Fortsätt till huvudinnehåll

New years day


Så. 2015 är nu ett avslutat kapitel. 
Herregud vilket år. Mamma har aldrig känt sig så stark och samtidigt aldrig känt sig så svag. Det har varit ett sjuhelsikes tufft år. Sådär på vippen att trilla ner i Karmafallet men vi har hållt oss ovanför ytan och nu dansar vi här i körsbärsdalen istället. Och du har varit så stark mitt barn. Du har tagit dig igenom allt det svåra, legat på operationsbordet 3 gånger och trots all smärta du fått utstå har du ändå haft ett leende nära till hands. Jag kan inte säga det nog många gånger att du är och kommer förbi min stora idol. Herregud vilket makalöst barn jag fått ändå. 
Första halvåret var oerhört tufft men även när vi skulle hem till vardagen. Jag är inte riktigt i mål än men jag är påväg.

Igår bestämde jag och din pappa att du skulle ha din Batman-dräkt på dig innan finkläderna kom på. När jag letade efter capen som var till hittade jag det där kortet som vi fick av syster Jon i Umeå, första gången vi fick se dig utan alla grejer du hade i ansiktet. Att de känslorna kan väckas så snabbt. Hur allt kändes så hopplöst. Hur ska den där lille krabaten bli en vanlig bebis? Men så blev du det. Världens finaste bebis.

Farmor kom in en liten sväng och hälsade på igår. Du blev så glad av besök! Dansade först och sedan somnade du i famnen. Mamma hämtade din fadder Kristin som saknat dig så mycket. Så när farmor åkt blev det Kristin-mys för hela slanten. Pappa tig kort på oss där vi låg alla tre på vardagsrumsgolvet och försökte lära dig krypa. Det var nog en syn det. Två vuxna kvinnor som kravlade runt på golvet hos en något besvärad bebis och pratade bebisspråk. 

På kvällen kom Jannis, Emma och Adam och vi åt en underbar tre rätters. Efter det fick vi alla matkoma. Vi hade även flyttat in din säng till ditt eget rum men det var inte det smartaste att göra på självaste nyårsafton. Du hade svårt att sova och vi sprang upp flera gånger. När det nya året var kommet och fyrverkerierna från Kristinehamn började måla himlen, då vaknade du och gallskrek. Din pappa gick upp till dig och ni såg på fyrverkerierna genom fönstret. Sedan somnade du i vår säng med din pappa tätt intill. Och hade jag inte gått upp är jag rätt säker på att din pappa somnat där oxå. 

Så var det nya året kommet. Detta år ska ha mindre hjärtesorg och mer lycka. Det ska vara mycket skratt och glädje tillsammans med alla fina människor vi har äran att vara nära. 
2016, här kommer vi!



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l