Herregud, skrev ett jättelångt inlägg för några dagar sedan som jag kopierade för jag hann inte klart och nu när jag skulle klistra in det fanns det inte längre.
Men det finns säkert några stycken som undrat hur det gick med sjukhusbesöken så jag börjar skriva om det får vi se vart vi landar:)
I tisdags skulle vi på besök hos audionomen och din läkare. Du var väldigt hostig natten innan så du sov inne hos oss. Så fort du skulle gå in i djupsömn började du hosta och vaknade om och om igen. Sedan höll du andan i något som kändes som minuter men det var bara några sekunder. Det skulle bli skönt att Hugo fick ta en titt på dig.
Audionomen plingade först bakom dina öron och du vände dig varje gång, sedan skulle du lyssna efter ljud från två högtalare som stod på varsin sida men när ljudet kom tittade du bara upp på audionomen med din välkända rynkade panna:) det var inte förrän bilden visades på skärmen som du drog huvudet åt sidan. Hon förklarade att det var vanligt och det syntes att du hörde ljuden, även fast du inte tittade vartifrån de kom. Efter det skulle vi göra ljudtestet vi gjorde förra gången men se det gick du inte med på. Här ska det inte komma någon och pilla in främmande föremål i mina öron!
Så det fick vara. Hon sa att i denna ålder är det svårt med just det testet.
Som jag förstod det behöver vi inte komma tillbaka förrän vid 4-årsåldern om vi inte upptäcker något fel.
När du fått din godkänd-stämpel la jag ner dig i vagnen och funderade på vad vi skulle göra nu. Kl var 11.30 och ditt nästa besök skulle inte vara förrän kl 16. Det kändes så dumt att åka hem för att sedan köra tillbaka. Jag hade dessutom pratat med 2 vänner i Karlstad som ville ses så jag tänkte att jag skulle höra av mig snart.
Det är någonting med det där sjukhuset. Till skillnad från din pappa tycker jag om att vara på Centralsjukhuset i Karlstad. Det låter ju väldigt konstigt. Jag har tillbringat mina svåraste dagar i mitt liv där och mått fruktansvärt dåligt. Men samtidigt var det mitt hem i några månader. Och det är på detta ställe du kämpat för ditt liv. Och tack vare detta ställe fick du leva min skatt. Det är jag evigt tacksam för.
Sedan är det något speciellt med att få gå i de där korridorerna med dig nu. Så många gånger jag ville ta med dig i vagnen och visa upp dig, bara gå till cafeterian. Men det gick såklart inte. När vi väl fick gå på promenad med dig blev det bakdörren. Så lite folk som möjligt. Och nu är allt annorlunda. Det kanske är det som är det bästa. Att jag får leva ut min dröm jag fantiserat om så många gånger när det inte gick..
Vi gick till biblioteket en sväng, tittade på konst i galleriet. Någon hade tappat blodrör så det låg droppar av blod på golvet precis utanför restaurangen. Vilken osis och vilket ställe att tappa det på.
Vi går alltid förbi "ditt gamla hem" när vi är på sjukan och när vi var i den korridoren bestämde jag mig för att gå in till barnmedicin, kanske de fått återbud på någon tid så vi slapp vänta?
Väl i receptionen får jag veta att de skickat fel kallelse. Att tiden är en telefontid. Jag frågar om det inte går att få träffa Hugo ändå men hon svarar att han inte har mottagning idag. Typiskt!
Lite irriterad blir jag eftersom vi ändå bor 4 mil bort. Hade vi inte haft tid på öron hade jag åkt in i onödan. Men det var tur att jag fick en känsla att gå in på mottagningen.
Jag bestämde att vi skulle åka hem direkt. Eftersom du var lite snorig och meja var med pappa på jobbet så kunde hon komma hem tidigare. Vi stannade till och lunchade pannbiff i väse. Kl 16 ringde Hugo och vi pratade om din förkylning. Han sa att det var otur att ingen ringde på honom när vi var där för just idag hade han haft tid med besök. Djup suck inombords. Sedan pratade vi om din laxido som funkat bra för bajseriet så vi fortsätter med det. Jag tog även upp detta med förskola och han sa att det kunde vara bra att skola in honom under sommaren så han fick känna på det. I september kommer sjukdomarna igen och då kommer Albin säkert få vara hemma mycket förklarade han. Sedan tog jag upp det här med vad jag ska säga till personal och föräldrar. Hur det kommer synas på honom att han behöver sin klaff. Han sa att han skulle ta reda på det och så skulle vi prata igenom det vid nästa möte som blir i slutet av april. Så för nu känns det bra!
I fredags hade pappa ordnat överraskningsdag för hela familjen!
Vi började med frukost på gamla ejjes, du smakade smörgåstårta och tyckte det var jättegott! Sedan gick vi på stan och jag fick en fantastisk kofta som jag älskar! Och meja fick en plånbok hon velat ha. Efter det åkte vi hem och pappa sa att vi skulle packa badkläder. Då styrde vi kosan mot badhuset i Karlstad. Första gången jag och du var där. Så bra barnanpassade från omklädningsrum till bad! Massa tummar upp! I början tyckte du det var lite läskigt men när du sedan kom igång plaskade du som aldrig förr!
Efter det åkte vi till farmor som skulle få dig som övernattningsgäst! Pappa bjöd sedan mig och meja på Texas longhorn för att sedan åka hem och titta på Harry Potter.
Dagen efter var det sovmorgon!! Prisa Gud! Gick inte upp förrän vid 10, så himla skönt! Ringde til farmor som berättade att du somnat runt halv åtta och sedan sovit till kl sju! Du var mig allt en trött och snäll kille! Idag var det mejas tur att få farmormys och själv skulle jag äntligen träffa Kristin! Det känns som det var jättelängesen hon var här och det var så himla mysigt att bara få vara. På kvällen tittade vi på film och Kristin sov över.
Och igår var jag först nere på fight fit för att se hur dessa 4 veckor påverkat mig. Alla värden hade blivit bättre och det känns så skönt att jag fått lite kondition tillbaka. Nu är det slut med coachning men jag känner att jag fått verktygen jag behöver för ett sundare liv. Kan fortfarande äta vad jag vill och det är det som är hemligheten. Så jag ska fortsätta träna några dagar i veckan. Och nu är våren här så pappa kan oxå ha egentid med sina aktiviteter, både mountainbike och golf.
Meja kom tillbaka efter ett härligt dygn med farmor. Hon hade ätit god mat och fått presenter. Hon hade även valt en present till dig- leksakstelefon! Så nu behöver du inte sno mammas längre Abbebus. Sedan tittade Bobban förbi och på eftermiddagen kom mormor och morfar hans som vi skulle bjuda på mat. De kom med påskpresenter till er och vi fick fina tulpaner!
Nu är huset halvtomt igen när Meja farit. Men det har varit så skönt att hon haft påsklov så hon fick vara hemma mer än hon brukar. I torsdags var hon med på rytmiken och jag blir så stolt när jag ser hur bra hon tar hand om dig Abbe. Världens finaste syster har du.
Åh herregud vilket långt inlägg! Tack alla fantastiska människor vi får dela vårt liv med!
Kommentarer
Skicka en kommentar