Fortsätt till huvudinnehåll

New years day


Så. 2015 är nu ett avslutat kapitel. 
Herregud vilket år. Mamma har aldrig känt sig så stark och samtidigt aldrig känt sig så svag. Det har varit ett sjuhelsikes tufft år. Sådär på vippen att trilla ner i Karmafallet men vi har hållt oss ovanför ytan och nu dansar vi här i körsbärsdalen istället. Och du har varit så stark mitt barn. Du har tagit dig igenom allt det svåra, legat på operationsbordet 3 gånger och trots all smärta du fått utstå har du ändå haft ett leende nära till hands. Jag kan inte säga det nog många gånger att du är och kommer förbi min stora idol. Herregud vilket makalöst barn jag fått ändå. 
Första halvåret var oerhört tufft men även när vi skulle hem till vardagen. Jag är inte riktigt i mål än men jag är påväg.

Igår bestämde jag och din pappa att du skulle ha din Batman-dräkt på dig innan finkläderna kom på. När jag letade efter capen som var till hittade jag det där kortet som vi fick av syster Jon i Umeå, första gången vi fick se dig utan alla grejer du hade i ansiktet. Att de känslorna kan väckas så snabbt. Hur allt kändes så hopplöst. Hur ska den där lille krabaten bli en vanlig bebis? Men så blev du det. Världens finaste bebis.

Farmor kom in en liten sväng och hälsade på igår. Du blev så glad av besök! Dansade först och sedan somnade du i famnen. Mamma hämtade din fadder Kristin som saknat dig så mycket. Så när farmor åkt blev det Kristin-mys för hela slanten. Pappa tig kort på oss där vi låg alla tre på vardagsrumsgolvet och försökte lära dig krypa. Det var nog en syn det. Två vuxna kvinnor som kravlade runt på golvet hos en något besvärad bebis och pratade bebisspråk. 

På kvällen kom Jannis, Emma och Adam och vi åt en underbar tre rätters. Efter det fick vi alla matkoma. Vi hade även flyttat in din säng till ditt eget rum men det var inte det smartaste att göra på självaste nyårsafton. Du hade svårt att sova och vi sprang upp flera gånger. När det nya året var kommet och fyrverkerierna från Kristinehamn började måla himlen, då vaknade du och gallskrek. Din pappa gick upp till dig och ni såg på fyrverkerierna genom fönstret. Sedan somnade du i vår säng med din pappa tätt intill. Och hade jag inte gått upp är jag rätt säker på att din pappa somnat där oxå. 

Så var det nya året kommet. Detta år ska ha mindre hjärtesorg och mer lycka. Det ska vara mycket skratt och glädje tillsammans med alla fina människor vi har äran att vara nära. 
2016, här kommer vi!



Etiketter:

Kommentarer

  1. Unknown1 januari 2016 kl. 22:23

    God fortsättning det är ni värda/Mamma,Mormor Hagberg

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...
12 kommentarer
Läs mer

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...
4 kommentarer
Läs mer

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...
10 kommentarer
Läs mer