Fortsätt till huvudinnehåll

Han har mitt hjärta i förvar

Min älskling.
I lördags fick du sova med mormor och morfar Hans. Jag tog med din pappa på en liten överraskning till Selma Spa i Sunne. Herregud vad skönt det var att få komma bort lite. Supergod mat, bubbelbad och bastu, det var gott för själen må jag säga. På kvällen fick vi kort på dig, att du minsann också badade med dina badankor och grodor. Då tittade vi på kortet och blev alldeles lyckliga i själen. Tänk att den där lille sonen är vår. 

Din pappa har tyvärr fått problem igen med rygg och nacke. Det där han haft problem med som kommit efter hans hjärtoperation. Först trodde vi ju att det var hjärtsäcksinflammation, sedan sa kiropraktorn att det kan vara en muskelinflammation., Det känns faktiskt riktigt jobbigt att han ska få så ont. Det började i vanlig ordning med att han lyfte tungt när han gick igenom din farfars lägenhet. Efter det har det blivit värre och värre. Han tyckte det släppte rejält när han fick bada och basta men på natten fick han ännu mer ont så vi struntade i relaxen på söndagen. Så denna vecka som varit har jag försökt tagit hand om två barn och en sjuk man så gott det går. Och visst blir det lite mer stressigt när man ska fixa allt själv med alla vardagssysslor, mat som ska handlas och stå på bordet samtidigt som barnen ska få mammas kärlek och uppmärksamhet MEN jag klagar inte. De är friska och jag växer lite som människa för varje dag jag känner att jag klarat av det mesta. Dock är jag extremt trött på kvällarna😂
Och Meja är en klippa som tar Albin när mamma behöver gå på toa och så hjälper hon till med maten. Och Anders är så go som säger hur mkt han uppskattar mig. Usch vad jag önskar att jag kunde ta bort allt ont han har. 

Du min lilla krumelur har börjat använda dina armar iallafall. Nu ligger du på mage och håller upp dig med dina armar. Du kan inte krypa än men du tar dig allt vart du vill ändå. När jag lägger dig i vår säng för mysstund när du ska sova, börjar du gå på upptäcktsfärd. Du startar vid mammas famn, rullar över på mage, rullar över till sidan, grabbar tag i täcken, förflyttar dig hejvilt. Man får vara med så du inte trillar ur sängen. 

I måndags skulle vi börja med ditt pulver för magen. Men på Apoteket fanns inget recept. Ringde sjukhuset i tisdags och sköterskan skulle fixa det under dagen. På onsdagen hade det fortfarande inte kommit något recept så jag ringde igen. Hon skulle då ringa upp mig men inget samtal kom. I går ringde jag Apoteket och äntligen hade det kommit in. Så nu får vi se hur din mage tycker om det. Hoppas verkligen att dina magkramper kan få sluta nu. Du tar i för kung och fosterland och blir helt röd i ansiktet din stackare. 

Vi har gått med i förvaringsdrottningens uppdrag hon ger varje vecka för att vi ska få ordning på vårt hem. En riktigt bra blogg jag kan rekommendera! Mycket lättare att ta sig an dessa uppdrag när de görs som delmål. Annars är det lätt att strunta i alltihop. Förra veckan var det kökslådorna som skulle gås igenom( meja var med och tyckte det var riktigt roligt) och denna vecka är det pappershögar som ska gås igenom och få en bra plats. Det ska jag och du börja med nu hade jag tänkt. Snart börjar vi på fortsättningsrytmiken oxå, ska bli kul.
Trevlig helg alla våra vänner!! 





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...