Me too

Hejsan Svejsan i Höstsolen.

Idag har vi en bra dag här i vita huset. Solen skiner och humöret är på topp. Jag har dessutom varit med om några intressanta saker dessa dagar som jag tänkte dela med mig av.

I måndags praktiserade jag som "mamma" åt 2 småbarn. Jag hade fått förfrågan att ta hand om mitt fadderbarn Matilda och det var himla mysigt. Lite pysslande att plötsligt ta ansvar åt ett till barn som ska få mat, uppmärksamhet och kärlek men det gick superbra. Blev så stolt över Albin också. Han hjälpte till att skjutsa Matilda i vagnen och när vi kom hem så kom han med leksaker till henne som hon fick låna. Matilda var ingen konst att ha, hur snäll som helst. Inte en sur min under hela eftermiddagen, hon fann sig så gott i allt.

På tisdag kväll var det vip-kväll på Salong Agaton. Min underbara vän Caroline jobbar där och jag hade inte anmält mig för jag trodde inte jag kunde gå, framförallt ni med småbarn vet hur tiden bara försvinner. Men min underbara sambo sa till slut att jag kunde åka iväg så jag kastade mig in i bilen, överlycklig för lite " girl-time". När jag sedan ska kliva ur bilen slår det mig hur jag ser ut. Herregud! Vad tänkte jag på? Därinne står ett 20-tal kvinnor i olika åldrar. De har klätt upp sig så fint och står på olika platser i salongen med vinglas i händerna, sofistikerade, starka, underbara kvinnor. Och så jag då. Jag vill egentligen inte ta av mig min regnjacka (som jag använder trots att det inte regnar för min förut fina höstjacka nu har förvandlats till fläckig sölkig trasa) men jag kan omöjligt sitta därinne i 2 timmar med ytterkläderna på.

Ni vet ett sånt där klädesplagg man sparar år efter år för att man har en förhoppning att man nån gång ska komma i den perfekta form som krävs för att komma i den? En sådan tröja har jag. Det är inget speciellt med den egentligen. Den är brun, kommer från vila. OCH den är i XS. Just DEN tröjan har jag såklart tagit på mig idag. Man kan ju undra varför men kl 07.30 på mornarna när man fryser och ska snabbt få barn till dagis, kan det lätt bli att man tar det första man hittar i garderoben. Jag hade som sagt inte tänkt att någon annan skulle få se mig i denna tröja. Men här står jag nu, på en salong, med brun tröja och valkar som så fint vill titta ut från tröjan och säga NÄMEN HÄÄÄÄÄJ till dessa kvinnor. Till denna tröja har jag ett par gympabrallor som Albin har målat ett litet konstverk på med bläckpenna.  Jo tack, i´m sexy and I know it.

Men in kom jag och kvällen var hur trevlig som helst. Vi fick se när en makeup-artist från Palina sminkade en kvinna och det blev så snyggt. Efteråt fick man gå fram till henne för en snabb personlig rådgivning. Jag hörde ju hur kvinnorna innan mig behövde hjälp med mascara eller rouge och Palina-kvinnan hjälpte så snällt till. Sedan kommer jag fram. Jag hade som tanke att hitta en bra BBC-kräm/foundation då min näsa är täckt av por-hål och blivit fnasig. Hon tittar på mig undrande och frågar hur jag tar hand om min hud. Haha, ja du. Alltså jag var rätt bra på att ägna lite tid åt min hud innan Albin-resan men under tiden på sjukhus struntade jag i det. Och efteråt har det inte känts viktigt helt enkelt. Hon sa att sjukhusmiljön är torr och hon ska testa någon kräm för att se om huden bara är torr på ytan eller om den gått in mer. Hon testar någon kräm på min stackars näsa och utbrister att min hud är sur på mig! Hon avråder mig skarpt från att använda smink under två veckor och bara köra på mjukrengörande. Så jag tog mitt lilla fejs och traskade därifrån, utan någon BBC-cream, haha. Har aldrig varit med om att bli nekad att köpa smink av en makeup-artist förut, det blir något skriva till på min lista. Jag hade vääääldigt trevligt iallafall.

Igår kom farmor till Abbe så jag och Anders kunde gå på kursen vi besöker på onsdagar. Väldigt inspirerande, klokt, roligt och ett steg i rätt riktning. Älskar tanken att få jobba med Anders i framtiden.

