Mitt älskade hjärta.
Tänk att för exakt ett år sedan åkte vi till Göteborg med dig för första gången. Eller ja, du fick ju åka förstaklass i flygplan du. Denna kvällen innan du skulle göra din hjärtkateterisering var väldigt jobbig för oss alla. De där känslorna man kände då är inte svåra att få fram. De sitter i och påminner oss om tacksamheten för att allt gått så bra.
Just nu känns det dock som att vi går lite i uppförsbacke. Din pappa har fått tillbaka det där onda igen som kommit efter hans operation. Han kämpar på men det är jobbigt för det bildas hjärnspöken om vad det kan vara för nåt. Allt pekar på nåt muskulärt men eftersom det uppkommit efter operation känns det lite konstigt. Han ska få tid nästa vecka till farbror doktorn.
Och din syster kom hit i söndags med halsont som fortsatt. Hon har varit hemma från skolan men hon verkar inte så hängig iallafall. Det låter bara rossligt i halsen och idag har hon blivit lite mer förkyld.
Men med dig är allt bra. Du har inte blivit smittad och din magmedicin verkar fungera bra. Några dagar har du varit lite kinkig emellanåt. Men jag tror dels att det håller på lite i magen på dig och sedan min son har du blivit en liten envis krabat. Så fort vi tar ifrån dig telefonen du börjat gnaga på, eller xboxdosan som trevar mot din mun, då blir det gallskrik! Och du vill gå. Du vill inte sitta still för en minut. Du ska allt se att det inte är alltför lång tid kvar tills du gör det mitt hjärta.
Du har ju börjat kräla ordentligt oxå. När det är vilodax lägger vi dig i sängen, du dricker snällt din välling... Och sedan är det show. Vända på mage, upp med överkroppen, hoppa fram å tillbaka, slänga dig åt motsatt håll. Så tar du upp huvudet och tittar på mig när jag börjar sjunga på vargsången. Och så ler du som att du tycker det är roligt att jag sjunger på sovsång när du inte alls tänker sova. Men tillslut slänger du huvudet mot kudden och somnar.
Vargsången( den från Ronja Rövardotter) kan jag fortfarande bli tårögd av när jag sjunger den för dig. Den har jag sjungit så många gånger när läget varit kritiskt. Och vargen har i tanken varit döden.
Du varg, du varg, kom inte hit
Ungen min får du aldrig
Idag har vi varit ute och gått i vagnen och jag och meja har bakat muffins. Nu på kvällen kom Bobban på besök och vi tog faktiskt en pizza till kvällsmat. I morgon tror jag att Meja orkar gå till skolan och vi får ha tvätt-dag här hemma hade jag tänkt. Tycker att jag lyckats fått nedervåningen att se någorlunda städad ut så förhoppningsvis hinner jag ta övervåningen en stund. Tror att farmor skulle kika in framåt eftermiddagen för att leka med ungarna så mamma får damma lite. Hon var här en sväng i fredags och hade köpt så fina skor till dig! Du tyckte det var lite underligt att ha på dig dom och du såg så söt ut när du vacklade framåt med små steg.
I helgen sov vi förresten över hos mormor och morfar Hans! För morfar har ju fyllt år! Du sov så gott i din resesäng och det var väldigt mysigt att ha dug sovandes så nära. Morfar blev firad på både lördagen och söndagen så vi fick vara med på två kalas. På kvällen sov alla gossar medan jag och mormor kollade på film som förr i tiden. Sicken härlig helg det var!( utom pappas värk förstås)
Nej nu har klockan slagit över till en ny dag så nu blir det natta kudden.
På fredag ska vi till sjukgymnasten igen och då ska mormor följa med.
NattiNatti
Hei Emelie. Jeg har følgt bloggen din en stund nå og det er så fint å lese at det går så bra med lille Albin. Vår lille Sofie ble også født i uke 25. Vi lå inne lenge på iva i Karlstad...samtidig med dere. I den vanskelige situasjonen vi alle var i, så ble det bare til at vi sa hei til hverandre i korridorene. Du skriver så bra om tanker, opp og nedturer...jeg kjenner meg så igjen. Det er så fint å lese om Albins framsteg. Lykke til videre:)
SvaraRaderaHei Emelie. Jeg har følgt bloggen din en stund nå og det er så fint å lese om lille Albin. Vår lille jente kom også i uke 25. Vi lå lenge inne på IVA i Karlstad...samtidig som dere. I den vanskelige situasjonen som vi alle var i, ble det bare til at vi sa hei til hverandre i korridorene der. Du skriver så bra om tanker, opp og nedturer og jeg kjenner meg mye igjen i det du skriver. Det er så fint å lese om Albins framsteg og jeg ønsker dere lykke til videre:)
SvaraRaderaHej! Åh lilla Sofie, det namnet kommer jag i håg när jag var i pentryt och tittade in i korridoren där skylten satt vart det larmade. Åh vad roligt att du skriver. Hur har det gått för er? Du får hemskt gärna maila om du vill ha vidare kontakt. Det vore hemskt trevligt skulle jag tycka. Kram på er!
SvaraRaderaHej Emelie.
SvaraRaderaTack för dina ord på min blogg.
Jag tycker precis som du att det är viktigt och värdefullt att inte hålla inne med sina tankar och känslor och funderingar.
Ut med det!
Så, det är väl självklart att du ska fortsätta skriva på alla tänkbara sätt.
Att blogga har alltid sina fördelar, eftersom man får skriva helt ocensurerat om det man tänker och funderar över.
Att skriva en historia som passar för en bok blir lite på ett annat sätt.
Kanske måste man mer då söka efter en unik röst, som samtidigt, på något vis ska tilltala en bred publik.
Jag säger inte att det är omöjligt, eller ens svårt. Det är fullt möjligt.
För om det är din dröm att skriva texter som ska bli en bok så tycker jag absolut att du ska göra det!
Den enda som hindrar dig från det är du själv i så fall.
Så jag är övertygad om att du kan - och att du har det berättandet inom dig.
Fundera på vem som ska läsa boken - och varför.
Fundera på hur din röst ska särskilja sig från alla andra som skriver liknande berättelser.
Varför är det viktigt för en läsare att få ta del av din historia?
Jag kan, efter att ha kikat lite på din blogg, enkelt se att du har en historia att berätta.
Du har en fin berättarton, Du har med andra ord möjlighet att få din historia publicerad.
Jag hoppas att du ger liv och lust till ditt berättande, och att du i framtiden kan blicka tillbaka på det och säga "vilken tur att jag valde att berätta den här historien".
Lycka till med ditt skrivande!
Kram
/Sören