Mamma och syster åkte igår runt tolv-tiden. De fick sträcka in handen till Albin och båda började gråta. Det var jobbigt att se dom gå samtidigt visste jag ju att jag inte skulle vara ensam. Först skulle jag ju ner till dig och sedan skulle ju din pappa och storasyster komma. Vi lägger oss hud mot hud.. I sisådär 6 h;) även om du sover emellanåt rör du dig väldigt mkt och saturationsmätaren som brukar gå upp när du kommer till mig, gör inte det idag. Här i Uppsala har de ingen signalknapp man kan trycka på, man får liksom hojta till. Jag gör det några gånger och säger att du inte verkar riktigt nöjd. De testar att vända på huvudet men jag känner ändå att nånting är fel. Ibland låter det väldigt mkt om cpapen. Jag hojtar igen och berättar om det höga ljud som kommer ibland men det är helt normalt. Nu ser jag att Anders och Meja är på ingång. Meja är reserverad när hon kommer fram till oss. Det är klart att lillebror inte ser ut som en vanlig bebis, han har ju sladdar och allt, vem ...
Vill ni veta vilka vi är & vilken resa vi går igenom får ni gärna läsa första blogginlägget: 600 gram kärlek ❤