Nu till något som synts på mångas fb-tidslinje de sista dagarna. #metoo.
Det är skådespelerskan Alyssa Milano som började att uppmana kvinnor att berätta om de sexuella kränkningar och övergrepp de varit med om. Att själv berätta eller helt enkelt bara twittra #metoo skulle kunna ge en bild över hur stort problemet faktiskt är menade hon.
Och med facit i hand kan vi väl alla hålla med om att problemet är stort.
Även jag har varit med om detta och min första tanke var att detta började i samband med att jag började hänga på krogen. MEN av en slump hittade jag min dagbok igår. Den började jag skriva i den 2 februari 2000, när jag gick i 7an och sträckte sig ända till 7 juli 2003 (första ring).
Herregud vad intressant det var att flashas tillbaka till en tid då allt handlade om: Killar, Sabrina Tonårshäxan, brännboll, plugget, Stephen King, tonår och vänner.
Sedan slog det mig vad mycket jag skrivit om som hade med kränkningar och sexuella trakasserier att göra. "Vardagsmat". Så pass vanligt att jag inte ens kom ihåg detta förrän jag började läsa.
Alltifrån lite till mycket. Jag har skrivit förut om att jag hade lite jobbigt i skolan för att jag var så kort. En annan orsak till spydiga kommentarer var för att jag hade små bröst.
Några ord jag skrev i min dagbok under högstadiet:

"Idag när jag skulle fråga Peter om jag fick låna en penna satt Johan mittemot, först härmade han mig och sedan sa han att jag skulle skaffa större bröst"

"Han har skrivit massa saker till min kompis, typ: Vart skulle du dra gränsen till att det skulle vara olagligt, vill du ha sex, han hade även skrivit om stringtrosor, mens och om hon gillade att röra sig själv. Han är snart 21"

"När jag kom ut från toan och sprang uppför trapporna till klassrummet stod Emil där. Han lät mig inte gå förbi och när jag försökte springa förbi honom tog han tag i mig och trängde in mig i ett hörn. Så frågade han om jag var sugen och jag sa såklart nej. Då sa han: vad ska du göra åt det? Det finns ju ingen här som hör dig ändå"

"Björn sa till mig att de som var under 1.60 fick inte vara med. Då sa Issa att hon var nästan 1.60 men då sa Björn: Men Issa, du har iallafall stora bröst" 

Jag blir både ledsen och stolt när jag läser orden mitt trettonåriga jag har skrivit som mitt nu trettioåriga jag kan läsa 17 år senare. Stolt över att jag aldrig lät mig sänkas till samma nivå som andra samtidigt som jag blir ledsen över alla sexuella trakasserier jag fick uppleva i en period som redan är otroligt svår att ta sig igenom. För tro mig, det finns mer i denna dagbok! Speciellt vid ett tillfälle då jag blev sexuellt ofredad och fick det till att det säkert var mitt fel! Och istället för att konfrontera denna man har jag istället skrivit att vi blev vänner igen. Jag vill ogärna spola tillbaka tiden men samtidigt skulle jag velat varit en mer självständig Emelie. Hur ska vi göra för att dagens ungdomar INTE ska rycka på axlarna och "bara finna sig i det"?

Ja detta inlägget blev inte riktigt likt de andra jag skriver. Men vissa saker kan man inte undvika och just denna dag är det ett sånt tillfälle. Detta har dessutom med barn att göra i allra högsta grad. Jag har en bonusdotter som går i 4:an. Jag kan bara hoppas att jag och hennes andra nära har gjort och fortsätter göra ett såpass bra jobb att hon vet att hon äger sin egen kropp. Det gör ingen annan. Jag har även en son som ska uppfostras med samma respekt och kvinnosyn jag själv har. Jag vet att det börjar hos mig själv.

När jag gick på högstadiet var detta vanligt förekommande. Jag såg inget konstigt i det, alla var ju med om det. Och vi pratade inte öppet om integritet, inte alls som på det sätt vi gör idag 2017.

Jag passar på att skicka en stor kram till min mamma idag. Jag ber om ursäkt att jag i mina tonår var svår att komma inpå livet och hoppas att du ser hur din uppfostran har präglat mig till den jag är idag. Tack för att du tror på mig och för att du är stolt.

Ha nu en underbar dag allihop!