Abbe
Vad jag önskar att det fanns en kamera i min hjärna som kunde ta kort på alla ögonblick jag får med dig.
När jag sjunger imse vimse spindel för dig när du ska vila och du tar dina små fingrar på mitt ansikte och ler. Gud vad jag älskar dig min prins.
Jag läste vart vi var för ett år sedan och kunde inte hålla tårarna borta. Det var väntan på din operation och allt kändes så ovisst. Nu känns det så mycket bättre i hjärtat.
Fortfarande finns funderingarna kring förskola. Vi var till tallunden i fredags och det kändes så himla bra där. Men jag vet hur svårt det är att få den plats man söker. Vi har funderat på dagmamma också men det har varit svårt att komma i kontakt med ansvarig. Tiden tickar och det känns väldigt viktigt att vi får komma och hälsa på den som ska ta hand om dig så kemin stämmer. Jag har ju dessutom mina 4 månaders uppsägningstid så jag ska tillbaka till jobbet en sväng men det blir inte än på ett tag.
Ni som läser har säkert sett att det kommit upp annonser på denna blogg. Tänkte bara förklara varför jag valt detta. För varje annons någon klickar på kommer det in några ören på min sida. Ni som följt mig vet hur viktigt jag tycker forskningen är för hjärtebarn och prematurer. Jag är så otroligt tacksam för att forskningen tagit så stora kliv fram, det är den som räddat livet på min son. Med risk för att låta upprepande så föds ca 1000 barn med hjärtfel i Sverige varje år. Och i Sverige finns det idag 100 000 individer mellan 0-18 år som är prematur. Man har räddat liv så tidigt som i v 22. Och lille Abbe, som är född i v 25, hade som extremprematur 70-80% att klara sig ( nu gjorde hans hjärtfel att den procenten var mindre men ni förstår säkert vart jag vill komma) Säg att vi levt tidigare, att jag skulle fått Albin 1970, hade han haft 10% chans att överleva. Och med hans hjärtfel hade han lagts i vasken direkt. Alltså jag skulle kunna skriva om det här hur länge som helst men jag vet inte om ni tycker det är intressant att läsa. Hojta mer än gärna till om ni vill veta mer så lovar jag er ett fakta-inlägg:)
Jag är ingen forskare. Ingen läkare. Ingen sjuksköterska. Ingen specialist. Har ingen examen. Men jag är mamma. Jag är en människa som blivit tvungen att läsa på. Skaffat mig information. Och av den informationen fick jag ett hopp om att Albin skulle klara sig. Och även om forskningen gått framåt kan ingen svara mig varför just jag blev drabbad av havandeskapsförgiftning. Det är fortfarande frågor som behöver svar. Och de svaren kan rädda ännu mer liv.
Jag har inte valt att sätta mig in i denna värld. Stormen drev mig dit. Men det finns människor som VALT att jobba med detta och de är hjältar i mina ögon. Kanske gör jag det också en dag, vem vet? Men just nu är jag bara en mamma som vill hjälpa till på mitt egna lilla vis. Och det kan jag göra genom att sälja saker, kläder, försöka samla in pengar. Därför valde jag att lägga annonser på min blogg. Jag skänker inte alla mina pengar till dessa fonder. Mammapenningen är allt annat än fet och denna månad har vi tre kallelser för Albin som blir extraresor i kostnad. MEN! Många bäckar små. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, visst är det så? Så känner ni för att ge bort ett öre ( det kostar er inget att klicka på en annons) så får ni gärna göra det. Och vill ni inte så gör det inte, jag är bara glad att ni är inne och läser.
Nu har jag precis kollat klart på Springfloden med Albin sovandes på min mage. Riktigt bra serie med den godaste gossens andningar mot min axel, life is good!
PS. I går var det marknad här i stan och jag gjorde ett besök på affären Barnsligheter som har ny lokal på Kungsgatan (vid bokhandeln) här i Kristinehamn. Så himla mycket fina saker, fantastiskt eko-sortiment och världens trevligaste personal. Rekommenderas varmt av mig och Albin!
STOR KRAM❤️❤️❤️
Snuttisen kommer från barnsligheter och reportaget är från tidningen Hänt i Veckan där Albin fick vara med.
Ville bara tacka för den här fina tiden vi fått med dig och din underbara familj. För 30 år sedan var vi i exakt samma situation med vår älskade dotter Joy, född efter 25 v och 2 dagar. Dock utan hjärtfel, dock utan några fel och vi hade ändå en helvetes resa, oro, skräck m m. Vi känner så himla mycket med er varje gång vi går in i bloggen, håller alla tummar som går att hålla :)
SvaraRaderaVår prematur, Joy, född efter 25 veckor och 2 dagar är nu själv mamma till världens underbaraste lilla tös född på beräknad förlossningsdag, följer sin kurva så fint, har nu fyllt 1 år och är helt underbar; Millie är hennes namn och vi är så stolta över hennes mor och över er unga människor som orkar ....... eftersom vi vet vad det kostar..........
Tack så hemskt mycket Siw och Egon för era fina ord.
RaderaJag tror faktiskt jag vet vem er dotter är, om hon har gått Vadsbogymnasiet så är vi bekanta:)
Tänk vad glad man blir av varje lycklig historia man får höra. känns underbart att ni varit med på vår resa och jag kan förstå att det rev upp många minnen och känslor för er med. Skönt att allt gick fint för lilla Millie! Ge Joy en stor kram från mig är ni snälla. Och tusen tack för att ni kommenterar. Stor kram
Att vi sedan fått ett underbart barnbarn av Joy och hennes Stefan är ännu ett tack till livet. Hon heter Millie, är född exakt rätt beräknad tid och är hela världens charmtroll :)
SvaraRadera