hemma fast du inte vill visa det här.  Därför blev mamma otroligt stolt när du direkt började leka med sakerna. Du visade hur fort du kan krypa, att du sitter stadigt och ställer dig upp vid möbler. Och när du ska ner tar du det försiktigt istället för att slänga dig ner på rumpan. Den nya sjukgymnasten sa att det var en helt annan pojke än den hon läst om. Det har verkligen hänt så otroligt mycket de senaste veckorna! Så nu blir det ingen sjukgymnast förrän i augusti. Och har du fortsätt utvecklats i takt så blir det sista mötet. Det har verkligen gett oss mycket att gå dit, för varje gång...

Abbe Vad jag önskar att det fanns en kamera i min hjärna som kunde ta kort på alla ögonblick jag får med dig. När jag sjunger imse vimse spindel för dig när du ska vila och du tar dina små fingrar på mitt ansikte och ler. Gud vad jag älskar dig min prins.  Jag läste vart vi var för ett år sedan och kunde inte hålla tårarna borta. Det var väntan på din operation och allt kändes så ovisst. Nu känns det så mycket bättre i hjärtat.  Fortfarande finns funderingarna kring förskola. Vi var till tallunden i fredags och det kändes så himla bra där. Men jag vet hur svårt det är att få den plats man söker. Vi har funderat på dagmamma också men det har varit svårt att komma i kontakt med ansvarig. Tiden tickar och det känns väldigt viktigt att vi får komma och hälsa på den som ska ta hand om dig så kemin stämmer. Jag har ju dessutom mina 4 månaders uppsägningstid så jag ska tillbaka till jobbet en sväng men det blir inte än på ett tag.  Ni som läser har säkert sett att det kommit upp...

Herregud, skrev ett jättelångt inlägg för några dagar sedan som jag kopierade för jag hann inte klart och nu när jag skulle klistra in det fanns det inte längre.  Men det finns säkert några stycken som undrat hur det gick med sjukhusbesöken så jag börjar skriva om det får vi se vart vi landar:) I tisdags skulle vi på besök hos audionomen och din läkare. Du var väldigt hostig natten innan så du sov inne hos oss. Så fort du skulle gå in i djupsömn började du hosta och vaknade om och om igen. Sedan höll du andan i något som kändes som minuter men det var bara några sekunder. Det skulle bli skönt att Hugo fick ta en titt på dig. Audionomen plingade först bakom dina öron och du vände dig varje gång, sedan skulle du lyssna efter ljud från två högtalare som stod på varsin sida men när ljudet kom tittade du bara upp på audionomen med din välkända rynkade panna:) det var inte förrän bilden visades på skärmen som du drog huvudet åt sidan. Hon förklarade att det var vanligt och det syntes att...

Ja du Abbe, hur ska man kunna skriva något efter det senaste inlägget från din pappa? Han är och förblir mitt livs kärlek och jag är så oerhört tacksam för att han vill dela sitt liv med mig. Att han är pappa till min största idol och att jag får vara bonusmamma till hans älskade dotter.  Igår var det 6 år sedan jag och din pappa bestämde oss för att det skulle vara vi. Tänk att vi varit tillsammans i 6 år. Samtidigt känns det som jag känt honom i hela mitt liv. Men kvällen igår blev väl inte riktigt som vi tänkt oss för när du skulle sova började du spy så det fick bli ett bad för dig din stackare. Jag tyckte du kändes lite varm men det syntes inte på dig att du mådde dåligt. Inatt har du sovit bredvid oss. Det är antagligen den där förkylningen som inte vill försvinna. Du är jättesnorig och rosslig i halsen. Men idag ska det köpas ny snorsug så vi får bort det där eländet. Du är go och glad som alltid iallafall.  I morgon ska vi till audionomen för att kolla din hörsel och s...

Min älskade prins. Det är inte första gången jag försöker skriva ett inlägg till dig. Jag har börjat, ändrat, kastat och sen börjat om fler gånger än jag kan komma ihåg men det är inte helt lätt att sätta ord på hur jag känner och hur den här resan påverkat mig. Eller egentligen så är det ju det, jag älskar dig och din syster mer än ord kan säga. Jag älskar er så mycket så jag nästan spricker och det finns nästan inget jag inte skulle göra för er. Men ibland undrar jag hur jag ska kunna vara en bra pappa till dig mitt älskade mirakel. Hur ska jag kunna vara rättvis mot dig efter alla strider du utkämpat? Hur ska jag någonsin kunna säga nej till dig när du ber mig om något. Så många gånger har jag drömt mig bort till framtiden när du och jag står i en leksaksaffär framför någon hylla med världens coolaste figurer och du tittar upp på mig och frågar om du kan få en. Hur ska jag kunna säga nej? Säga nej till min krigare med ärr över hela bröstet, min krigare som gått igenom helvetet och f...

Idag Abbe ska vi ta med dig på barnmässan i Karlstad. En rolig dag för många. Men för mig känns det såå mycket mer. Förra året kunde jag inte ta med dig. Då åkte jag med din syster. Men du var med mig i tanken hela tiden.  Jag kommer ihåg att alla fick ta en gratis goodiebag till sitt nyfödde barn. Och det var med tårar bakom ögonlocken jag höll hårt i den där påsen. Alla gick runt med sina barn i sina vagnar och jag tänkte: om ni bara visste vad lyckligt lottade ni är.  Jag tittade på den där nappen som låg i påsen och tänkte: Herregud vad stor den är! Och det var den minsta som fanns i vanliga butiker:)  Vi gick förbi något seminarium som handlade om amning och jag önskade att jag hade haft det som mitt enda problem. Jag såg gravida kvinnor som stolt visade upp sin stora mage och jag kände en saknad att jag aldrig hann bli så stor innan du behövde komma ut. En del har försökt trösta mig med det, att det är skönt att jag missade det för det är så jobbigt. Och...

Min lilla hjälte. Vi har hunnit med mycket i veckan som varit. Och haft besök av både släkt och vänner. I onsdags var du, jag och Kristin till sjukgymnasten. Du gör sånna framsteg min älskade gosse. Det känns som varje gång vi är där är det en ny polett som trillar ner. Sjukgymnasten tog fram ett litet bord och jag gjorde så du satte dig på knäna. Från det tog du ena foten i backen och vips så stod du där alldeles själv och höll i bordet. Då tittade mamma på Kristin och vi båda fick en stolt-tår i ögat. Efter det var vi nere på golvet och du började krypa! På ditt egna lilla vis förstås. Ena benet kryper du med och det andra hasar du med. Din farmor säger att din pappa gjorde likadant när han var liten. Nu går det framåt med stormsteg iallafall!  Efter det tog vi fika på stan med kristins mamma. Vi gick till söta grodan och Ingela gick runt och visade dig vart alla grodor fanns. En bebis försökte få kontakt med dig men du rynkade bara pannan och var mer intresserad av bilarna som å...