600 gram kärlek

Grattis alla barn som startar sitt sommarlov idag! Vi har varit på Mejas första skolavslutning i sin nya skola. Bastuvarmt men ändå mysigt.  Efteråt fick vi fika hemma hos Mejas mamma med marängtårta och bullar.  Nu var det längesedan jag skrev om Abbe-busen och anledningen är att jag jobbat riktigt mycket. Har börjat på en förskola här i staden jag bor och så hittar ni mig även i kassan på Ica nära + företagande.  Jag och min sambo har sjungit på dop och bröllop vilket varit jättekul. Dock blir jag såå ledsen när halsen ska krångla, alltid lika typiskt att få en förkylning eller halsont när jag ska uppträda. Några dagar innan bröllopet fick jag slemhosta och fick knappt fram en ren ton. Men på själva bröllopet gick det fram lite toner även fast jag höll på att svimma i solen för mina ansträngda andningar:) Underbart bröllop som vi var så glada över att bli bjudna till!  För några månader sedan berättade jag om en kund som jag tagit för mycket betalt av...

Jag tror att de flesta som känner mig inte beskriver mig som en negativ, bitter och sur person. Tvärtom. Jag brukar se möjligheter i det mesta och är godhjärtad i mångt och mycket. Jag är tacksam. Speciellt efter allt vi gått igenom i vår familj. Jag värnar om människor, ibland mer än vad som är bra för mig själv. Jag är tålmodig. Det är VÄLDIGT sällan jag säger ifrån. Jag vill helst att alla ska få må bra och konflikter är bland det sämsta jag vet. Jag är oftast glad. Säger till mina nära och kära att jag uppskattar dom med jämna mellanrum. Säger till okända människor att de är bra, om de gjort något som jag tycker är bra. Jag är naiv, jag vet det. Dumsnäll är ett annat ord som står i min beskrivning. Jag tycker helt enkelt att livet är för kort för att gå och sprida negativa energier. Med det sagt så kommer nu ett inlägg som säger emot allt jag skrivit här ovanför. För idag har jag inget leende på mina läppar. Idag är jag ledsen, förbannad och besviken. Jag ska berätta för er om...

Det var evighetssekunder Tre korta andetag Hela livet vände Vem valde inte jag Jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun Tankar aldrig tänkta Som nya väggar i ett rum Som om vi alltid älskat sen min dagboks första blad Men att jag får skriva ditt liv Bara tur det var inget val Av alla dessa möten och allt som borde hänt Hur sällan är jag orsak Till att livet vänt Har ingen ödestro Den tanken ger ingen ro Men vem vänder vindarna Vem får mej att gå dit jag aldrig gått Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon Vem vänder vindarna och för mej dit min tanke aldrig nått Ja ni ser ju alla att detta är en del av låttexten Vem tänder Stjärnorna med Eva Dahlgren. Jag har väl alltid tyckt att det varit en fin låt och sådär men för någon vecka sedan när jag var inne och rotade på youtube såg jag en minidokumentär som ett hjärtebarn gjort där hon intervjuade sina föräldrar om deras upplevelse. Och i detta klipp sa hennes mamma att vid tidpunkten då hennes ...

Fattar ni att jag ägnat 1 1/2 timme till att skriva ett blogginlägg. Så när jag ska publicera så har datorn hängt sig. Jag har så den ska spara automatisk med jämna mellanrum men tryckte för säkerhets skull på spara ändå för att sedan starta om datorn. Tror ni något har sparats? Icke sa nicke. Men skam den som ger sig :) Jag känner väl lite just nu att det kan få vara nog. Nu är jag där igen. Tiden räcker inte till. Jag har massor med olika datum som bara far runt i i huvudet på mig. Saker jag inte skrivit ner i min kalender och som nu snurrar i hjärnan. Runt runt runt, likt karusellen tekoppen. Jag saknar ro helt enkelt.Gör allt för att hasa mig ikapp. En annan sak som inte är inplanerad i kalendern är ju sjukdomar. Vabruari står i sin fulla prakt och hälsar alla välkomna in i sjukstugan. Albin har haft 40 graders feber men nu äntligen börjar det ordna upp sig. Det var ju ett tag sedan jag skrev sist och ni som följt oss undrar nog hur Albin har det. Vi har varit på hjärtkoll ...

Goder Afton! Hoppas ni fått en bra start på det nya året. Själv har jag inte mycket att klaga på faktiskt. Vi har inte varit sjuka sedan innan jul och det är väl det viktigaste ändå. Dessutom börjar boken ta form för var dag och jag börjar se hur mer verklig den blir. Albin är tillbaka på föris, som han tycker är hur kul som helst! De har fått en liten affärs-hörna som han verkar gilla skarpt. Albin har börjat säga så fina saker som får mamma-hjärtat att slå dubbla slag. Vad får han allt ifrån kan man undra? Som när någon varit borta, då säger han: Jag har längtat efter dig! Eller när älskade Meja kommer hem från mamma-veckan och Albin utbrister: Min älskade syster! Vi bestämde oss för att åka på familjeäventyr helgen innan Meja började skolan. Jag ska erkänna att vi hade väldigt svårt i vår planering. Jag hade haft tanken inställd på Skåne eftersom vi inte firat jul med min syster med familj men vi insåg att tiden inte räckte till. Tillslut hade Anders en idé om Skövde och så...

I några dagar har jag varit så ofantligt trött. Vet inte vad det är med mig, känns som jag tappat bort allt vad kommunikation heter. Kanske är det för att jag mellan jul och nyår varit så uppspelt på allt roligt som ska ske 2018, det år som jag känner inifrån hjärteroten ska bli förändringarnas år. För det är ju sån jag är. Får jag en idé vill jag helst att den ska vara klar dagen efter. Men så funkar det ju inte i de flesta fall. Som till exempel bolaget, där trodde jag att allt skulle hinna bli klart i slutet av 2017, för jag ville starta alla mina projekt pronto, helst igår liksom. Men så drog det ut på tiden med banken och jag förstår väl att Bolagsverket har mycket att göra inför jul såklart. Men det blev bara inte riktigt vad jag hade tänkt. Samma med mina mål för 2018, jag skulle skriva färdigt min lista, briefa gemensamma mål med min sambo, göra inspirationstavla. Inget av det har jag tagit mig för. Sedan har det varit julledighet för hela slanten. Lek från morgon till k...