Så har vi firat Alla hjärtans dag. Alla hjärtebarns dag. Din dag Abbe. Och inte nog med det, om allt hade gått "enligt planerna" skulle ju du ha kommit ut på Alla hjärtans dag. Så vi firade en liten mini-ettårsdag i går. Fast mamma hade köpt paket till hela familjen. Och så åt vi hjärtbakelse.
Nu är Meja äntligen hos oss igen. Fina Meja. Storasyster som alltid får dig att spricka upp i ett leende.
Hela förra veckan var du sjuk. Hostan och förkylningen som Meja hade kom över till dig. Du är fortfarande snorig och hostar ibland men inte alls lika mycket. Jag tror det börjar försvinna.
Det var ju så typiskt för förrförra lördagen åkte mamma till Göteborg för att fira 30åringar. Pappa hade känt sig bättre och tyckte mamma var värd en liten resa så jag åkte iväg. Jag hade jätteskoj men när jag ringde på hemvägen fick jag veta att du insjuknat och genast kom det där dåliga samvetet. Jag måste verkligen sluta ha det för allt jag kan komma på! När jag kom hem var din farmor där och du låg i hennes famn och var så varm.
Men febern avtog på onsdagen, och nu i efterhand är jag nöjd att vi hade is i magen, även fast jag var bra sugen att ringa 1177.
Så förra veckan var du och jag hemma men på fredagen kände jag att vi behövde få lite frisk luft båda två så då gick vi ner på stan en sväng. Och när vi gick förbi kassan på mitt gamla jobb.. så får jag se dig och mig pryda tidningens framsida! Jag hade gjort intervju tidigare under veckan men jag trodde inte det skulle bli så stort. Flera gånger när vi sedan gick på stan kom det fram folk och sa: Vilket fint reportage i tidningen! Åh vad jag blir glad av det. Tack ni som vågar komma fram och säga hej.
Det var ju tråkigt att du skulle bli sjuk nu när din magmedicin äntligen börjar fungera. Du är inte så sugen på att träna på det där svåra. Som att rulla runt till sittande från mage till rumpa. Det finns ju ingen ork till det.
Eller att du ska försöka växa till dig lite mer är ju oxå svårt när du inte äter lika mkt pga din hals. Men det får ta den tid det behöver. Du får bli frisk min skatt. Men du är på god väg. Det märks ju att du är pigg och glad nu iallafall.
I lördags fick mamma en försenad födelsedagspresent av sin goda vän Sandra. Vi skulle till "Kom lust och fröjd" där vi fick god nyttig frukost och lite smink-kurs. Jag ska erkänna att det var lite "flummigt". På ett bra sätt. Jag är nämligen en flummig människa, även om det kanske inte märks så väl. Så när vi skulle ställa oss upp och dansa började jag först småskratta lite för känslan var aningen absurd. Som taget ur en sketch. Men på andra låten började det komma tårar för det var så känslosamt. Glädje, frihet och en saknad infann sig. Att jag inte kom ihåg när jag sist dansade såhär "fritt". Ni vet som man gör i köket, när man är ensam och en riktigt bra låt kommer igång ( eller är det bara jag:))
Sedan tyckte jag det var så otroligt skönt att känna att jag gör något för bara mig själv. Vi avslutade förmiddagen med meditation. När jag kom hem kände jag mig mer utvilad och energin hade blivit påfylld.
Nu har det tagit en halv dag att skriva detta inlägget så nu är det dags för mig att avsluta. Förlåt om det blev lite osammanhängande:) huvudsaken är trots allt att livet ändå leker.
(Här är artikeln)
Kommentarer
Skicka en kommentar